onsdag 12 december 2007

Puhdjur

Packleader och Ior

Om Dixie är Nasse och Melba är Ior, då måste väl Guccibollen vara Tigger? Men vem är då Puh? Och vem är Kanin? Och Kängu och Ru?

Pluto är väl en salig blandning av Puh, Nasse och Kanin - och lite Ior. Om nu en mycket liten hjärna låter sig kombineras med ingredienser som Iors dysterhet, Nasses ängslighet och Kanins egenart? Puman har nog mest Puh i sig ("Om personen du talar med inte tycks lyssna - var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.") och Gina T är definitivt Ru.

Är jag då Christopher Robin ... tiddeli pom?

Dixie tycker nog att alla stallkatter är Heffaklumpar i mörkret ute på kvällen. Då kan de bara inte låta bli att jaga henne lite, skjuta rygg, göra utfall och ta små språng. Det är ju så roligt att skrämma den som är ängslig och rädd.

Gucci

Bollen, Bollen, Bollen ...

Ingen är som Guccibollen. Ingen är lika mysig. Ingen spinner lika högt. Ingen kan ligga lika länge på rygg i någons knä och bara mysa.

Guccibollen är skygg och tillgiven på samma gång, både vild och domesticerad, både klumpig och elegant och ... helt enkelt underbar.

Till skillnad från Puman tror hon inte att hon är en innekatt, vilket givetvis inte hindrar henne från att försöka bryta sig in. Men Gucci gör det på Guccis vis: hon hoppar upp och hänger sig i listen under fönstret på ytterdörren under buller och bång så att man ska tro att det knackar. Och om det inte fungerar jamar hon och anstränger sig för att låta som en av innekatterna. Då öppnas oftast dörren av någon lättlurad människa och Guccis satsar allt vad hon har för att hinna ut i köket innan människan fattar något.

Gucci är besatt av mat. Det är därför hon kallas Bollen. Eller Guccibollen (uttalas "guckibollen").

När hon kom till oss som kattunge för ett och ett halvt år sedan hade hon en förkylning som utvecklades till lunginflammation. Med tur och penicillin klarade hon sig, och efter det har hon alltid varit väldigt högljudd i sina krav på mat.

Gucci är vår ståtligaste katt. Hon är kraftfull och mycket vacker med aprikosfärgade inslag i det grårandiga. Och så har hon en leopardfläckig mage.

Gucci gör det mesta med våldsam kraft. När hon äter far matskålen i golvet. När hon klättrar i träd händer det att hon ramlar ner. När hon tar ett språng kan hon mycket väl landa på Melbas huvud.

Inga halvmesyrer här inte.

Följaktligen uppstod hjärtesorg när Guccibollen försvann i somras. Var det någon katt som kunde råka illa ut så var det hon, som oftast handlade innan hon tänkte. Vi letade och ropade och gav nog upp hoppet, men efter tre månader var hon plötsligt tillbaka en morgon och tjatade om mat.

Det är LYCKA!

tisdag 11 december 2007

Puma Chanel



Puma Chanel är en cool cat. En kool katt.
Enligt Puman har vi människor missuppfattat tillvaron, särskilt Pumans roll i tillvaron. Som Puman ser det är hon nämligen ingen stallkatt, utan en innekatt med rätt att vräka sig i packledarens säng eller trona i den vita fåtöljen.

Fråga: Hur vet man att Puman är inne?

Svar: Bästa mattan i vardagsrummet är alldeles uppruggad av intensivt klösande.

Puman tar sig alltid in. Hon offrar sig gärna på låååånga hundpromenader bara hon har chansen att befinna sig vid ytterdörren när det är dags att gå in. Väl inne slukar hon snabbt all kattmat hon kan komma över och gliiiiider sedan diskret upp på övervåningen för att smälta maten och sova bort några timmar helt obemärkt.

Puman bryr sig inte om tjafs. Hon accepterar alla. Hon vet att hon är coolast när det gäller. Är det den norska skogskatten i henne som gör henne så säker?

Vad hon än kallas - Puman, Chanellen, PC:n, Pumie Channel - seglar hon oberört fram i livet.



måndag 10 december 2007

Promenad

I morse var hela packet (gästpacket också) med på promenaden längs grusvägen upp till brevlådan för att hämta tidningen.

Nästan alltid är det någon katt som hänger på när det är dags för hundpromenad. Oftast är det Puma C eller Gina T, någon gång Pluto och väldigt sällan Gucci.

På morgnarna har alla djuren i princip samma målsättning - samma energi också, som min husguru Cesar, hundprataren, skulle säga - och det är att snabbt klara av kissandet och bajsandet så att det äntligen kan bli frukost.

Cesar Millan har skrivit en bok om hur man förstår och korrigerar vanliga hundproblem, "Cesar´s Way". Jag tror jag ska önska mig den i julklapp. Cesar pratar mycket om vikten av att alla i flocken har samma energi för att stämningen ska bli harmonisk. Och han betonar också vikten av att våga vara flockledare.


Ett kattcitat får avsluta dagen:
"När jag leker med min katt, är det då katten som är min leksak eller är det jag som är kattens?"

Vem sa det? Den franske filosofen Michel de Montaigne.



Vad säger Pluto om den saken? Outgrundlig har hon tagit ett elegant hopp upp på skrivbordet och brett ut sig med bakbenen över tangentbordet.

lördag 8 december 2007

Dixie och Melba




I december firar Dixie ettårsjubileum hos oss. Hon var en vanvårdad liten yorkie som fick ett nytt hem hos oss. Hon var väldigt rädd och ängslig när hon kom, hukade och kröp ihop vid minsta utrop, skratt eller plötsliga rörelse. Svansen var ständigt slokande.

Hur skulle vi kunna ge denna stukade varelse nytt mod?

Det hade nog aldrig gått utan Melba. Dixie älskar Melba. Melba är den hundförebild hon kan modellera sig efter. Och det är ingen dålig förebild.

Melba är en underbar liten hund. Hon är faktiskt hunden hund, själva sinnebilden av en hund. Hon älskar människor, finner sig tålmodigt i kärleksförklaringar från alla människor och från Dixie, ligger helst i sängen och myser (under täcket) hela dagarna om hon får chansen. Hon kräver dock mycket uppmärksamhet och mycket mycket lek och bus. På den punkten är hon aldrig riktigt nöjd.

I Milnes värld är Dixie Nasse (kä...kä...kä...kära nån då!) och Melba är Ior (jaja, det var väl det jag visste, ingen har tid att leka med mig!).

Nasse och Ior, Köttbullen och Korven. Ja, för i livsmedelstermer är Dixie den runda köttbullen och Melba den slanka wienerkorven. Det är precis lika orättvist som i människornas värld - vissa behöver bara titta på maten för att bli mulliga, andra kan äta hur mycket som helst och det syns inte...

En sak har jag lärt mig sedan jag blev hundägare. Hundar och katter är olika! Tro mig, det är faktiskt sant. Så här kan en hunds dagbok se ut, valfri dag (lånat och anpassat från internet):

8.00: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

9.30: Wow! En biltur! Det bästa jag vet!

9.40: Wow! En promenad! Det bästa jag vet!

10.30: Wow! En biltur! Det bästa jag vet!

11.30: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

12.00: Wow! Ungarna! Det bästa jag vet!

13.00: Wow! Gården! Det bästa jag vet!

16.00: Wow! Leka med bollen! Det bästa jag vet!

17.00: Wow! Matte kommer hem! Det bästa jag vet!

18.00: Wow! Husse kommer hem! Det bästa jag vet!

19.00: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

20.00: WoW! Bli kliad på magen! Det bästa jag vet!

22.00: Wow! Sova i sängen! Det bästa jag vet!


Ja, ni hajar ... Det är ju det som är skönt med hundar. De är positiva. Katter är på ett annat sätt. Jag säger inte att det sättet är sämre, bara annorlunda.

fredag 7 december 2007

Pluto


Det är ingen lätt konst att ta en julig och stämningsfull decemberbild med packet. Här stretar Pluto, Dixie, Gina T och Melba åt alla håll - bara människorna ler och myser.

Pluto är äldst i packet. Hon har varit med sedan sommaren 1999, då hon kom till oss som kattunge, orange med en vit prick under hakan. Lite strimmig som apelsinmarmelad ungefär.

Jag har ju alltid velat ha en marmeladkatt.

Sedan dess har hon flyttat med från villaförort utanför Stockholm till gård på landet. Och det är som om världen har blivit skrämmande stor för henne, för här på landet tillbringar hon en stor del av tiden inne.

Pluran (uttalas med o) eller Missy P kallas hon också. För så är det ju: en katt har aldrig bara ett namn. Det visste T S Eliot också.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.

ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har det namnet som används därhemma,

det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma

- förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter

kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter

- förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt´en,

nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten

och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager

som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.

Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa

har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,

som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar

och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.

Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga,

allra förtegnaste, egnaste namn.

av T S Eliot, i översättning av Britt G Hallqvist

Pluto döptes till Pluto för att hon hade så mycket hund i sig (det var före hundarnas tid). Som ungkatt apporterade hon nämligen. Kastade man en boll sprang hon och hämtade den och lade den framför en.


Pluto älskar sin packledare och skulle nog gärna se att packet bara hade en medlem: hon själv. Eller möjligen kunde Dixie och Melba få ingå. Dem gillar hon, men andra katter - fy katten! Då vet man aldrig vem som lurpassar bakom nästa dörr. Och då kan matskålen vara tom när man tänkt sig ett litet mellanmål. Och då finns alltid risken att packledarens knä, tangentbord, tidning, säng, tid (välj själv) är upptagen när man tänkt umgås lite.

Jag och mitt pack


Jag är packledare.

I mitt ordinarie pack ingår Dixie, en neurotisk yorkshireterrier, Pluto, en före detta modig utekatt som med tiden blivit en lönnfet och tämligen feg innekatt och Gina Tricot, yngst i gänget och en ganska vass hittekatt från hästarnas bete.

Det finns också ett gästpack. Först och främst Melba, en gnällig fusktax som går under många namn: Gnällba, Skällba, Snällba etc och som besöker oss varje dag för att tigga kattmat. Sedan finns också Puma Chanel och Gucci, två stallkatter som tror att de är innekatter och bryter sig in för att göra table rase allt som oftast.