Signellektuellt

Signe

Hm, hm, hm.
Signe har fått låna packleaders glasögon och tänker lurviga tankar.
Om sniglar kanske. Mördarsniglar.
Eller nej, det är nog packleader som tänker de tankarna.
Är det som grannen säger, att nästa år har vi dem i trädgården?
Grannen går rundor nästan varje dag, på grusvägen och längs skogsbrynet, och plockar de bruna monstren med grilltången. Sedan släpper hon ner dem i en hink med saltvatten.
Som mest har hon plockat runt 150 på en dag. Men det är ingenting, säger hon. Hennes syster i grannbyn kan skörda över 700 på samma tid.
- Nästa sommar har vi dem här, säger hon dystert.
Packleader kan inte se sig själv med grilltången och saltvattenshinken. Vad göra? Skaffa pantersniglar?
Usch, det är så barbariskt alltihop.

Ett kyssogram

 

Snart är det dags igen.

Teaterdags.

Den här gången förvandlas Raststugan vid Görvälns slott till ett kysslaboratorium, där det bubblar och pyser av romantik, musik och diverse annat.
Premiär lördagen den 29 augusti kl 16.00.
Välkomna!

Sommarveckan

Tänk att få sträcka ut sig på gräsmattan och titta på medan Mini klättrar i träd.

Första veckan i augusti var det äntligen sommar och vi klämde in allt somrigt en kan tänka sig.
Besök och utflykter.
Frukost i det gröna.
Loppis.
Sommarteater.
Grillmiddag.
Dopp i dammen med hundarna.
Gräsmattetid.

Blir det för varmt i solen sitter Melba under trädet som tjuren Ferdinand.

Dixie simmar bara om hon är tvungen ... att ta sig i land.



Melba simmar gärna - och helst om en kastar i en pinne.
Signe inväntar gärna pinnen i vattenbrynet.

Signe och Melba på dammens brygga.

Melba, Dixie och Signe en sommardag 2015.

 

Hästar och andra äventyr i Köpenhamn

Hippocampus

Juli månad har även innehållit ett besök i Köpenhamn med döttrarna för att umgås med bror och hans familj. Och fira dotter T:s födelsedag. Supertrevligt. En och annan häst lyckades vi klämma in i storstan till hennes förnöjelse.
Till exempel sjöhästar på Den blå planet, akvariet i närheten av Kastrup.
Sjöhästar är magiska, sagodjur närmast. Så små, allt från ett par centimeter till några decimeter. De simmar upprätt, glider fram, långsammast bland fiskar. De kan kamouflera sig. Och det är faktiskt hannen som bär ynglen i en ficka på magen tills de ska födas.

Svansen kan användas till att hålla fast sig i koraller och annat.

Även rockorna var spännande när de kom susande över huvudet på oss som vattenspöken.

Ett spöke som rockar.

Fler hästar.

Väggmålning vid Kongens Nytorv.



Köpenhamn är en favoritstad. Staden där "ölen är kallare än din ex-flickväns hjärta".

Vi var i Christiania också. Grön oas och öppen droghandel.
Svägerskan hade huvudvärk och behövde något att dricka, så hon gick in i en butik.
Hon: - Do you have Coke?
Expediten: - Ehhh ... do you mean ... Coca Cola?
Hahaha.

I Christiania.

Utsikt uppifrån Magasin.

Vi åt en del god mat också. På restaurang Gorilla i trendiga slakthusområdet provade vi deras 10-rätters middag. Mycket gott, mycket mättsamt. Vi rullade hem sedan.
Och smörrebröd blev det också. I Nyhavn.



Var är gården?

Gård eller fort?

Apropå skörd.
Nu när klövern är bärgad lever vi bakom en mur av hösilagebalar.
Osynlighetsmantlar - släng er i väggen! Här kör vi med vita pluppar.
Packleader funderar på att mynta ett nytt ordstäv:
A Swedishwoman´s home is her castle.

Det svarta guldet

 

Svarta vinbär ger en favoritsylt här på gården.
Oftast är vi inte jättebra på att ta rätt på bären, men - plötsligt händer det ... I år har vi skärpt till oss, plockat ett antal liter och kokat sylt i flera omgångar.

Svart vinbärssylt

Inte nog med det.
Härom veckan hade DN ett recept på kakor med röda vinbär som lät jättesmarriga.
Vinbärsgömmor.
Så då plockade vi de röda vinbären också och bakade dessa läckerheter.

Vinbärsgömmor

Receptet hittar ni genom att klicka på länken:
http://www.dn.se/mat-dryck/recept/vinbarsgommor/

Ungefär samma recept hittar man i samlingar från Selma Lagerlöfs tid. Vinbärsgömmor påstås ha varit en av hennes favoriter. Kokos var en ny ingrediens då och Selma ville vara modern.



Rapport från rabatten

Rabatten.
Här bjuder den stora busken på sval och djup skugga när det är riktigt hett.
Tittar en närmare upptäcker en att det är ett buskhotell med dubbelrum.
Till vänster ligger Gina, till höger Puma.

Rabatten är mer än så.
Här kan Mini hoppa fram ur en prästkragsruska när en går förbi.
Här har Gina finfina jaktmarker och kan ligga blickstilla hur länge som helst i väntan på ett byte.
Här slumrar Spinky bland irisarna (i en sval grotta som Puma har skapat, men just nu ligger hon under busken och då är den ledig).

Signe badboll

Igår var Signe lurvboll och badade i en närbelägen damm.
Signe badboll alltså.
Då var det fortfarande dallrande hett och ytvattnet i dammen var 26 grader.
Inatt kom regnet.

En kanske skulle bada ...

 

Morens dag

Melba - en mor

Kanske lite sent men ...

Packleader går här och huttrar i junirusket, tänker tillbaka på söndagsfikat i uterummet. Sol och värme. Hembakad kaka med rabarber och kanel.

Det var morens dag.

Packie och Melba delade på hedersbetygelserna.



Signe - en dotter

Dixie



Puma var också med förstås.

Tillbakablick

Signe i rabatten

Snart är kyliga maj slut. Vågar man hoppas på sommar nu?
Här kommer i alla fall en liten bildkavalkad från en månad som bjöd på enstaka soliga dagar, utmattande fölvak, underbara födslar och massor av jobb.

Signe i jobbsoffan

Melba i maskroshavet

Dixie äter maskrosorna - se så nöjd hon är inför denna buffé

Spinky och Mini myser och busar i vanlig ordning

The bottom is nådd?

                                                                      

Foppatofflor - finns det något anskrämligare? Fulare? Smaklösare?

Om packleader skulle göra en topplista över saker som hon aldrig kunnat tänka sig att få uppleva, skulle definitivt att visa sig offentligt (eller privat för den delen) i ett par foppatofflor hamna på listan.

Ändå - igår åkte vi och handlade i de skodon som bilden visar.

Det finns inget försvar - utom möjligen att turkosa foppatofflor är snäppet värre.

Svart är ändå alltid svart.

En annan sak som skulle hamnat på listan över saker som packleader aldrig trott att hon skulle få vara med om, är det dussintal (minst) fölningar som ägt rum här på gården.

Men det räknas till höjdarna, inte bottennappen.



Arion

Högås Arion

Här är han - äntligen - Högås Arion, Heras hingstföl. Född i vargtimmen, tidigt på söndagsmorgonen. Nu får vi sova igen.

Närbild på nyfödd Arion

Mamma Hera vilar sig lite

Arion letar efter maten

Pudding

Mor och dotter

Nu är hon här.
Högås Parfait fick ett gult litet sto igår strax efter fem.
Välkommen till världen - Högås Pudding!

Mor och dotter bekantar sig

Pudding har rest sig på vingliga ben

På ridbanan, lite drygt ett halvt dygn gammal

 

Väntans tid

Hera och Mini

Mini: - Hejsan Hera, hur är läget?
Hera: - Den får gärna komma ut nu - det börjar bli segt.

Mini: - Men du har fyllt juvret fint. Snart så ...
Hera: - Hoppas, hoppas.

Mini: - Nu får du ursäkta mig, men jag måste titta till din kompis lite.
Hera: - Nog bäst. Hon är ju förstföderska.

Högås Parfait och Mini

Mini: - Hallå där, Perfa. Allt väl?
Perfa: - Vet inte riktigt, känner mig lite rastlös.

Mini: - Kan jag göra något för dig?
Perfa: - Kom närmare, så får jag muffla lite på din mjuka päls. Det hjälper.

Mini: - Okej.
Perfa: - Mmmmmmmm.

Vi går i väntans tid här på gården som ni ser.
Tur vi har Mini som fölvakar.