Packleader trängs framför datorn med två katter numera. Därför funderar hon också mycket på det här med de felina vännernas betydelse för skrivandet. Inte minst efter N:s kommentar förra gången bilden av Pluto ovan publicerades här: ”Katten = musan - för tusan!”
Hur många kattälskande författare har det inte funnits? Doris Lessing, T S Eliot, Edith Södergran, Elmer Diktonius, Suzanne Brøgger, Vilhelm Ekelund, Verner Aspenström … Ofta ser man dem avbildade med sina pälsklädda älsklingar. Katten är en musa med hög status och kanske ofta även en symbol för det författaren vill vara: utanförstående iakttagare, stolt, självständig ensamvarg (!), mystisk, outgrundlig …
”Dessa eldting bland all människotamhet” – som Diktonius beskrev katterna.
Men hur får/fick de något skrivet med sina katter runt datorn/skrivmaskinen? Packleader har hittat några citat om litterära katter. Barbara Holland först, kärleksfullt men ändå realistiskt:
”En författare utan katt är något otänkbart. En författare med katt är egentligen något perverst eftersom det vore enklare att skriva med en buffelhjord i rummet än med en enda katt. Katten bygger bo i anteckningarna, tuggar sönder blyertspennorna och kliver omkring på tangentbordet. ”
Théophile Gautier har uttryckt det mer poetiskt:
"De kommer och sätter sig på bordet bredvid författaren, håller hans tankar sällskap, och betraktar honom med ömhet och skarpsinne. Katter tycks ana tanken som är på väg från hjärnan till pennan och, när de sträcker fram en tass, försöka fånga den på dess väg."Pluto
Vackert, eller hur? Skrivandet som en närmast rofylld aktivitet.
Men när Pluto kliver över tangenterna eller klämmer ner sig bredvid musen för att umgås för trettiotolfte gången samma dag uttrycker sig packleader både burdust och koncist:
”Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!”
”Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!”
Dessutom har alltså Gina nu upptäckt vad packleader gör hela dagarna. Hon låter sig inte hejdas av ett nej. Och hon har tagit det som sin uppgift att se till att det blir regelbundna pauser. Sånt är ju viktigt. Då kommer hon kryssande mellan bokstöd och dataskärm på väg mot sin mattes knä för att låta sig bli smekt så länge det passar (katten alltså).
2 kommentarer:
Om Pluto tagit rollen som musa så kanske Gina spekulerar på rollen som arbetsledare? I Sverige är det ju viktigt att hålla arbetstider och ta pauser med jämna mellanrum. Det är en uppgift hon kan tänka sig att kontrollera, verkar det som...
Vad många fina ord det finns skrivet om katternas vara vid tangetbordet.
Men även en Mebsning kan ibland bidra med ett å annat. Igår hade matten henne i knät i över en timme samtidigt som hon försökte nöjessrufa framför datorn. Det gick inte ens att dra ut tangentbordet så någon skrift blev det inte...
Skicka en kommentar