Paus med älvglans

Columbine Elffrost

Vad kan man ägna sig åt en dag som idag?
Tja, varför inte skaffa sig ett alldeles eget älvnamn - med älvnamnsgeneratorn ...

Melba är numera Columbine Elffrost.
Signe är Feather Iceglitter.
Dixie är Oak Iceshimmer.
Pluto är Fidget Willowfrost.
Gina är Bracken Iceweb.

Vem är du, älvnamnsmässigt sett?
Klicka på länken:
http://www.emmadavies.net/fairy/

På samma ställe kan man också klicka sig vidare till en slumpvis diktgenerator.
Packleader fick fram en katthaiku:

she chases her tail
coalesce/evaporate
her eyes on green wave

Vadå? Packie ... ingenting bättre för sig?
Man måste väl få pausa ibland ...

Solfläckar och tigerränder

Gina i tigersoffan

Nu är februari snart slut. Snön är borta, men kylan är kvar. Solen är visserligen framme ibland, men ändå ...
Vet ni vad bondepraktikan säger om det?
"Om solen skiner på barmark i februari blir det ingen sommar före sommarsolståndet (21 juni)."
Sådant bekymrar inga fyrbenta, pälsklädda livsnjutare.
Ah, solfläckarnas säsong, suckar vissa och sträcker ut sig på golvet.
Andra hittar en matchande tigerrandig soffa att mysa i.


Melba, Signe och Dixie på samma solfläck

Melbas lilla lurviga

Lurvet och hennes mamma

Melbas lilla lurviga ... Signe förstås.
Da Möb och Da Lörv.
Så söta att man bara vill pussa på dem.

Eller nej ... hur var det nu? Får man pussa på hundar nu för tiden?
Vad säger Jordbruksverket? Och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA?
Packleader pratar förstås om dvärgbandmasken, som hittades i en räv i Uddevalla för ett par veckor sedan.
SVA övervakar nämligen rävarna i Sverige sedan tio år tillbaka, och nu hittade man alltså för första gången den parasit som heter rävens dvärgbandmask.
Echinococcus.
Otrevlig typ.
Kan även smitta människor och leda till en farlig sjukdom.

Än så länge gäller dock pussrestriktionerna enbart trakterna av Uddevalla och Vänersborg. Och det handlar hittills om en enda räv.
Men tänk om ... framtidsperspektiven är skrämmande. Naturen som fara och fiende. Vågar man plocka bären i skogen? Vågar man klappa sin hund?

Ur information från Jordbruksverket:

"Om Sverige drabbas av rävens dvärgbandmask måste vi vänja oss vid att noga skölja och helst värmebehandla bär och svamp från de smittade områdena. Om parasiten sprids till de urbana rävar som anpassat sig till stadslivet, så kommer detsamma att gälla de bär och grönsaker vi odlar i våra trädgårdar i smittade samhällen. Då kan dessutom också våra hundar och katter infekteras av att äta sork i trädgården, inte bara i skogen. I Danmark har dvärgbandmask hittills nästan uteslutande hittats hos urbana rävar i Köpenhamns norra förorter."

Ginas lilla röda

Gina med knorr

Ginas lilla röda är egentligen mer orange. Och väldigt praktfull faktiskt.
Om packleader var katt skulle jag vara stolt över en sådan bakdel.
En svans är ju bra till att hålla balansen och meddela sig med omgivningen.
Men jämför katter svansar? Är det status att ha en vacker svans? Har storleken betydelse?
Spinn vidare på den, kompisar.

Svansfavoriter i repris:


Sommar-Gina


Vinter-Gina

Signes lilla silvriga

Signe och den spejsade silversaken

Vad har Signe på huvudet?
En tänkarmössa?
En jättemygga?
Meh ... mygg i februari?
Så här står det i den gamla bondepraktikan:
"Sticks myggen i februari fryser de gadden av sig nästa månad."

Plutos lilla gröna

Pluto och den lilla gröna

Veckans sentens i almanackan är: "Knepet är att se till att man inte dör i väntan på det goda livet."
Alltså har doktor Packie odlat en plätt kattgräs åt Pluto för att stimulera matsmältningen.
Men katten är noll intresserad av att tugga i sig gräset.
Och gräset är noll intresserat av att växa.
Packleaders dröm om en matta lika tät och grön som en golfgreen har gått i kras.
Några ynkliga strån står där och spretar medan Pluto äter blomblad istället.
Hur ska jag få henne att äta gräset?
Hjälper hot?
- Hör du, Pluto. Idag är det den 18 februari, en av bondepraktikans "förkastade" dagar. Då ska man akta sig för att flytta, gifta sig, byta jobb, resa ... eller vägra äta kattgräs. Annars kan man råka ut för alla möjliga olyckor ...


Kan man äta det här?

Dixies lilla skära

Dixie och den lilla skära

Det går upp och ner i bloggosfären.
Januari började så bra, med ett inlägg i snitt varannan dag. Sedan kom någonting emellan.
Livet, kallas det bestämt.
Arbetslivet, familjelivet, djurlivet ...
Dessutom är inspiration ett känsligt ting - som rentav kan bli ett oting om man kommer av sig.
Nu är packleader på igen.
Pluto har (nästan) slutat kräkas tack vare en diet på kokt fisk och dyyyyr burkmat speciale från veterinären.
Dixie, Melba och Signe är bra i öronen igen.
Och som grädde på moset, rosen på tårtan, pricken över i, lök på laxen eller vad ni vill, har Dixie dessutom fått gaddarna fixade.
Nu ska vi börja borsta tänderna också.
Därför har Dixie fått en skär tandborste med Lille Skutt. Och en tandkräm som smakar kyckling.


Kolla in Lille Skutt nere i vänstra hörnet.

Men första mötet med tandborsten var reserverat.
Kä kä kära nån då.


På plats i badrummet