Äpplet har blivit äpple ...

Puma, äppelväktaren

Solen lyser idag igen.
Snart har alla äpplen blåst ner från träden.
Ett gammalt äppelknep kommer här innan det är alldeles för sent för både det ena och andra:

Stick ett antal hål i ett äpple och placera det i vänster armhåla. Om det tränger in svett i hålen är det bara bra eftersom äpplet då får en extra stark dragningskraft. Äpplet ska man nämligen sedan bjuda den man älskar att smaka.

Så vinner man sin kärlek. Enkelt, eller hur?

”Äpplet har blivit äpple, åkrarna står med bara stubben”, var det Harry Martinsson som skrev. Han har skrivit så fint om september i ”Det enkla och det svåra”. Ytterligare några rader kommer här. I allra sista minuten innan september är slut:

” De gula flygande lövens fladder och mångfald tar man inte på så stort allvar som om de vore levande och gröna. Ömheten om livet behöver inte längre ta dem med i sitt grönskebläddrande grubbel."

Lagom filosofiskt att vända i tankarna under en paus i höstrusket.

Skånska

Borta är vindar och rusk.
Solen lyser över gården igen när packleader läser att skånskan är utrotningshotad och finns med på Unescos lista över sådana språk.
Packleader fick 11 av 13 rätt i Kvällspostens skånska test och är en äkta skåning som pratar skånska flytande! Känner mig faktiskt lite kagig.
Testa själva:

http://www.kvp.se/nyheter/1.1724537

Höstrusk

Innemysarpack

Höstruskar det ute myser packet inne.
Idag är det Mikaelidagen och förr i tiden ansåg man att djuren skulle tas in den här dagen. Efter det trodde man nämligen att gräset blev giftigt för korna. Och hästar som fick gå ute efter den här dagen skulle bli magra och lurviga.
Vi får väl se.
Blåser gör det i alla fall. Vem kan beskriva höstvindar som Tomas Tranströmer?
”Det är den tid när rönnbärsklasar mognar. Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över trädet.”

[Saini beibi]

Sweet Signe

Hon kom som ett yrväder ... farande in genom dörren, lycklig över att vara hemma igen.

Signe har tillbringat helgen i Falkenberg, på ungponnychampionat. Spanat på hästar och folk, sniffat runt, tränat på att gå i koppel.

Nu är hon hemma igen.

Vår lilla Signe.

Eller Sajni bäjbi, som vi säger när vi vill vara internationella. Vilket vi vill så ofta att packleaders bror i ett telefonsamtal blev helt förvirrad: - Signe? sa han. Jaså ... du menar Sajni!

[Saini beibi], rent fonetiskt alltså.

Nu är hon hemma igen

Gina fina

Det är ta mig katten som en riktig Norgehistoria - ni vet den där med norrmannen som skulle kolla blinkersen ... fungerer ... fungerer icke ... fungerer ...

Nu är Gina hemma igen.

Och packleader är lycklig, tro inget annat.

Hurra!

Med en klunk vatten hyllar packleader och Pluto politikerna i Hörbys miljönämnd som idag sagt nej till Shells provborrningar efter fossil gas i Oderup.

Klicka och läs artikeln i Skånska Dagbladet:

http://www.skd.se/article/20090924/NYHETER/822982570/1019/*/HORBY/nej-till-gasborrningar-i-horby

Vad är packleader utan Gina?

Gina Tricot

Neeej.

Inte nu igen.

Gina är borta. Har inte kommit hem på två nätter.

Packleader ropar i skogen med Dixie och Pluto. Öppnar dörrar till alla skrymslen. Letar.

Förr i tiden trodde man att september var en bra månad för att vandra, klippa håret, gifta sig, så och plantera. Hoppas att Gina hittar hem igen från sin vandring. Och att hon aktar sig för varma bad. För det ska man göra i september. Däremot kan man dricka får- och getmjölk.

Packleader vänjer sig aldrig vid dessa försvinnanden. Lånar återigen lite ord av indianhövdingen Seattle för att beskriva ett mikrokosmos:

"Vad är människan utan djuren? Om alla djur försvann skulle människan dö av själens stora ensamhet, för det som händer djuret händer också människan. Allt hänger samman."

Allt hänger samman

Hur ska det bli med Dixies spakvällar?

Idag är det höstdagjämning. Natt och dag är lika långa, även om vissa saker känns väldigt mörka just nu.

Hur kan tre kommuner vara så olika? Sjöbo kommun säger ja till den multinationella oljejätten utan att tänka. Tomelilla gör enad front och säger nej. Hörby ... ja, i Hörby säger miljönämnden sitt imorgon. Måtte de vara kloka.

Indianhövdingen Seattles ord är ett hundra femtio år gamla. De passar idag:

"Lär era barn vad vi har lärt våra barn - att jorden är vår moder. Vad som än drabbar jorden drabbar också jordens barn. Om människor spottar på marken spottar de på sig själva. Allt hänger samman."

Himmel eller shellvete?

Hur blir det med Dixies badvatten?

Packleader bor i Colonussänkan.
Därmed finns det viktiga frågor att ta ställning till: Ska vi satsa på fossila bränslen? Och hur går det med grundvattnet?

Det stormar här i kommunen.
Upprörda möten har hållits sedan Shell fått tillstånd att provborra efter naturgas på några ställen i Skåne och valt ut platser i tre kommuner – Hörby, Sjöbo och Tomelilla. För en dryg vecka sedan var det möte i Östraby i Hörby kommun, ett kaotiskt möte enligt tidningen, som fick Shells informatör att fälla kommentarer som ”motståndsrörelsen saboterade mötet”.

En motståndare till provborrningarna är kyrkoherden i församlingen, Eva-Karin Lindgren. I söndags bjöd hon in till en kampgudstjänst nära borrplatsen i Oderup i Hörby kommun. Hon vill kämpa för naturen, miljön och människorna som bor i området.
- Församlingsborna är emot provborrningarna. Det handlar om deras liv. Och vi måste också se till att de jordbruksarealer som vi har bevaras, säger Eva-Karin Lindgren i en intervju i Skånska Dagbladet.

En annan motståndare är Kicki Myrberg, Oderupsbo och aktiv i nätverket Heaven or sHell, som motsätter sig provborrning efter naturgas i Skåne. Hon säger i Skånskan: - Om kommunens vattentäkt i Oderup förstörs, så påverkar det alla som bor i Hörby kommun.

Vattentäkten i Oderup, som försörjer både Oderup, Östraby och Västerstad med vatten, ligger nämligen sju hundra meter från den plats där Shell vill provborra.

Enligt tekniska nämnden är det ”värsta scenariot” om grundvattnet skulle skadas det här: Vatten måste levereras till hela den södra delen av kommunen. En anslutning till Sydvatten skulle kosta runt 65 miljoner kronor.

Ikväll är det möte igen.

Levée

Fansen väntar tålmodigt. Slöar lite, suckar och stirrar ut i tomma luften medan minut läggs till minut i tidskedjor långa som hundkoppel.

Vad väntar de på? Att idolens plan ska gå in för landning? Att försäljningen av konsertbiljetter ska börja?

Nej, snarare något som liknar en levée vid Ludvig XIV:s hov. Knappt har idolen gläntat på ena ögat förrän fansen störtar fram, ivriga att hälsa och uttrycka sin beundran och kärlek. Enligt en invecklad procedur ska det slickas och klias, rullas och trampas.

Idolen är packleader, och evenemanget fanklubben så spänt väntar på är packleaders uppvaknande på morgonen.

Pluto (bilden) är ordförande i fanklubben.

Mission Melbossible

Melba

Vilken härlig dag!
Flera morgnar nu har packet gått upp till betet på jakt efter ögonsjuka hästen Samanthas skyddande huva, som hon tagit för vana att klia av sig. På kvällen när hon går in är det mörkt och omöjligt att hitta den nämligen. Och hon behöver den för att kunna vara ute på dagarna.
Ett uppdrag för hundarna med mattar.
Just idag sken solen och det var sommar i luften.
Gräset i hagen var täckt med hundratals, kanske tusentals små spindelnät - likt kvarlämnade älvslöjor besatta med oräkneliga, glittrande daggpärlor. Så vackert.
Mer behövs det inte för att packleader ska bli lycklig.
Dixie hittade en äppelbit som hon blev lycklig av.
Signe blev lycklig bara av att skutta.
MeSig matte blev lycklig när den svarta huvan dök upp i gräset.
Melba tyckte nog att uppdraget kunde ha varat lite längre.
Hon var fullt upptagen med att sniffa på egen hand.
Så är det alltid när man är ute med Melbor.
De har sin egen agenda.
Mission Melbossible.

Signes sängchock

Sweet Signe

Det här är inte bara bedårande bilder av Signe Tillisch och hennes mamma Melba.

Det är också avslöjande bilder, mycket åskådliga i sin illustration av husses och mattes principfasthet och konsekvens när det gäller hunduppfostran.

"En hund hör inte hemma i sängen."

"Hunden ska från början lära sig att ligga på sin plats - hela natten."

Vem har sagt det?

Ingen aning.

Så här är det i alla fall: Melbas vilja är lag. Och det Melba vill, vill Signe också.

Det kanske är genetiskt?

En ann är så go´ som en ann.

Väldigt go´.

Äpplet har fallit i närheten av trädet.

Sådan mamma ...

... sådan dotter.

Här flödar mysgenerna.

Skånsk höst

Präriehundar

Äntligen är det höst.

Bonden har bärgat den sista höskörden och vi kan promenera på fälten igen.
Det tycker hundarna om.

Där finns det präriestora ytor att springa på, hålor att sniffa i och oidentifierbart slemmigt gegg att rulla sig i.

Varje dag trampar vi iväg på äventyr, ömsom huttrande i blåst med bett i vinden, ömsom värmda av ögonblicken med brittsommarsol.

Skånsk höst.

The Real Thing

Skördetid

Packleader läser i bondens husorgan, ATL, om det nya, populära spelet Farmville. Världens snabbast växande sällskapsspel, påstås det. Och jo, ett antal egna facebookvänner har redan setts fastna i Farmville-träsket.
200 000 svenska facebookanvändare spelar Farmville, 12 miljoner över hela världen. De är cyberbönder som plöjer, sår och skördar, sköter djur och maskiner. Vissa kliver upp mitt i natten för att hålla koll på sina grödor - så beroendeframkallade lär det vara.
Packleader då?
Näääää.
Lever det.
The real thing.

Hästauktion

Solen lyser alltid över hästmarknaden i Hörby.
Åtminstone de tre år packleader har varit där, i myllret av bonnläppar, bildårar, hästfolk och nyfikna i största allmänhet. Kan man ha något bättre för sig en höstlördag doftande av kaffe, korv, hästbajs och marknadskarameller?

Folkfest

Uppemot ett hundratal hästar auktioneras ut. Då är trängseln som störst och det kan vara svårt att se. Sådant löser man.

Så här ...

... eller så här ...

... eller så här.

Hästarna då? Jo, det fanns allt från små shettisar till bastanta ardennerhästar.

En prickig ...

En gullig ...

En välstammad ...

En bredarslad ...

Men man kunde också göra andra fynd. Bilar, vagnar och hästsläp. En husvagn gick för femhundra, en traktor för fyra tusen.

- Det är för fasiken alldeles för billigt, gastar auktionsutroparen. Fy fan vilka klipp ni gör! Vad får jag för den här? Ge mig ett bud!

Auktionsutroparen i aktion

Geten gick för tvåhundra.

En traktor, någon?

Allting gå att sälja?

Man kunde verkligen göra fynd ...

... men det fanns ett nålsöga att passera.

Gårdens lilla röda

Gina Tricot, alias Jean Genie alias Trikotten ...

Packleader fick ett telefonsamtal igår eftermiddag. Ett lokalt samtal från MeSig matte ute på ridbanan.
- Nu är hon tillbaka, den lilla röda. Hon är på väg in på gårdsplanen ...
Gina har varit borta i fem dagar. Och återvänt.
Packleader andas ut, öppnar dörren och välkomnar den lilla än en gång.
Det är uppenbart att vår lilla Jean Genie har blivit en orosande som numera måste ut på äventyr ibland. Se världen. Leva livet. Hitta sig själv. Whatever.

Packleader måste helt enkelt hitta ett sätta att förhålla sig till ångesten för rävar, bilar, jordbruksmaskiner och annat som kan vara farligt för en katt.
Hur bemästrar man rädslan? Kanske med en gammal science fiction-dänga ur Frank Herberts klassiker Dune:

I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass over me and through me. And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain.

Och när Gina har sovit och ätit och sovit och ätit och tankat kärlek i packleaders knä och vill gå ut igen, släpper jag ut henne med en annan sci-fi-klassiker i huvudet:

- May the Force be with you ...

Morgonstämning

Idag är det den elfte september, en daggfrisk morgon då häcken är svept i den skiraste spindelväv, som i bröllopsskrud.
Det är så svindlande vackert - vilket tyvärr inte packleaders kamera räcker till för att visa.



Packleader är en morgonmänniska-wannabe. Hur sent jag än är uppe om nätterna drömmer jag om att skutta upp i gryningen och ha hela dagen framför mig. Utan väckarklocka.
Visst är det härligt att bli väckt av de fyrfota, men de är ju hopplösa sömntutor hela packet. Det ska gosas och mysas och hållas på, och när det gäller snooze är packleader lättövertalad ...

Här kommer nu ett fräscht initiativ: morgondans.
Lundabon Karin morgondansar på nätet varje morgon till en låt som besökarna på hennes blogg har önskat. Kolla själva - klicka på http://karinsmorgondans.wordpress.com/.


Lite Gucci-dans kanske ...

Gullebullen

Nu vet man.

Att hundens ursprung är att vara maträtt.

Inte jakthund eller draghund eller vallhund eller vakthund.

Utan anrättad och serverad. Med ris till.

Det är en svensk forskargrupp som undersökt hundars arvsmassa och kommit fram till att hunden först blev tamdjur söder om floden Yangzijiang i Kina. Där tämjdes ett antal varghonor för sisådär 16 000 år sedan, och de är alla tama hundars urmödrar. Ungefär samtidigt började man odla ris, och därför tror man att risbönderna använde hundarna till mat.

Kötthundar alltså. De andra uppgifterna kom senare.

Det var väl det packleader visste.

Bara att dra in doften av Dixie - nybakat bröd - gör ju att man vill äta upp henne.

(Vissa dagar alltså. Inte de dagar hon har rullat sig i nyanser av brunt.)

Lyckokänning

Lyckofaktor

Lycka är inte en plats utan ett sätt att resa.

Det hävdade idéhistorikern Johan Norberg i söndagens DN. Och det tänkte packleader på medan hon susade söderut med X2000 genom Sverige.
Att bli lycklig är trendigt.
Enligt Johan Norberg, som skrivit en bok om saken, är lyckans historia en kamp mellan två läger.
I ett läger är människan sin egen lyckas smed, och lyckan är central i livet. Här hittar man vår tids förespråkare för positivt tänkande och även representanter från antiken, renässansen och upplysningen.
Enligt det andra lägret är lyckan en fåfäng strävan, eftersom lyckan kommer efter döden som en gåva till den som tar sig till Guds rike. Hit räknas till exempel den tidiga kristendomen.
Johan Norbergs slutsats: Lycka verkar vara något vi producerar snarare än konsumerar.

På vilket sätt har då packleader producerat välbefinnande på sistone? Vad gör packleader lycklig just nu?

Att komma till Stockholm.
Att träffa underbara vänner och släktingar.
Att komma hem.
Att återse familjen.
Att umgås med alla de fyrbenta.
Att plocka några björnbär från en buske.
Att promenera på fälten till doften av nyhuggen vall.

S & S

Septembersöndag.
Smälter sagolikt Stockholmsbröllop: S & S sammanvigdes, sedan stämningsfull, skojig skärgårdstur, smaklig spis, skål, skrål, skratt, smäktande saxofontoner, skimrande sjö.
Saknar somliga småhundar.
Så klart.