Dysterkvist

Melba med fjär blick

Melba har fått stirrblicken.
Dystert sitter hon och glor framför sig. Lätt frånvarande.
Hon löper så klart.
Tänker bara på män.
Då tappar man lätt fokus.
Melba för ofta tankarna till Ior. Så även nu.
Vad skulle Ior ha sagt?
Kanske:

"Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara."

Eller:

"Det är dåligt nu. Det blir värre.
Du kan inte förändra någonting. Lev alltid på tistlar."


Ibland hjälper det att ligga på husses jobbarbyxor i hallen.

Ömsom kakafoni, ömsom eufoni

Dixie och Melba

Man kanske skulle kunna tro att det är tyst på landet. Men packleaders vardag är fylld med ljud. Läten från katter, läten från hundar. Missljud blandas med välljud.
- Kattens läten har en ganska underordnad betydelse, säger biologen Susanna Rosén i en intervju på nätet. Läten i samband med aggression är ett spel för galleriet, ett försök att skrämma motståndaren och undvika en konflikt.
Susanna Rosén har zoologi som specialitet och har skrivit boken ”Varför gör katten så?” Enligt henne använder katten mest läten för att förstärka budskap som den redan försökt förmedla med sitt kroppsspråk.


Bollen säger "mau" = Ser du inte att skålen är tom?

Ett mjau kan tolkas på olika sätt beroende på var katten läggen betoningen. Om "m" är starkast vill katten ha kontakt. Om betoningen ligger på "j" kan katten ha ont. Om "a" är tydligast vill katten ha något. Ett starkt avslutande "u" tyder på att katten är missnöjd.
Om katterna gillar varandra använder de ett stilla mrr-ljud sinsemellan. Fräsande och morrande uttrycker förstås motsatsen. Allt enligt Susanna Rosén.

Här på gården har vi krr och prr vid sidan av mrr. Och förutom mjau har vi även ouiii och miiij.
Sedan finns det förstås individuella variationer. Puma Chanel är exempelvis mer krr, medan Pluto är prr. Gina är mest miij, skenbart ynkligt. Men det skenet bedrar.


Gina säger "miiij" = Släpp ut mig, människa!

Hundarna har sin egen ljudkatalog. Fem grundläten finns det:

• Gnäll, gnyende = barnsliga ljud.
• Skall, morrande = varnande ljud.
• Ylande = lockande ljud.
• Gläfsande = flyktljud.
• Låga strupljud som uttrycker tillfredsställelse.

Klicka här om du vill läsa mer om hur hunden använder rösten: http://www.hunderiet.se/hundens_kommunikation3_4.htm


Melba - den sjungande hunden

Melba skäller och gnäller gärna. Men hon har också en annan specialitet. Hon ylar. Så fort hon blir ensam en liten stund ylar hon efter sin flock. Ibland kan "sången" även triggas igång av en gäll telefonsignal, eller också kan det vara matte eller husse som ylretas. Då ylar Melba med människor.
Även vargar ylar tillsammans – det är ett sätt att samla flocken och känna gemenskap. Det finns olika typer av ylande hos vargar. De kan yla av ensamhet eller hotande fara. Och ibland uttrycker ylandet en fråga: "Var är du?" eller tillfredsställelse: "Fest! Kom och fira!".


Med ett litet skall bjuder Dixie in till lek.

Dixie har nog gårdsrekordet i olika ljud. Hon skäller en hel del, gnäller väldigt sällan, ylar aldrig vad vi vet. Men hon grymtar, grumsar, smaskar, morrar, skrockar, snusar, knarrar, kraxar, krämtar, rosslar och harklar sig.

Hur det låter? Svårbeskrivbart. Öhh öh öh öh uh uh uh uh yh yh yh yh. Ungefär.

Sovmorgon

Gina

”Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Jag visste det på en gång. Idag är det en sådan där o-Gindag. Regn och rusk utanför fönstret. Kylskåpskall frukost. Brrr. Lika bra att ta sovmorgon.

Åh, den är så skön den här sängen. Den är som gjord för mig. Människan påstår att den tillhör Dixie, men jag vet att hon har missuppfattat hela saken. Det var faktiskt människan som fick sängen i julklapp av oss djur. Och därför är den lika mycket min som någon annans. Mest min anser jag.

Sedan jag upptäckte sängen går jag och lägger mig tidigt om kvällarna. Så fort människan börjar med kvällsbestyren tassar jag upp och rullar ihop mig i den rosa drömmen. Sedan sover jag här hela natten och ligger gärna kvar och drar mig medan människan gör allt det där hon ska göra varje morgon.

Hon ska till exempel gulla med hundtussen. Och då dröjer det inte länge innan Pluto börjar trampa runt och tigga om uppmärksamhet och kärlek. Sånt kan hon hålla på med. Det skulle jag aldrig nedlåta mig till. Människan är min när jag vill det.
Till slut kliver de i alla fall upp alla tre, gör toalett var och en på sitt sätt, inomhus eller utomhus. Och sedan ordnar människan äntligen frukost.

Idag ligger jag kvar extra länge. Jag vet ju att människan har haft kattmaten i kylskåpet. Jag avskyr kall mat, så jag myser på den mjuka dynan och väntar tills den blir rumstempererad.
När jag har ätit tror jag att jag ska gå och lägga mig igen. Då blir jag rejält utvilad till kvällen och kan ha kvällsrace.

Omväxling är alltid trevligt.”

Yorkar i alla former

Vem vill inte ha en egen yorkie? Som pepparkaksform från Härliga hund… http://harligahund.com/

… eller som frimärken …

… eller som seriefigur. I tecknade serien Laban är hundkompisen Yorky en - yorkie. Kolla här – visst är det som Melba och Dixie:

Laban heter Fred Basset på engelska. Klicka här om du vill läsa fler sådana strippar:
http://news.yahoo.com/comics/uclickcomics/20090225/cx_tmfba_uc/tmfba20090225
Ibland är Yorky med, och då är det som roligast förstås.

Hög svansföring

Packleader har funderat på uttrycket ”hög svansföring”. Ett förvirrat begrepp när det används i politiken. Ibland betyder det offensiv och har en positiv klang. Till exempel om en politiker säger att Sverige har haft hög svansföring vad gäller IT-politiken och ska fortsätta med det. En politisk prioritering. Men ofta verkar hög svansföring i politiken mest handla om retorik. Om att lyfta fram sin egen förträfflighet. En förträfflighet som inte sällan saknar grund. Det blir inte så mycket gjort. Mycket snack och liten verkstad alltså. I den politiska debatten har hög svansföring faktiskt oftast en negativ klang med ett stänk av inbilskhet.

Hög svansföring är något annat i djurens värld. Det betyder väldigt ofta glad. Hej-här-är-jag-glad.

Gina med svansen upp i vädret

Ta katter.
För en katt är svansen är ett tydligt redskap för kommunikation. Några exempel: En katt med svansen rakt upp hälsar glatt och vänligt. En katt med svansen rakt upp och tippen böjd är mycket intresserad och vänligt stämd. En katt med svansen rakt upp och där hela svansen eller bara tippen darrar visar tillgivenhet.


Gå på rad med svansen glad

Och hundar då?
Svansen spelar ju en viktig roll i hundens kroppsspråk också. Med svansen talar hunden om ifall den är glad eller rädd eller leksugen eller något annat. Hög svans betyder frimodig, självsäker, nyfiken. Låg svans betyder ängslan, undergivenhet. Något som var mycket tydligt när Dixie var ny i vår familj. Den första tiden var hög svansföring främst reserverat för promenader i koppel. I de flesta andra fall hängde svansen ganska rakt ner. Nu för tiden är det allt som oftast hög svans som gäller.

Alla vet ju att glada hundar viftar på svansen, eller hur? Nu har forskning visat att det är mer komplicerat än så. Enligt en studie som publicerats i vetenskapstidskriften Current Biology betyder en hundsvans som viftar åt vänster att hunden ser något positivt som den vill fram till. Den blir glad. Men om svansen drar åt höger när den viftar ser hunden något den vill komma bort ifrån och viftningen uttrycker alltså missnöje.
Det här kan man inte se med blotta ögat, utan det har man kommit fram till med hjälp av kamera och bildanalys. Och det spelar ingen roll hur snabbt svansen viftar heller, vilket antagligen beror på att signaler om trevliga eller otrevliga saker hanteras i olika delar av hundens hjärna.


Elsa med glad svans och Grynet

Hästar kan också ha hög svansföring. Det händer när de är upphetsade och spända. Till exempel om någon lägger sig på ridbanan mitt under hästarnas löshoppning och gör en snöängel. Då får treårshingsten garanterat hög svansföring.

Ett ögonblicks verk

Honey kom på fika

Helgen började så bra.
Fika med banankaka och umgänge för både människor och djur.
Grannen N:s lilla Honey är en mycket trevlig hundgäst som umgicks med husets hundar och katter.





Helgen slutade på akuten sedan lilla G fått hela ridhästen över sig. Tänk så fort det kan gå från fridsam lördagseftermiddag till hotande katastrof.

Ett ögonblicks verk och allt är annorlunda.

Men nu gick det ändå bra. Lilla G hade tur, även om hon fick en spricka i bäckenet och får stanna på sjukhuset tills benen bär. Packleader sänder en tacksamhetens tanke till den ängel som vakade över yngsta dottern. Påminnelsen om livets skörhet är mottagen.

Hata, hata, hata

Gina hates you ... not.

Det är dags för lite hat. Det finns människor som hatar hundar, som hatar katter. Ibland endera, ibland båda och.
Strindberg till exempel. Han lär ha sagt: ”Jag avskyr folk som har hundar. De är kujoner som inte har mod nog att bita själva.”
Katter tyckte han också illa om.

– Strindberg avskydde katter men det tror jag hade mycket att göra med hans rädsla för den självständiga kvinnan. Det är uppenbart att han ser likheter mellan kvinnor och katter, säger Björn Meidal, litteraturvetare och Strindbergsexpert, i en intervju på nätet.

Packleader förespråkar inte våld men har förståelse för djurälskare som får lust att ge djurhatare en propp. Vad sägs om lite stillsamt tankevåld, som det här citatet av Faith Resnick, upphittat på internet:

"Människor som hatar katter,
kommer att komma tillbaka
som möss i sitt nästa liv."

Ha! Tröst för den blodtörstige.

Alla vill inte vänta så länge. De vill omedelbart slå tillbaka. Hata tillbaka. Kolla den här hemsidan: http://www.mycathatesyou.com/

Klicka på Cats och du hittar häxkatter från A till Z. Bilderna är laddade med en alldeles särskild, gullighetsbefriad magi. Nästan farliga.

Sy själv, färdigköpt overall eller aloe verasprej?

Dixie i djup snö

Det snöar igen.

Packleader har forskat vidare efter en lösning på problemet med snöklumpar i Dixies päls under vinterpromenader. Här är en rapport:
På nätet kan man köpa mönster till hundkläder att sy själv. Med eller utan ben. Mja, då kan man nog lika gärna konstruera något själv …

På en av sajterna hittade jag något nytt - en produkt avsedd för hundtassar som ska skydda mot klumpbildning av snö, slask, och salt. Man sprejar bara tassarna och en bit upp på benen, långhåriga hundar även på magen. Medlet påstås även bidra till att hålla infektioner borta vid sprickor på tassar eller – människofötter! Helt giftfritt sägs det också vara och innehåller aloe vera. 300 ml kostar 190 kronor.
http://www.vibri.com/

En Dixie-wannabe?

Eller också kan en ärtgrön regnoverall vara ett alternativ. Ful men kanske praktisk. Även om huvan känns onödig.

Nätbutiken Härliga hund är i vilket fall som helst värd ett besök med många roliga prylar på sajten. Oh, my dog! skulle man vilja utbrista med ett leende inför vissa produkter - ja, om inte det hade varit ett franskt märke för hundparfym förstås.
http://harligahund.com/

Solskens öga ser på dig

Dixies plats i solen

Visste ni att februari kommer av latinets ”rena” och att de gamla romarna hade en renings- och fruktbarhetsfest i mitten av februari då de offrade getter. Blodutgjutelsen ansågs nämligen rena marken för det nya året.
Här på gården har vi inte offrat några getter. Men vi har städat ur garaget. Också en form av rening.
Skönt när det är gjort, även om kylan nyper lite i fingrar och tår. Packleader skulle hellre vilja softa i en solfläck inomhus.
Som Dixie.

Dixie är fantastisk (6)

Oj, oj, oj, vad är detta? En snögubbe? En nalle upphittad i snön? Eller Yeti rentav, den förfärlige snömannen som lämnat den tibetanska högplatån för Skåne?

Nej, det är Dixie på vinterpromenad. Vissa dagar fastnar snön i den långhåriga pälsen och blir som en kylinpackning. Enda sättet att få bort kokorna är att smälta dem i duschen när vi kommer in.

Då är det lite jobbigt att vara Dixie.

Men hon skuttar glatt ändå, gärna i samma drivor som Melba även om det emellanåt innebär att hon försvinner i snö upp till nostryffeln.

Vet inte vad Dixie tycker om snödikter, men inledningen till Ola Hanssons "Vinterblida" är inte helt fel idag:

Ned genom rymden

stjärnigt de sväva.

Mönster i fjunig

dallring de väva.

Marken de pälsa,

- veckas i fållar,

knypplas i spetsar,

kullras i bollar.

Visst är det vackert! Man riktigt ser flingorna som faller. Och "marken de pälsa" kan ju lämpligen bytas ut mot "Dixie de pälsa" ...

Mera härlig snöpromenaddikt av bara farten. En bit ur Stig Larssons "Juldagsmorgon":

"Nu sätts högerfoten ner -

Knaggeri-knarr -

Och Knarr -Grounk - Krank -

Och Höger - Vänster -

Graak, Graak ..."

I huvudet på Pluto

"Måndag morgon.
Ligger utsträckt på sidan och chillar i sängen bredvid min människa medan hon kliar mig på magen.
Mmm, skönt!
Nästan som förr i tiden, om inte den där yorkietussen hade hoppat upp i sängen alldeles nyss. Jag blev tvungen att resa mig och patrullera lite. Provade att stirra ut henne, den lilla räddharen. Men på dagarna är hon inte lika lättskrämd som på nätterna tyvärr.
Nåja, så länge hon håller sig vid människans fötter kan hon ligga där och tugga på täcket.

Åh, klia mera!
Tänk vad mitt liv har förändrats de senaste fyra åren. Från utekatt i villa till innekatt i två olika lägenheter till utekatt på gård.
Men jag är mest inne nu för tiden. Måste ju ha koll på människan. Först fick jag dela henne med Melba - en fusktax! Även kattmaten fick jag dela. Varje gång jag fick mat skulle Melba smaka. Och när yorkietussen sedan kom var de två som skulle smaka.

Fortsätt klia ... ja, härligt!
Om det ändå räckte med hundarna ... Men när vi kom till gården släpade den tokiga människan hit två kattungar.

- Pluto, Pluto, kuttrade hon. Det här är Puma Chanel och Gucci. De ska bli våra stallkatter. Du kan väl vara lite mamma åt dem.
Glöm och dröm!
Det fanns redan en stallkatt här när vi kom hit. Hon höll till i stallet, som stallkatter ska göra. Men de här två ... Jag förstod precis hur jobbiga de skulle bli. Och jag fick rätt. De rusar in här i huset stup i ett och glufsar i sig allt de kommer över. Min mat alltså!
Nu för tiden vet jag aldrig om jag har någon mat i skålen. Och skulle det någon gång bli någon smula över så finns ju den där lilla spetan som kom sedan.
Eldtinget, som diktaren säger.
Gina Tricot. Hittekatten som helt fräckt har flyttat in och tagit över. Hon tror att hon äger. Hon tror att hon rular.
Hon ... hon som inte har något bordsskick. Hon som drar ut maten ur skålen så att det blir alldeles geggigt. Mycket otrevligt.

Mmmmmm, sluta inte, klia på bara! Åhhhhhhh ...
Gina Pina tar över vartenda ställe i huset. Vissa kvällar när jag ska lägga mig i sängen hos min människa ligger Gina redan där.
I natt har hon legat i yorkietussens rosa hundsäng, ha ha, och jag ligger här och morgonmyser med människan.
Men vad nu? Jag hör tassar i trappan! Oh nej, nu kommer fusktaxen och ska softa med oss.
Tack, men nej tack, säger jag bara.
Då kliver jag upp. Har jag tur står dörren till grannen öppen och jag kan passa på att äta lite hundmat. Det är väl ändå inte mer än rätt!"

Vittring på nya trender

Dixie och Melba spanar

Det är socialt kapital som gäller – även för våra hundar. Precis som det finns curlingföräldrar finns det numera även curlingmattar och dito hussar.
Självklart ska doggen ha ett aktivt socialt liv. Det sker med cafébesök och hundarnas facebook.

Cafébesöken först. Bor man i huvudstaden finns det minst två fik där hunden kan välja från en alldeles egen meny. Small to big ligger på på Kungsholmen, John Ericssonsgatan 15, och Himmelska hundar på Östermalm, Hedinsgatan 13.
http://www.smalltobig.se/
http://himmelskahundar.se/

Även i Flen och Enköping kan man gå på café med vovven. Och här i Skåne finns också ett hundfik, hos Hand med hund i Staffanstorp. http://www.handmedhund.nu/

Och varför skulle inte jycken få sin egen mezetallrik?

Om man nu inte bor i närheten av något trendigt hundfik, eller om man vill ha någon noslängds avstånd till både medmänniskor och djur kan man ändå vara en matte i tiden. Hundarna har nämligen fått sitt eget facebook. På http://www.hundsmart.se/ skapar man en egen profil åt hunden efter facebooks modell, lägger upp bilder, grattar hundkompisar på födelsedagen, skickar digitala presenter och umgås med glatt gläfs. Samlar socialt kapital i form av vänner.

En av människorna (ja,faktiskt) bakom Hundsmart säger i en intervju: –Nischade communitys är den nya grejen, och ingen har riktat in sig mot hundar tidigare.

Pengarna ska man tjäna på annonser för hundmat och liknande.
Svenskar lär spendera 5 miljarder kronor om året på husdjur och prylar till djuren, så Hundsmart är inte ensamma om sin idé.
På allahundar.se kan man också ha en egen sida och dogdejta. Kolla in http://www.allahundar.se/

Fler communitys för djurvänner: http://www.petbrags.com/ är en USA-baserad sajt för alla djur och http://www.dogster.com/ är en stor hundsajt där man även kan adoptera hundar.

Moderna hundtider.

Här på gården behövs ingen curlingmatte. Dixie fixar fikat på egen hand.
Igår blev det fest på en skiva lingongrova när någon av husets människor på nytt hade glömt att skjuta in köksstolen och hon blev ensam en stund. Vågar man hoppas att Melba var med och tuggade lite?
Dixie + Melba = en egen liten community. I verkligheten.

Dixie är fantastisk (5)

Idag är det alla hjärtans dag. Det är en riktig Dixiedag.

Puss ...

... puss ...

... puss ...

... puss!

Är det någon mer som är sugen? Ta chansen till en Dixieslick från en Dixie chick!

Kom igen bara!

Härliga farliga fredag

Melba

Idag är det fredag den trettonde.
Då är det till fördel om man inte lider av paraskavedekatriafobi. Skräck för fredagen den trettonde alltså. Eller triskaidekafobi. Skräck för talet tretton.

En packleader bör ju inte ha cynofobi (hundskräck) eller ailurofobi (kattskräck) heller. Men en släng av equinofobi har hon, det ska erkännas. Hästskräck alltså.

Arachibutyrofobi då? Rädsla för att jordnötssmöret ska fastna i gommen. Nix.
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi? Skräck för långa ord. Nope.

Listan på fobier är oändlig. (http://phobialist.com/) Det finns till och med fobofobi. Fobi för att utveckla fobi.
Bloggofobi – någon?

På 1500-talet lär astronomen Tycho Brahe ha fått i uppdrag att reda ut det där med otursdagar. Han kom fram till 33 otursförföljda dagar under året, Tycho Brahe-dagar, och de finns listade i Bondepraktikan:

• januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
• februari: 11, 17, 18
• mars: 1, 4, 14, 15
• april: 10, 17, 18
• maj: 7, 15, 18
• juni: 6
• juli: 17, 21
• augusti: 2, 10
• september: 1, 18
• oktober: 6
• november: 16, 18
• december: 6, 11, 18

Skriv in dem i almanackan nu om du är skrockfull. Packleader struntar i otursdagar vare sig de är fredagar eller inte och går på långpromenad. Solen lyser så att snön gnistrar. Och förresten var talet tretton ett turnummer i det gamla Egypten och Kina.

Gina tyckte det var härligt.

Melba tyckte det var härligt.

Dixie hade lite problem med snön, men löste det på sitt eget sätt.

Gissa vem som kommer på middag

Puma och Guccibollen knackar på

Vi har våra kvällsrutiner.

Stallkatterna Puma Chanel och Gucci har för vana att gå på visit hos packleader.

Puma är som bekant en gliiidare. Guccibollen kör med en mer råbrutal charm.

Hon bryr sig inte om kvällsmaten som serveras ute i stallet. Hon bara väntar tills Melbas matte är klar med utfodring av hästar och katter och går mot packleaders dörr för att ta ut Dixie på kvällens sista kisstur. Då sätter Bollen in stöten.

Hon kastar sig in i packleaders hus med en sådan fart att hon sladdar på klinkerplattorna i hallen. Allt för att fort ta sig till köket och få begrava nosen i skålen med kattmat innan någon hinner stoppa henne.

Bollen i skålen

Det funkar varje gång.

Bara en Gucciboll kan lyckas med en sådan sak kväll efter kväll.

Hon har nämligen en alldeles särskild plats i packleaders hjärta. Kanske är det för att hon var så sjuk när hon var kattunge. Och för att hon som ungkatt var försvunnen i flera månader. Det är vid sådana tillfällen man inser hur det är:

Ett hem utan en katt är bara ett hus.

Ett hem utan en Gucciboll är ett tråkigt hus. Sedan må hon vara en stallkatt utan känsla för vett och etikett som får bäras till dörren när hon tömt skålarna. The same procedure as last night. The same procedure as every night.

Bollen i famnen

Sitt fint!

Inte i Kalahariöknen, utan i Södra mellanbygden i Skåne.

Inte för en insekt, utan för en bit skinka eller hundgodis.

Inga surikater alltså, utan Melba och Dixie som sitter fint när det bjuds något gott.

Katten, musen ... revisited

Pluto

Packleader trängs framför datorn med två katter numera. Därför funderar hon också mycket på det här med de felina vännernas betydelse för skrivandet. Inte minst efter N:s kommentar förra gången bilden av Pluto ovan publicerades här: ”Katten = musan - för tusan!”

Hur många kattälskande författare har det inte funnits? Doris Lessing, T S Eliot, Edith Södergran, Elmer Diktonius, Suzanne Brøgger, Vilhelm Ekelund, Verner Aspenström … Ofta ser man dem avbildade med sina pälsklädda älsklingar. Katten är en musa med hög status och kanske ofta även en symbol för det författaren vill vara: utanförstående iakttagare, stolt, självständig ensamvarg (!), mystisk, outgrundlig …

”Dessa eldting bland all människotamhet” – som Diktonius beskrev katterna.

Men hur får/fick de något skrivet med sina katter runt datorn/skrivmaskinen? Packleader har hittat några citat om litterära katter. Barbara Holland först, kärleksfullt men ändå realistiskt:

”En författare utan katt är något otänkbart. En författare med katt är egentligen något perverst eftersom det vore enklare att skriva med en buffelhjord i rummet än med en enda katt. Katten bygger bo i anteckningarna, tuggar sönder blyertspennorna och kliver omkring på tangentbordet. ”

Théophile Gautier har uttryckt det mer poetiskt:

"De kommer och sätter sig på bordet bredvid författaren, håller hans tankar sällskap, och betraktar honom med ömhet och skarpsinne. Katter tycks ana tanken som är på väg från hjärnan till pennan och, när de sträcker fram en tass, försöka fånga den på dess väg."

Pluto

Vackert, eller hur? Skrivandet som en närmast rofylld aktivitet.

Men när Pluto kliver över tangenterna eller klämmer ner sig bredvid musen för att umgås för trettiotolfte gången samma dag uttrycker sig packleader både burdust och koncist:
”Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!”

Dessutom har alltså Gina nu upptäckt vad packleader gör hela dagarna. Hon låter sig inte hejdas av ett nej. Och hon har tagit det som sin uppgift att se till att det blir regelbundna pauser. Sånt är ju viktigt. Då kommer hon kryssande mellan bokstöd och dataskärm på väg mot sin mattes knä för att låta sig bli smekt så länge det passar (katten alltså).

Gina

Yorkiebutiken

Rand eller ruta?

Packleader har överraskat sig själv med att upptäcka en ny sida. Hos sig själv. Det är inte varje dag det händer. Man skulle ju kunna tro att man känner sig ganska väl.

Döm därför om min förvåning när jag ertappar mig med att titta på hundrosetter. Små handgjorda skapelser avsedda att pryda tofsen på den lilla yorkien med. Det finns en särskild boutique för det på nätet.

The Yorkie Bowtique.

En amerikansk tjej tillverkar dem och säljer dem online. Rosetter för alla tillfällen: jul och påsk och alla hjärtans dag och höst och halloween och … you name it.

Jag funderar på en sober svartvit. Men vilken ska jag ta?

Om någon hade sagt till mig att jag skulle shoppa hundrosetter på nätet för några år sedan skulle jag ha skrattat rått. Nu har det alltså hänt. En ny sida av personligheten har visat sig. Hur pinsam är inte den? Offer för sötsurfningstrenden.

Testa dig själv och se om du också trillar pladask i gullträsket:
http://theyorkiebowtique.com/

Katzenjammer?

Pluto diggar

Tänk, Pluto kom rusande när packleader tittade på den här lilla filmen på YouTube, upplagd på min nyfunne vän C:s facebooklogg. Lite inaktuell, lite passé nu, okej, men så rolig att jag ändå inte vill undanhålla er den. Klicka på länken och njut av The Jingle Cats någon månad för sent. Men vad gör det - snart är det jul igen.

http://www.youtube.com/watch?v=9VVvKo9OTRY

Dixie är fantastisk (4)

Dixie

Packleader dröjer sig kvar i den krassa kissverkligheten.

"Wee bladders require frequent trips."

Se där ett sant gammalt kinesiskt ordspråk.
Men inte i packleaders hus.
Hur frekventa dessa tripper än är händer det nämligen att husets lilla york har vattnat bästa mattan. Alternativt hallgolvet eller badrumsgolvet hos grannen.
Och det har ingenting att göra med att hon är sjuk, inte kan hålla sig eller inte har förstått innebörden av ordet rumsren.
Hon blir nervös. Oftast om hon (visserligen för det mesta i sällskap med Melba) är ensam en stund.
Då håller inte Värmdönerverna riktigt. Och då hjälper det inte hur mycket packleader läser om yorkarnas stabila självförtroende. Yorkar är ju inte ängsliga.
Men Dixie är det ibland.
Vid sådana tillfällen rinner grand danois-övermodet ur henne i en liten pöl.

Kiss, kiss, kiss

Puma Chanel

Tvättmaskinen går på högvarv. Det har visat sig att den pälsklädda patienten lönat oss illa för vården.
Puma har kissat ner de flesta täcken och madrasser hon kunnat hitta. Nu har hon fått gå ut igen. Packleader tvättar och undrar varför hon har djur överhuvudtaget. Åtminstone inne.

Vad är detta för kisskommunikation? Är det protest? Ingår det i sjukdomen? Eller revirmarkerar hon rentav?

Läser på nätet att också honor kan göra det. I synnerhet om de anser sig vara ranghöga och gör anspråk på ledarskapet i gruppen. Visserligen är det mindre vanligt att kastrerade katter revirmarkerar, men om alla katterna i en grupp är kastrerade blir de teoretiskt sett ranglåga allihop jämfört med okastrerade katter. Och finns det inga okastrerade katter kan det uppstå en form av hierarki. Då ska rangordningen göras upp, och i samband med det kan alltså markeringsbeteendet komma tillbaka.

Långsökt? Ja, i det här fallet är det nog det. Puma brukar ju trots allt vara inne på besök en hel del och känner både Pluto och Gina väl. Rangordningen borde vara uppgjord. Skulle förhållandet förändras bara för att hon har fått bo inne några dygn?

Packleader surfar vidare och läser om katter som plötsligt börjar kissa utanför kattlådan på mjuka underlag. Det brukar vara ett tecken på stress och/eller smärta. Katter är ju väldigt renliga djur.

”Katter kissar inte nödvändigtvis oftare för att de har urinvägsinfektion, och inte heller märker man att de har ont. De väljer mjuka underlag just för att det gör ont, och de kan förknippa sandlådan med smärta.”

Här hittade jag informationen: http://katter.ifokus.se/