En av våra katter är fortfarande opresenterad - trots att hon har bott här på gården längre än någon annan. Hon ingick i förvärvet, en namnlös stallkatt som vi trodde skulle ge sig av med tiden eftersom hon var så skygg och omöjlig att få kontakt med.
Men så blev det inte alls. Denna stallkatternas superstallkatt hade andra planer. Hon födde sex bedårande kattungar på vårt loft den första sommaren. Och när vi väl hittade dem uppe på höloftet var de så ljuvliga att man inte kunde göra annat än att ta dem till sitt hjärta.
Föll man väl för ungarna så föll man för mamman med. Hon fick ett namn: Mutti.
Kattungarna fick flytta ner i en egen vrå i stallet, så att vi hade koll på dem och de inte förvandlades till sex vildkatter. Mutti verkade nöjd med arrangemanget. Hon kom och gick i det avskärmade båset. Låter det här som ett problem, så blev det i själva verket motsatsen - ett underbart sommaräventyr med ett gäng busiga, gosiga källingar.
Efter lite bestyr lyckades vi dessutom hitta hem till dem allihop.
Men Mutti är kvar. Hon är stallets drottning, kommer alltid när det är matdags och låter sig då gärna klappas. Bäst av allt: Mutti är inte ett dugg förvirrad när det gäller identiteten. Hon tror inte en sekund att hon är innekatt. Hon är stallkatt.
