YPK-faktorn m m

Ingen YPK-faktor i det här vattenglaset

Packleader har städat bort tidningshögen på köksbordet.
Att rensa bland tidningarna rensar tankarna, vilket behövs ibland i slutspurten av en stor översättning.
Dessutom hittar man så mycket intressant läsning.
Om lukt och smak skrev t ex DN för några söndagar sedan.
Människan har omkring 300 luktgener - eller 1 000 egentligen, men 700 har slutat fungera hos oss. Hundar och råttor har betydligt fler aktiva luktgener.
Men om luktsinnet är som en orgel av doftackord är smaksinnet mer som en flöjt, uppbyggt av enstaka toner.
Människan har 35 smakgener som fångar upp fem grundsmaker: sött, surt, salt, beskt och umami. Kan smak av metall och fett vara ytterligare två grundsmaker? Det tvistar forskarna om.
Från smak till vin.
Och YPK-faktorn. Packleader läser om test av boxvin i en veckogammal Sydsvenskan.
YPK betyder yrsel per krona.
(Systemets billigaste box vitt får bra betyg. Zumbali Chenin Blanc för 129 kr. Det blir hög YPK-faktor. Högsta betyget för smak och kvalitet får en låda rött, Rive Barbera, 199 kr.)

Helt gratis och inte ett dugg behagligt rusig är den svindlande skräck som uppstår när Gina inte kommer hem på kvällen. Efter att ha följt med upp till stora betet blev hon kvar där igår.
Sånt skapar oro - vi har så mycket räv runt gården i år.
Imorse var det räddningsexpedition: packleader och Dixie letade och ropade. Och se - där kom hon ur det höga gräset!
Mer behövs inte för att känna lycka och arbetsro.

Kvällspromenad

Junikväll

Bästa stunden på dagen, det är betespromenaden på kvällen. Tycker både hundarna och packleader.
Vi går mellan betena för att titta till alla hästar som har sommarlov. Då är det ett spring och ett skutt må ni tro. Och obegripligt mycket att sniffa på. För hundarnas del alltså.
De vill aldrig att betespromenaden ska ta slut.
Kanske är de inspirerade av veckans tänkespråk i kalendern:

"Om du går så långt som du kan se, så kommer du därifrån se tillräckligt för att gå ännu längre."

Med vatten

Pluto dricker gärna rinnande vatten

Vi är med vatten igen.
Pluto kan dricka ur kranen. Tvättmaskinen tiger inte längre. Diskmaskinen ruvar inte längre tyst med kladdig last.
Packleader kan långduscha. Njutduscha.
I två dygn var vi utan vatten innan pumpmannen (tillika bonden) installerade den nya pumpen, bejublad, beundrad, applåderad.
En god sak: packleader kan duscha med hjälp av fyra petflaskor vatten (= åtta liter), inklusive hårtvätt.

Utan vatten ...

Dixie i bristvara

... försmäkta vi på denna gård.
Pumpen i brunnen har lagt av. Kastat in handduken. Gått ur tiden. Skattat åt förgängelsen. Dragit sin sista suck. Vänt näsan i vädret. Slutat sina dagar. Ingått i den eviga vilan.
Kort sagt, vattenpumpen är kaputt.
Det är då man blir medveten om vilket behagligt liv man lever.
Och hur bräckligt det är.
Tvätta händerna? Skölja grönsaker? Spola i toastolen?
Bara att trycka på en knapp eller skruva på en kran.
Eller hur?

Elfte juni

Charlotte Gyllenhammars "Knäveck" finns i konsthallen på Wanås.

Bröllopsdag idag.
En dag att hänga i knävecken med lyckoamuletten som en stämpel i pannan. (Hade ni också en sådan?)
En dag att ”minnas gemenskapen som en tråd av spunnet guld”.
En dag som denna hjälper bara Göran Tunström och ”Sandro Botticellis dikter”.

Liv uppstår ur möten
och ständiga separationer
Ständigt måste jag bränna
bilden av ditt ansikte
för att leva med ditt ansiktes
rörliga skuggor och ljus
Ständigt återstår
bara framtid: ett litet segel
på en alltför stor köl


Charlotte Gyllenhammars "Knäveck" i närbild

Jag mötte Lassie

Yoko Ono

Tiden flyger. Det har varit tunt med inlägg i bloggen på sistone. Vilket inte beror på att det inte händer saker i packleaders liv.
Det gör det.
Stockholmsresor. Studentmottagning. Fölfödsel.
Och igår på betespromenaden fastnade Dixie i ett grässtrå. Det var ett drama i det lilla.

I maj var det vernissage i Wanås. Med Yoko Ono.
Passerar ni Skåne i sommar måste ni ta er dit och uppleva hennes Wish Trees, hennes Sky Ladders och hennes Mend Piece. Önsketräd. Himlastegar. Trasigt porslin.
Underbara, kreativa konstverk som bjuder in åskådarna att medverka. Skriva en önskan, klättra närmare himlen, laga en kopp ...

Här på gården har vi levande installationer i träden.
Cat Tree, kanske man kan kalla det.

Cat Tree 1 med Gina

Cat Tree 2 med Gina

Bamalama

Diggiley och Högås Bamalama

Bamalama är här.
Högås Bamalama alltså, årets andra föl på gården. Han föddes natten mellan tisdag och onsdag och är en riktig snygging. All anledning att sjunga med Little Richard alltså ... bama lama, bama loo ...

Här är han, i bilder:


Först ska man ur säcken ...



... så där ...


... då får man räta ut benen ...


... och ställa sig upp ...


... lite käk på det och några timmars vila ...


... så är man redo för en springtur på ridbanan!



Visst är jag en läckerbit!