Pluto

Det är ingen lätt konst att ta en julig och stämningsfull decemberbild med packet. Här stretar Pluto, Dixie, Gina T och Melba åt alla håll - bara människorna ler och myser.

Pluto är äldst i packet. Hon har varit med sedan sommaren 1999, då hon kom till oss som kattunge, orange med en vit prick under hakan. Lite strimmig som apelsinmarmelad ungefär.

Jag har ju alltid velat ha en marmeladkatt.

Sedan dess har hon flyttat med från villaförort utanför Stockholm till gård på landet. Och det är som om världen har blivit skrämmande stor för henne, för här på landet tillbringar hon en stor del av tiden inne.

Pluran (uttalas med o) eller Missy P kallas hon också. För så är det ju: en katt har aldrig bara ett namn. Det visste T S Eliot också.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma
- förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter
- förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt´en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

av T S Eliot, i översättning av Britt G Hallqvist

Pluto döptes till Pluto för att hon hade så mycket hund i sig (det var före hundarnas tid). Som ungkatt apporterade hon nämligen. Kastade man en boll sprang hon och hämtade den och lade den framför en.


Pluto älskar sin packledare och skulle nog gärna se att packet bara hade en medlem: hon själv. Eller möjligen kunde Dixie och Melba få ingå. Dem gillar hon, men andra katter - fy katten! Då vet man aldrig vem som lurpassar bakom nästa dörr. Och då kan matskålen vara tom när man tänkt sig ett litet mellanmål. Och då finns alltid risken att packledarens knä, tangentbord, tidning, säng, tid (välj själv) är upptagen när man tänkt umgås lite.