torsdag 28 maj 2009
I drömmarnas värld
Melbas sovande hög
Tätt intill varandra sover de. Plötsligt rycker det i någon, en rörelse som snabbt fortplantar sig i valphögen. Någon gnyr till. En annan skäller eller morrar i sömnen.
Vad drömmer de om, de små valparna?
Och - har deras drömmar ändrats sedan de började se? Om inte syn och hörsel finns - hur drömmer man då? Bildlöst och ljudlöst? Mer som en röd värme, en känsla av ömsom sträv, ömsom len närhet, en gungande rörelse, den söta smaken av modersmjölk, doften av mjölk och svavel?
Och sedan, när de har öppnat ögonen, vad drömmer de då? Om syskonen och den lilla värld som är den röda korgen och den grå fällen, om mamma Melba som kommer och går, om mjölken som flödar?
Hur blir drömmarna sedan, när de kan höra också?
Belle, Signe, Pomona, Lorden och Wellington.
tisdag 26 maj 2009
Vilka valpar!
Gul Richard
Och vad har valparna gjort idag? Undrar ni säkert.
En hel del faktiskt.
Övat på att sitta och gå och klättra och skälla och morra till exempel.
En del är riktigt avancerade. Lord Lambourne har lärt sig att läsa.
Lorden läser och Wellington lyssnar.
Gul Richard funderar på att satsa på IT.
Gulan kollar in trådlösa tangentbord.
De flesta av valparna funderar dock fortfarande på framtiden.
Cox Pomona
Signe Tillisch
Belle de Boskoop
Men en sak är säker - hela högen har bytt religion. De har övergett korsformationen och lagt sig i riktning mot valparnas Mecka.
Fast för valparna finns förstås bara ett Mecka - mamma Melba. Hon är maten, tryggheten, värmen, närheten, kärleken. Hon är allt för en liten valp. Ingen dålig religion.
måndag 25 maj 2009
Ögonkontakt
lördag 23 maj 2009
Bollen is back
Dixie och Bollen
Efter att ha varit borta i en vecka är nu Guccibollen tillbaka på gården.
Hela dagen har Bollen varit inne hos packleader, ätit gott och vilat upp sig. Mysfaktorn ska vara på topp. Varför? Jo, om det finns en strategi ser den ut så här:
Den som minns de välfyllda skålarna och de mjuka sofforna kommer hem igen. Packleaders lag.
Valpar och andra ungar
Hej, hej!
Inte nog med att valparna växer, lämnar hamsterstadiet och börjar likna små hundar - nu har vi fått ett föl här på gården.
Ett litet sto kom till världen natten mellan torsdag och fredag, långbent och elegant.
Läs mer på http://www.stuteri.blogspot.com/
Varning för sötsurfning bara!
Det finns risk för cute overload.
Högås Foxy Lady
Inte nog med att valparna växer, lämnar hamsterstadiet och börjar likna små hundar - nu har vi fått ett föl här på gården.
Ett litet sto kom till världen natten mellan torsdag och fredag, långbent och elegant.
Läs mer på http://www.stuteri.blogspot.com/
Varning för sötsurfning bara!
Det finns risk för cute overload.
Högås Foxy Lady
onsdag 20 maj 2009
Valpliv
Melba och Gul Richard
Signe och tuttarna
Signe och Lorden, i bakgrunden Gulan
Transparente Blanche och Cox Pomona
Valparna är nu inne på sin andra levnadsvecka. De växer, låter lite högre, ibland nästan som små hundar, och de mörknar eller ljusnar i färg här och där.
Kort sagt, det händer saker hela tiden.
Men ändå väntar vi bara otåligt på att de ska öppna ögonen.
Uppmärksamma bloggläsare kanske undrar hur det går för Dixie i dessa valptider.
Dixie hade nog gärna varit doula, men Melba säger nej.
Än så länge har doulan bara träffat de små i smyg medan mamman varit ute.
Dixie möter Belle de Boskoop
söndag 17 maj 2009
Kors då!
Melbas valpar i korsformation
Packleader läser i tidningen om Skånes potatis-Jesus.
Jesus ansikte har framträtt i en stekt potatis på en restaurang på Söderslätt. Nu tänker personalen bygga en krubba åt honom. Och sedan ska han bjudas ut till försäljning.
Hur mycket kan man få för en råstekt potatis-Jesus?
Enligt krögaren inbringade en ostmacka med jungfru Marias ansikte 160 000. I USA förstås. Där har Jesus ansikte även visat sig i potatischips på olika platser.
Och ett krucifix har blivit synligt i en ituskuren rå potatis.
Här på gården lägger sig valparna i form av ett kors. Det är vassare.
fredag 15 maj 2009
Gulan
Gul Richard och Melba
Vem är det som alltid ligger närmast sin mammas huvud? Vem är det som oftast blir renslickad och ompysslad av sin mamma?
Jo, Gul Richard. Gulan tycks ha blivit Melbas favorit.
Är det för att han är störst - och i hennes ögon livskraftigast? Eller är det för att han hade den jobbigaste födseln (han fick hjälpas ut av Melbas matte, eftersom han fastnade) och kanske signalerar mest otrygghet?
Gulan har en tendens att alltid hamna i centrum. När packleader letar efter bilder för att presentera namnet på den sista - men förstfödda - valpen, vem trynar då tätt intill henne? Gulan förstås.
Här är hon i alla fall, den bedårande Cox Pomona, med vit svanstipp och fyra vita strumpor:
onsdag 13 maj 2009
Valpar, valpar
Basbehov - äta och sova
Plötsligt förstår man varför folk blev som galna i höstas när någon riggade en webbkamera över en korg med valpar i San Fransisco och skickade ut bilderna på nätet dygnet runt.
Alla - nästan i varje fall - ville titta på valparna.
Människor världen runt suckar av välbehag över sovande valpar, krälande, ålande valpar, gnyende valpar eller valpar med hallonröda små tungor formade som skålar runt hundmammans spenar.
Här på gården kör vi med stillbilder än så länge.
måndag 11 maj 2009
Valpblogg
The madonna with the seven puppies
I ett förklarat ljus matar Melba sina sju valpar, och packleader tänker att hon kan döpa om bloggen till Valpbloggen. Tänk så långa och många stunder man kan ägna åt att bara titta på dem. Pure pleasure!
Tanken är att valparna - liksom sin mamma - ska få namn efter äppelsorter. Här är några som känns klara:
Signe Tillisch, minst i skaran
Gul Richard, störst i gänget, har somnat på mammas fot
Gul Richard igen
söndag 10 maj 2009
Sju små dvärgar
Melbas heta hög
Nu är de här - Melbas valpar.
Under förmiddagen föddes de med ojämna mellanrum, söndagsbarn hela bunten.
Fyra tjejer och tre killar. Nästan hela färgpaletten representerad: svart, brun, beige, vit, fläckig och med diverse olika tecken.
Bedårande.
Ljuvliga.
Underbara.
Nyfödd
Var är tuttarna?
Här är de ju!
Trött förstföderska ...
... men stolt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)