Melba
Vilken härlig dag!
Flera morgnar nu har packet gått upp till betet på jakt efter ögonsjuka hästen Samanthas skyddande huva, som hon tagit för vana att klia av sig. På kvällen när hon går in är det mörkt och omöjligt att hitta den nämligen. Och hon behöver den för att kunna vara ute på dagarna.
Ett uppdrag för hundarna med mattar.
Just idag sken solen och det var sommar i luften.
Gräset i hagen var täckt med hundratals, kanske tusentals små spindelnät - likt kvarlämnade älvslöjor besatta med oräkneliga, glittrande daggpärlor. Så vackert.
Mer behövs det inte för att packleader ska bli lycklig.
Dixie hittade en äppelbit som hon blev lycklig av.
Signe blev lycklig bara av att skutta.
MeSig matte blev lycklig när den svarta huvan dök upp i gräset.
Melba tyckte nog att uppdraget kunde ha varat lite längre.
Hon var fullt upptagen med att sniffa på egen hand.
Så är det alltid när man är ute med Melbor.
De har sin egen agenda.
Mission Melbossible.
2 kommentarer:
Ja, och ganska ofta undrar man faktiskt vad det där mission Melbossible går ut på.
Det är det inte många som förstår...
Förutom Melba själv.
Sjuklingen spanar ut genom fönstret... Minst 3 av hästarna har "råkat" tappat sina grimmor. Sammanträffande?
Undrans om det går att lära Mebsingen bli en grimm- och huvspårare? Hon är välkommen hit att träna i så fall. Om hon behöver nya träningsmarker menar jag.
Skicka en kommentar