Gucci

Bollen, Bollen, Bollen ...

Ingen är som Guccibollen. Ingen är lika mysig. Ingen spinner lika högt. Ingen kan ligga lika länge på rygg i någons knä och bara mysa.

Guccibollen är skygg och tillgiven på samma gång, både vild och domesticerad, både klumpig och elegant och ... helt enkelt underbar.

Till skillnad från Puman tror hon inte att hon är en innekatt, vilket givetvis inte hindrar henne från att försöka bryta sig in. Men Gucci gör det på Guccis vis: hon hoppar upp och hänger sig i listen under fönstret på ytterdörren under buller och bång så att man ska tro att det knackar. Och om det inte fungerar jamar hon och anstränger sig för att låta som en av innekatterna. Då öppnas oftast dörren av någon lättlurad människa och Guccis satsar allt vad hon har för att hinna ut i köket innan människan fattar något.

Gucci är besatt av mat. Det är därför hon kallas Bollen. Eller Guccibollen (uttalas "guckibollen").

När hon kom till oss som kattunge för ett och ett halvt år sedan hade hon en förkylning som utvecklades till lunginflammation. Med tur och penicillin klarade hon sig, och efter det har hon alltid varit väldigt högljudd i sina krav på mat.

Gucci är vår ståtligaste katt. Hon är kraftfull och mycket vacker med aprikosfärgade inslag i det grårandiga. Och så har hon en leopardfläckig mage.

Gucci gör det mesta med våldsam kraft. När hon äter far matskålen i golvet. När hon klättrar i träd händer det att hon ramlar ner. När hon tar ett språng kan hon mycket väl landa på Melbas huvud.

Inga halvmesyrer här inte.

Följaktligen uppstod hjärtesorg när Guccibollen försvann i somras. Var det någon katt som kunde råka illa ut så var det hon, som oftast handlade innan hon tänkte. Vi letade och ropade och gav nog upp hoppet, men efter tre månader var hon plötsligt tillbaka en morgon och tjatade om mat.

Det är LYCKA!