Det här är Edina och Patsy.
Nej, inga nytillskott på gården utan Stockholmskatter som förgyllt packleaders tillvaro under det senaste huvudstadsbesöket.
Nu är jag hemma igen.
Och hur vet jag det?
Jo, täcket sitter orubbligt fast på ena sidan.
(Där ligger Gina.)
Det snarkar nerfrån fötterna.
(Där ligger Dixie.)
Det kliar av katthår i näsan.
(Pluto delar med sig.)
Det tassar i trappan.
(Signe och Melba är på väg för att kärleksbomba.)
Hem ljuva hem.
1 kommentar:
Jaa, vad vore man utan sina små älsklingar?? Utan små ätbara hemfångade presenter på köksgolvet, utan spinnande kisse som med vass tunga envisas med att tvätta ens fötter så noga så noga, kura ihop och sova och mys-trampa med tassarna på ens tangentbord eller att väcka en kl 04.30 på morgonen när man sover som djupast bara för att kärleksbomba en? Jag älskar mina små kissar, saknar nog bara ett par söta små rotborstar som kan försvara mig och huset mot allt ont..
Skicka en kommentar