Oj, oj, oj, vad är detta? En snögubbe? En nalle upphittad i snön? Eller Yeti rentav, den förfärlige snömannen som lämnat den tibetanska högplatån för Skåne?
Nej, det är Dixie på vinterpromenad. Vissa dagar fastnar snön i den långhåriga pälsen och blir som en kylinpackning. Enda sättet att få bort kokorna är att smälta dem i duschen när vi kommer in.
Då är det lite jobbigt att vara Dixie.
Men hon skuttar glatt ändå, gärna i samma drivor som Melba även om det emellanåt innebär att hon försvinner i snö upp till nostryffeln.
Vet inte vad Dixie tycker om snödikter, men inledningen till Ola Hanssons "Vinterblida" är inte helt fel idag:
Ned genom rymden
stjärnigt de sväva.
Mönster i fjunig
dallring de väva.
Marken de pälsa,
- veckas i fållar,
knypplas i spetsar,
kullras i bollar.
Visst är det vackert! Man riktigt ser flingorna som faller. Och "marken de pälsa" kan ju lämpligen bytas ut mot "Dixie de pälsa" ...
Mera härlig snöpromenaddikt av bara farten. En bit ur Stig Larssons "Juldagsmorgon":
"Nu sätts högerfoten ner -
Knaggeri-knarr -
Och Knarr -Grounk - Krank -
Och Höger - Vänster -
Graak, Graak ..."
3 kommentarer:
Jag har fått en magvärmare uppsytt till mig. Jag är ju, förrutom för några låga hårstrån som snön klumpar sig i, alldeles kal på magen... Kanske om Dixie har tur har hon en lika fingerfärdig matte som syr till något som samlar upp pälsen från snön??
Hm, finns det något mönster? Det största problemet är faktiskt benen, som mer än fördubblas i omfång av snökokorna så att den lilla tussen blir alltmer bredbent under promenaden.Plötsligt förstår man vitsen med hundkläder ...
Dixie är en riktig kämpe måste jag nog säga som går med på promenaderna. En mer otymplig kostym får man leta efter!
Bra träning för den lilla (?) kulmagen kanske...
Skicka en kommentar