Klipp, klipp, klipp

Melba får manikyr

När klappret på golven blir för högt plockar Signe och Melbas matte fram klotången.
Kloklippningsdags.
Idag är det en sån dag.
Först kommer klotången fram. Sedan godispåsen.
Det brukar resultera i reaktioner av lite olika slag. Viss avvaktan. Stor förväntan. Ren fasa.
Lika bra att greppa skräcken på en gång.
Melba.
Hon försöker gömma sig. Hon gör sig tung och trög. (Ja, ni vet hur man kan bli när man tycker situationen är obehaglig.) Men hon finner sig när hon inser att det inte finns någon återvändo.

Mebsingen

Packie håller, matte klipper. Så ser rollfördelningen ut.
Klipp, klipp, klipp.
Ett fyrverkeri av klobitar sprätter över golvet.
Efter klippning blir det en godisbit.

Nu är det Gullisens tur

Sedan är det Gullisens tur. Det brukar gå bra. Hon har mjukare klor än Melba och hon väntar med stor iver på belöningen.

Lurvbollen är inte så lättsam och avspänd som man kan tro

Sist är det Signe.
Hon är en känslig sort, en screamer som får både tvåbenta och fyrbenta att hoppa högt med sina gälla och (oftast) omotiverade och överraskande skrik.