Crossover

Hera och hennes matte

Valborgsmässoafton har packleader stått på åkern och stirrat in i elden, grillat korv och sippat vin medan mörkret sänkt sig.
Men dagen har också bestått av hästtävling. Läs packleaders gästblogg här:
http://www.stuteri.blogspot.com/

Ohoj!

Dixie

Ohoj, alla landkrabbor och sneseglare, kapten Doula här.

Det är jag som är den sanna befälhavaren på gårdsskutan. (Eller är det Pluto? Eller kanske Gina?)

Jag bryr mig inte så mycket om styrbord och babord. Mer om matbord faktiskt. Sjön suger, som ni säkert vet. Och kanske det bjuds på en godbit om jag poserar i mössan som packleader har sytt.

Egentligen har hon inte sytt mössan till mig. Nej, min packleader sömmar på en sjökapten. Först sydde hon sig en prins, en egen drömprins. Och nu denne havens hjälte.

Bra packleader reder sig själv, säger hon.

I väntan på ...

Melba och Signe

Så här kan det se ut när Melba och Signe är inne hos packleader medan matten är på hästtävling eller i mataffären eller någon annanstans.

Uppflugna på ryggstöden till soffor eller fåtöljer spanar de.

Väntar.

Bidar sin tid.

Avvaktar.

Ser tiden an.

Ger sig till tåls. (Nja.)

Hoppas. Snart, snart ...

Längtar.

Nu måste hon komma.

Utan tövan.

Kommer hon aldrig?

Vårtecken

Nyfödd

Visserligen är det grönare i Malmö.
(Det kunde packleader konstatera i lördags vid ett restaurangbesök med lilla G och sambo. Fondue. 80-tal. Gottital.)
Men här kommer några pålitliga vårtecken.
1. Årets första föl har fötts här på gården. En underbar liten hingst som inte har fått något namn ännu.


Zistan och hennes hingstföl

2. Pluto har vågat sig ut på små utflykter i trädgården efter en hel vinter inomhus.

Pluto på vårpromenad

3. Det är alldeles prickigt av vitsippor här och där i nejden. Och packleader med assistent sliter med den vildvuxna trädgården.

Trädgårdsassistenten

Den skånska cheshirekatten

Mutti

Gårdens egen cheshirekatt heter Mutti.
Hon förvandlas till ett enda leende varje gång det serveras mat i stallet. Kärleksfullt stryker hon sig då mot människoben, hundar och katter.
I övrigt håller hon sig för sig själv. Det finns de som hävdar att Mutti är gårdens enda riktiga katt.

Cheshirekatten är förresten ett av motiven bland populära Alice i Underlandet-tatueringar. Text på kroppen är också trendigt. Yngsta dottern har tatuerat in sitt vackra förnamn med sirliga bokstäver på handleden. Andra väljer diktstrofer eller citat ur böcker.

Kolla in cheshirekatten och andra litterära tatueringar här: http://www.contrariwise.org/

När vi ändå håller på - det finns naturvetenskapliga tatueringar också. Kolla här: http://blogs.discovermagazine.com/loom/science-tattoo-emporium/

Vederväder

Utsikt 1

Nej, det är inte askmolnet.
Och nej, det är inget rökmonster som villat bort sig från Lost heller.
Det är snön på packleaders takfönster igår eftermiddag.
Just det - snön.
När Pluto tittade ut genom gavelfönstret vid samma tid såg det ut så här:


Utsikt 2

Flingor stora som dasslock singlade ner och täckte marken.
I morse var snön borta igen och solen sken. Packleader kastade sig ut för att trädgårdsarbeta.
Men säg den glädje som varar, som man brukar säga. (Men det tänker jag inte säga, för det stämmer ju inte - nog finns det glädje som varar. Både länge och för alltid.)
Snart blev i alla fall himlen grå och det började snöa igen.
Just nu skiner solen.
Vederväder.

Bye bye, Metropolitan Pie

Hemma bäst, tycker Melba, Dixie, Signe - och packleader

Det företas 13 miljoner resor under en dag i Sverige.

Igår gjorde packleader en av dem, från huvudstaden till bondlandet, och det var under den färden som siffran nämndes på radion.

Jahaja, man vet att man är hemma igen, tänker packleader nu.

Hur då? undrar ni förstås.

Jo.

Katthår på de svarta jeansen. Fyra fästingar i pälsen på Gina. Sängen full av gosiga djur på morgonen.

Hemkomsten kan också redovisas i två tablåer:

Ett.

Packleader sitter på golvet och kliar Dixie på magen med vänster hand, kliar Pluto på magen med höger. Packleaders blick är beundrande/uppmuntrande fäst på Signe som metodiskt massakrerar ett tuggben tätt intill. Melba spanar ut över gården uppe på fåtöljens ryggstöd. Gina har gått ut för att samla in fler fästingar.

Två.

Melba sitter i packleaders knä i soffan och blir klappad samtidigt som packleader syr på en teaterdocka. Signe tuggar på benet på mattan nedanför med Dixie som förhoppningsfull åskådare. Pluto ligger i fåtöljen. Gina är fortfarande ute.

Because you´re worth it

Melba sköter om sig

Melba kan det.
Mutti kan det.
Guccibollen kan det också.


Gucci sköter om sig

Puma kan det definitivt.
Djur är mycket bättre på det än människor.

Vadå?
Jo, igår var packleader på en utställning på Kulturhuset, där vännen S är guide/dockspelare/skådis. "Känn dig själv" heter utställningen och handlar om kroppen och känslorna. Roligt och intressant.
Och så fick man med sig ett ord på vägen av den sista dockan:

- Ta hand om dig själv som om du var din egen bästa vän!

Livet på en pinne

Min vän Tingeling (foto:Christel Eldrim)

Packleader har en vän som sitter uppflugen i ett träd om kvällarna, som levererar svordomar baklänges och strör sitt magiska guldstoft över människor. Ibland tvättar hon bort den gröna färgen ur håret och följer med ut på restaurang.
Men det magiska stoftet har hon alltid med sig.
Det är det som kallas vänskap.
Alla packleaders vänner bär inte vingar eller dansar i dimma. Det magiska stoftet har de dock gemensamt. Packleader fyller sina Stockholmsdagar med generösa vänner och känner sig förgylld.

När Merkurius går baklänges

Dixie och Signe tar sig tid till eftertanke

"Snart går Merkurius baklänges och då kan vad som helst hända ..."

Packleader har träffat sin kära svägerska L. Det är hon som fäller sådana underbart oväntade kommentarer om saker som packleader alltför sällan tänker på.

Det stimulerar och piggar upp.

Hör bara: Merkurius går retro den 18 april till den 11 maj. En googling ger vid handen att planeten inte går baklänges på riktigt. Det är en illusion, en skenbar rörelse sedd från jorden.

Under sådana perioder kan problem uppstå inom områden som enligt astrologin anses ha med Merkurius att göra: kommunikation framför allt. Varning alltså för konflikter, förseningar, förvecklingar, kraschade datorer, mejl på villovägar, krångel med mobiltelefoner, you name it.

Merkurius retrograd kallas det och är en tid för eftertanke mer än handling.

Tid till eftertanke tar sig Melba

Det är "retroenergier" vi har att göra med här. Ofta kan gamla vänner och bekanta dyka upp under perioden. Och se, det gjorde ju L redan innan perioden ens har börjat. Vilket också kan förklaras: Merkurius gick "in i skuggan" redan den 4 april ...

Vad det betyder får ni ta reda på själva. Packleader stänger astrologispalten här.

Omställning

Gucciperspektiv

Packleader byter grusvägen på landet mot Essingeledens fyra filer, Hörbymastens blinkande öga i natten mot neon och glittrande ljus som speglar sig i Riddarfjärden, nyharvade åkrar mot asfalt och gatsten.
Stockholm några dagar.

Signe och tårarna

Signe Baby

Men kära nån.
Varför gråter Signe?
Hon är inte sig själv.
Hon vill inte vara ute och skrota medan hennes matte är på ridbanan, så hon får vara inne hos packleader.
En gråtig Signe är ovanligt (mattens teori är att hon är skendräktig) och hon får packleader att tänka på en konstutställning som hägrar i huvudstaden.
"Tåraktioner" heter den och handlar om den salta kroppsvätskan.
Konstnären Niklas Elmehed ger i bild, text och video instruktioner till olika tåraktioner. Den allra första han gjorde heter Tårsnö och lyder så här:

1. Samla dina tårar i gamla petflaskor.
2. Häll ut tårarna en kall vinterdag fråm mycket hög höjd.
3. Återvänd snabbt till marken.
4. Fånga den fallande tårsnön med dina ögon.

Konstnären vill skapa "ett poetiskt ackord som byggs upp av bisarr meningslöshet och vackert storhetsvansinne."
Fantasieggande, inte sant? Läs mer här:
http://www.niklaselmehed.se/index.html

Signe, gråt mig en flod ... en flaska, menar jag.

I huvudet på en Signe

Signe

" Men åh ...

Hur orättvist kan det bli egentligen?

Det är lördag och hussebonden ringvältar åkrarna. Gissa vem som sitter i traktorn hos honom? Just det - Melba.

Hon kan spana på harar och fåglar och hästar som solar i hagarna.

Utom de två som åkt iväg på äventyr. Min matte är på hästtävling nämligen, så jag kan inte hänga med henne i stallet heller.

- Men du har ju fått smaka kattmat. Och leka med knuten. Och gå på promenad, säger packleader till mig.

Promenad ... vaff. Det var ju längs vägen. I koppel. Det räknas inte.

Nej, jag är inte nöjd.

Inte ens med att sitta i packies knä framför datorn.

Jag går och lägger mig.

Nån gång ska väl den här dagen ta slut."

Ett litet gräv

Melba gräver en grop

Ett litet gräv.

Melbas behållning av förmiddagspromenaden på stora sommarbetet.

Och sedan ett litet spring.

Det är så härligt med vårvind i öronen.

Melba med bakåtslickat

Än så länge växer det inte många färska strån på betet. Det vissna fjolårsgräset brer ut sig som en matt, blond kalufs och kamouflerar Signe och Dixie. Kan ni se dem?

Ser ni hundarna?

Ett litet bök.

Hittade vi också. Vem har grävt det? Kan det vara vildsvin? Hur ser vildsvinsbök ut egentligen? Packleader är en asfaltsblomma och vet inte, men grips av en lätt vildsvinsskräck.

Den glider in ovanpå koskräcken.

Och älgfrossan vid bilkörning.

Vem har grävt här? Inte vi i alla fall.

Sch! Vad är det där som kommer flåsande?

Äsch, det är ju bara Dixie.

Men det är ett stort flås.

Vårpuma

Puma

Kolla in vår Puma.
Vårpuma.

Packleader fick syn på henne bland buskarna i rabatten och rusade ut med kameran.

Vilket vårtecken.

En Puma som vilar sig i form i solen.

Extrema händelser i tiden

Nej, detta är inte något monster i Losts djungel, utan Ginas svans i sommargrönskan.

Hur ska det sluta?

Vadå, frågar ni er mitt i påsken. Pedofilanklagelserna mot katolska kyrkan som påven viftade bort som "småsint skvaller" i sitt urbi-et-orbi-tal på påskdagen? Nej, det är förstås sorgligt och tragiskt men tyvärr inte ett dugg förvånande att kyrkomän reagerar med förnekelse.

Packleader pratar om världsliga saker, om Lost. Som nu inlett sin allra sista säsong. Hur ska det sluta? Inte ens skådisarna vet hur det går för de egna rollkaraktärerna. Kommer de att överleva?

(Och vad har detta med en husdjursblogg att göra? Här kommer kopplingen:)

- Enda gången jag kände mig säker var då min rollfigur var gravid. I amerikansk teve dödar de inte gravida kvinnor. Samma sak gäller hundägare. Har du en hund bredvid dig så har du en trygg arbetssituation, har rollfiguren Sun sagt i en intervju.

Tidsresor, filosofiska frågor, isbjörnar, rökmonster ... alla mysterier ska nu få sina svar, hoppas vi anhängare, så kallade losties, sedan de sista avsnitten spelats in på Hawaii. Och allt är så hemligt så hemligt att skådisarna utrustats med dokumentförstörare för att strimla manusen när de pluggat in replikerna.

Hänger ni inte med i alla extrema turer finns dessutom Lostpedia, ett slags wikipedia om Lost.

Förresten har vi extrema händelser här i Hörbytrakten också. Ta bara temperaturskillnaderna under mars månad: 30, 8 graders skillnad mellan den sjätte och tjugosjätte mars. Från - 12, 8 till + 18 grader.

Rapport från en påsk

Blekgul är solen som lyser över påsken och gården.

Chokladbrun är jorden som bonden vänder upp med plogen.
Vit är svärmen av fiskmåsar som likt en kaskad av konfetti fladdrar efter traktorn.

Svart är oljemålningen som packleader fyndat på en liten konstrunda.

Brokig är stilstudien av gårdens egna påskhundar.

Påsk-Dixie

Påsk-Signe

Påsk-Melba

Och så påskkatten, en liten bonus. Påska på!

Påsk-Pluto - en ann´är så go´som di andra