Dixie och Melba

I december firar Dixie ettårsjubileum hos oss. Hon var en vanvårdad liten yorkie som fick ett nytt hem hos oss. Hon var väldigt rädd och ängslig när hon kom, hukade och kröp ihop vid minsta utrop, skratt eller plötsliga rörelse. Svansen var ständigt slokande.

Hur skulle vi kunna ge denna stukade varelse nytt mod?

Det hade nog aldrig gått utan Melba. Dixie älskar Melba. Melba är den hundförebild hon kan modellera sig efter. Och det är ingen dålig förebild.

Melba är en underbar liten hund. Hon är faktiskt hunden hund, själva sinnebilden av en hund. Hon älskar människor, finner sig tålmodigt i kärleksförklaringar från alla människor och från Dixie, ligger helst i sängen och myser (under täcket) hela dagarna om hon får chansen. Hon kräver dock mycket uppmärksamhet och mycket mycket lek och bus. På den punkten är hon aldrig riktigt nöjd.

I Milnes värld är Dixie Nasse (kä...kä...kä...kära nån då!) och Melba är Ior (jaja, det var väl det jag visste, ingen har tid att leka med mig!).

Nasse och Ior, Köttbullen och Korven. Ja, för i livsmedelstermer är Dixie den runda köttbullen och Melba den slanka wienerkorven. Det är precis lika orättvist som i människornas värld - vissa behöver bara titta på maten för att bli mulliga, andra kan äta hur mycket som helst och det syns inte...

En sak har jag lärt mig sedan jag blev hundägare. Hundar och katter är olika! Tro mig, det är faktiskt sant. Så här kan en hunds dagbok se ut, valfri dag (lånat och anpassat från internet):

8.00: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

9.30: Wow! En biltur! Det bästa jag vet!

9.40: Wow! En promenad! Det bästa jag vet!

10.30: Wow! En biltur! Det bästa jag vet!

11.30: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

12.00: Wow! Ungarna! Det bästa jag vet!

13.00: Wow! Gården! Det bästa jag vet!

16.00: Wow! Leka med bollen! Det bästa jag vet!

17.00: Wow! Matte kommer hem! Det bästa jag vet!

18.00: Wow! Husse kommer hem! Det bästa jag vet!

19.00: Wow! Mat! Det bästa jag vet!

20.00: WoW! Bli kliad på magen! Det bästa jag vet!

22.00: Wow! Sova i sängen! Det bästa jag vet!

Ja, ni hajar ... Det är ju det som är skönt med hundar. De är positiva. Katter är på ett annat sätt. Jag säger inte att det sättet är sämre, bara annorlunda.