Pluto ...

Pluto - en av de sista bilderna.

... har luktat på sin sista hyacint. Hon finns inte längre.
Vilket också förklarar packleaders tystnad här i bloggen.
Det gör ont att förlora en kompis sedan tolv år tillbaka.
Tomrummet är enormt.
Julen har präglats av vemod. Men också glädje. Julnörden packleader vill nu muntra upp både er och sig själv med årets nytillskott i julgranen:


Va? Har Dixie fått en valp?


Nej, här hör den hemma.


Med posten anlände den fantastiska ankan från L.


Och från morrhårskompisen kom tantpyntet - en handväska i granen - självklart efter årets teaterproduktion :)

Ständigt denna Puma ...

Cirkuspuma

Ja, men hon är ju fantastisk, vår Puma! Hon kan allt - om hon har lust.

Pumas påse

Påsmyyyyys.

Puma har fått en påse. Rutig med fleecefoder. Varm och mysig.
Puma är nämligen en känslig sort som gillar värme. Och mys.
Hon fattade galoppen med en gång.
Kattsovsäck, tänkte Puma och kröp in.


Puma i påse

Andra dagar när vädret är lite mildare fungerar sovsäcken även som tält.
Kattält.


Puma tältar.

Och vill man variera sig kan man välja att bara ligga under en flik vid fotänden.


Ser ni mig?

Pumapåsen har blivit populär. En dag var den till och med upptagen - av Bollen.


Nu ligger jag här!

Så nu har packie sytt en påse till. För säkerhets skull.

Melbas kuddäventyr

Mmm, mys ...

Här ligger Melba uppe på ryggstödet till favoritsoffan med en prinsesstårtekudde bakom nacken. Kanske väntar hon på tomten ... vem vet. Det ser i alla fall ganska skönt ut.


Men vad nu ... jag glider ...


Eh ... hm ... eh, hjälp?


... blubb, blubb ...

Novemberläge

Dessa två kattdamer delar packleader livsrum med just nu, Edina och Patsy.
Raringar som håller hemlängtan stången.

Nuffror och kort

Möt Spencer, hotellkatt på Prinsen Hotel i Amsterdam.
Han har sin korg i frukostmatsalen, där han umgås och skapar trivsel. Alltmedan hotellgästerna rostar sina brödskivor och beströr dem med hagelslag, ett slags poröst strössel, ofta med chokladsmak.
When in Holland, gör som holländarna.
Här får dagligen 750 ooo brödskivor hagelslag som pålägg. Kan 750 000 mackor ha fel?
Kan sirapsrånen? Varje år säljs det nämligen 22 miljoner förpackningar med stroopwafel här. Packleader köpte en ask och hann knappt innanför dörren hemma innan den var slut.
Okej, det var ganska längesen packie kom hem, men kanske ni vill ha en kort rapport om den vackra staden på vatten i vilket fall som helst.

Kanaler ...

... och broar ... och cyklar ...

700 000 cyklar - ungefär lika många som antalet invånare.
1 280 broar.
Över 165 kanaler. Med 2 500 husbåtar.

... och husbåtar.

300 skyltfönster i De Wallen, Amsterdams Red Light District, där lättklädda prostituerade säljer sig.
230 coffee shops där cannabisdoften vilar tung långt ut på trottoaren ibland.
85 meter högt är tornet på Westerkerk, kyrkan som Anne Frank skymtade från vindsfönstret i sitt gömställe. Vemodigt att tänka på under en orgelkonsert där, medan tonerna från Liszts fyllde kyrkorummet. "Weinen, klagen, sorgen, zagen".


Nutidshistoria: Occupy Amsterdams tältläger utanför börshuset.


Demonstrationsskylt.


Kondomeriet ...

... säljer modeller för alla smaker.

Avfärd

Bagagehundar

Tänk att ta nattåget från Köpenhamn - och vakna i Amsterdam.
Japp. Packleader ska ut och resa.
Men inte hundarna.
De är bara väldigt söta i bagageluckan.

Till minne av C, en Jersey Girl

Skördetid

Tre hundar i det gröna

Gräsmattan är full av äpplen.
Röda, saftiga äpplen.
Det gillar människor, hästar - och hundar.


Melbas mumsiga hög


Ett paradis för en Signe


När får jag börja tugga?


In i tuggbubblan

Ljuva hem

Det här är Edina och Patsy.
Nej, inga nytillskott på gården utan Stockholmskatter som förgyllt packleaders tillvaro under det senaste huvudstadsbesöket.
Nu är jag hemma igen.
Och hur vet jag det?
Jo, täcket sitter orubbligt fast på ena sidan.
(Där ligger Gina.)
Det snarkar nerfrån fötterna.
(Där ligger Dixie.)
Det kliar av katthår i näsan.
(Pluto delar med sig.)
Det tassar i trappan.
(Signe och Melba är på väg för att kärleksbomba.)

Hem ljuva hem.

En födelsedag

Stairway to heaven

"Du på ditt moln.
Är du lycklig? Har du telefon?
Säg. Det skulle vara så härligt,
om du ringde därifrån."

När orden känns för trånga för känslorna finns Bo Setterlind.

Låt skägget växa!

Det närmar sig.
Den 17 september är det premiär för Låt skägget växa - en galen tantkabaré.
Bor du i Stockholmstrakten eller ska besöka huvudstaden under perioden fram till mitten av oktober, missa inte detta.
Det blir roligt. Det blir tänkvärt. Det blir kvinnligt.
Läs mer på http://www.teodok.com/.

I vår lilla by

Puma promenerar

Summering av veckan som var i vår by på jorden:
En granne fick ett plågsamt njurstensanfall och föll ihop på sin gårdsplan i väntan på ambulansen. (Hemma igen nu, tack och lov.)
En granne har lockat med packleader på körsång, vilket förhoppningsvis ska ge energi, inspiration och vänner.
En granne har åkt till Kosovo.
En granne har fyllt 70 och firat med fest. Samtalet gled in på den nya pizzerian som öppnats i den nerlagda mataffären i en grannby. - Det är visst en invandrare som har den, sa en äldre kvinna med ett rart leende. Jag har inte själv provat pizzorna, men det sägs att de är goda. Och det är bra att de har egna inkomster. Vi kan ju inte försörja dem allihop.
I valet förra året var det över tolv procent i vår valkrets som röstade på Sverigedemokraterna.

Högås Springsteen

Högås Springsteen - alldeles ny

Här är han: Högås Springsteen, gårdens tredje föl som föddes under packleaders bloggpaus i juli.
En underbar liten hingst med lurviga öron. Döpt efter Bruce förstås. Fast om han har lurviga öron känner inte packie till.

Högås Springsteen - kan stå på benen

Högås Springsteen och mamma Ophra


Mor och son på ridbanan dagen efter

Stalltjejerna var så besvikna över att ha missat de två tidigare fölningarna. Den här gången hade de bestämt sig: de skulle vara med från början. Så de fölvakade i stallet några nätter.


Bed and box ... eller Bed and cat and box ...

Puma fölvakade nämligen också

Sensommarsöndag

Bonden, traktorn och halmen

Vilken härlig dag! tänker packleader när hon vaknar till en blå himmel.
In med sol, in med luft! tänker hon vidare, öppnar sovrumsfönstret och drar ett djupt andetag.
Ljuvliga sensommarsöndag!
Men vänta ... vad luktar det? Inte gott i alla fall. Det luktar ... gödsel. Jodå, en distinkt doft av kobajs sveper in med den ljumma luften.
Livet på landet.
Dagen fortsätter med rullning av halmbalar på stalloftet.
Det blir ont om halm i år. Om ni inte redan visste det, menar jag.
Så det gäller att fylla förråden.
Bonden lyfter upp balarna med traktorn, vi andra rullar dem på plats på loftet. Sådan är arbetsfördelningen.
Att rulla balar är dammigt, tungt och svettigt. Mitt i spindelriket dessutom.
Skönt då att slappa i en solstol i trädgården en stund när halmbalsrullningsjobbet är gjort.
(Jag sa ju att sommaren inte är slut!)


Vad skulle vi göra utan Massey?

Loppislängtan

Dixie är inte till salu ...

Det har varit tomt i loppistarmen den här regniga sommaren.
Men idag sken solen. Packleader har stillat sin längtan och varit på
den årliga loppmarknaden i Löberöd med morrhårskompisen.
Det blev fika två gånger. Plus några fynd.
Två pinnstolar till sadelkammaren. Två små tennskålar och en ljuslykta.
Allt för det facila priset av femtiofem kronor.
(Och så inträdet på tjugo kronor, skulle morrhårskompisen ha sagt.)


Bra stol, numera testad av Pluto och Dixie.


Fem kronor styck.

Plötsligt händer det

Barcelonahund

När alla bloggens läsare nästan har gett upp hoppet är packie plötsligt tillbaka.
Och bjuder på några små smakprov från sommaren - en hund och en häst.
Ge inte upp - sommaren kan bara inte vara slut. Den har ju knappt börjat.


Barcelonahäst

Någon har ätit på min sko ...

... sa gårdens mellanstora matte häromdagen och granskade sina nyinköpta ridkängor.
Vem?
En retorisk fråga egentligen.
Dixie doula gillar läder. Både äkta och konstläder.
Jaja, hundar äter saker - även sånt de inte borde. Vilket leder in packleader på en ny favoritsida: Cat versus human. Den tillhör tecknaren Yasmine som lever med tre katter och en hund, och den är oftast mitt i prick.
Klicka här: http://catversushuman.blogspot.com/
Här är ett smakprov, och jag kan säga att våra hundar har testat allt ni ser på bilderna.

YPK-faktorn m m

Ingen YPK-faktor i det här vattenglaset

Packleader har städat bort tidningshögen på köksbordet.
Att rensa bland tidningarna rensar tankarna, vilket behövs ibland i slutspurten av en stor översättning.
Dessutom hittar man så mycket intressant läsning.
Om lukt och smak skrev t ex DN för några söndagar sedan.
Människan har omkring 300 luktgener - eller 1 000 egentligen, men 700 har slutat fungera hos oss. Hundar och råttor har betydligt fler aktiva luktgener.
Men om luktsinnet är som en orgel av doftackord är smaksinnet mer som en flöjt, uppbyggt av enstaka toner.
Människan har 35 smakgener som fångar upp fem grundsmaker: sött, surt, salt, beskt och umami. Kan smak av metall och fett vara ytterligare två grundsmaker? Det tvistar forskarna om.
Från smak till vin.
Och YPK-faktorn. Packleader läser om test av boxvin i en veckogammal Sydsvenskan.
YPK betyder yrsel per krona.
(Systemets billigaste box vitt får bra betyg. Zumbali Chenin Blanc för 129 kr. Det blir hög YPK-faktor. Högsta betyget för smak och kvalitet får en låda rött, Rive Barbera, 199 kr.)

Helt gratis och inte ett dugg behagligt rusig är den svindlande skräck som uppstår när Gina inte kommer hem på kvällen. Efter att ha följt med upp till stora betet blev hon kvar där igår.
Sånt skapar oro - vi har så mycket räv runt gården i år.
Imorse var det räddningsexpedition: packleader och Dixie letade och ropade. Och se - där kom hon ur det höga gräset!
Mer behövs inte för att känna lycka och arbetsro.

Kvällspromenad

Junikväll

Bästa stunden på dagen, det är betespromenaden på kvällen. Tycker både hundarna och packleader.
Vi går mellan betena för att titta till alla hästar som har sommarlov. Då är det ett spring och ett skutt må ni tro. Och obegripligt mycket att sniffa på. För hundarnas del alltså.
De vill aldrig att betespromenaden ska ta slut.
Kanske är de inspirerade av veckans tänkespråk i kalendern:

"Om du går så långt som du kan se, så kommer du därifrån se tillräckligt för att gå ännu längre."