Hej, mitt vinterland!

Åh, vilken dag! Det är så vackert idag med den gnistrande vita snön, frosten som får träden att glittra, himlen så lysande blå.
I uterummet har frosten penslat spetsmönster på glaspartierna. Magiskt!

I ett annat fönster sitter Gina och tittar ut på gården. 

Nu kanske ni undrar varför hon fortfarande trängs med änglar och varför köksfönstret pryds av röda kulor? Tjugonde dag Knut var ju för flera dagar sen ... 

Tja, om det behövs en ursäkt/förklaring/undanflykt så kommer den här:

Knut kom och gick. Felix kom och gick.

Knut-Felix måste ha försovit sig igen.

Hur ska man då veta att julen är över?

Det är inte så obegripligt som det låter. Läs här om tidigare skånskt julbus:

http://www.meandmypack.blogspot.se/2011/01/knut-felix.html

Och här kan du läsa om hur det började:

http://meandmypack.blogspot.se/2010/01/ha-ha-ha.html

Ground control to grannen N

Ground control to grannen N

Can you hear me?

Högås - Högseröd 3 - 1.

Under tiden har Gina bestämt sig. Hon går ut en sväng idag.

Motsägelsefullt

Rah, rah, ah, ah, ah
Yoga, yoga, ga
Gaga, ooh, la, la

Livet är fullt av motsägelser.
Ena dagen ett blogginlägg om kroppsmoralism. Idag har packleader varit på yoga.
Tänjt och töjt på kroppen, andats och fokuserat på det tredje ögat.
Ja, det sitter mellan de andra två ögonen, om ni inte visste det.
Det var i alla fall skönt.
Efter passet blev belöningen en toscabulle.
Nu omdöpt till yogabulle.

Idealvikt

Gullisen

Är idealvikten idealisk? löd frågan i DN häromdagen.
Ur en Gullis synvinkel är svaret givet: gullisvikten är alltid idealisk.
Så enkelt är det.
Men artikeln handlade förstås om tvåbentas kroppsideal. Enligt en amerikansk sammanställning av studier med fokus på vikt och för tidig död, är risken för förtida död sex procent lägre om man väger lite för mycket. Är man lite överviktig har man också lättare att återhämta sig från sjukdom eller olycka än den som är mager.

Slanka människor lever alltså inte alls längre. Ändå fyller vi gymmen så här i januari, tränar och bantar och plågar våra kroppar.
"Tillsammans med för tillfället rådande skönhetsideal flätas uppfattningarna om vad som är hälsosamt ihop med en kroppsmoralism", hävdar skribenten, Susanna Birgersson. "Förutom att den stipulerar en plikt att leva så länge som möjligt, befaller den oss att tukta kroppen."

Usch, kroppsmoralism, fnyser Gullisen.
En mage är en mage är en mage. Och den ska vara mätt.

Klipp, klipp, klipp

Melba får manikyr

När klappret på golven blir för högt plockar Signe och Melbas matte fram klotången.
Kloklippningsdags.
Idag är det en sån dag.
Först kommer klotången fram. Sedan godispåsen.
Det brukar resultera i reaktioner av lite olika slag. Viss avvaktan. Stor förväntan. Ren fasa.
Lika bra att greppa skräcken på en gång.
Melba.
Hon försöker gömma sig. Hon gör sig tung och trög. (Ja, ni vet hur man kan bli när man tycker situationen är obehaglig.) Men hon finner sig när hon inser att det inte finns någon återvändo.

Mebsingen

Packie håller, matte klipper. Så ser rollfördelningen ut.
Klipp, klipp, klipp.
Ett fyrverkeri av klobitar sprätter över golvet.
Efter klippning blir det en godisbit.

Nu är det Gullisens tur

Sedan är det Gullisens tur. Det brukar gå bra. Hon har mjukare klor än Melba och hon väntar med stor iver på belöningen.

Lurvbollen är inte så lättsam och avspänd som man kan tro

Sist är det Signe.
Hon är en känslig sort, en screamer som får både tvåbenta och fyrbenta att hoppa högt med sina gälla och (oftast) omotiverade och överraskande skrik.

Var god stör!

Melba

Det är en sån där dag. Minus två, ett lätt täcke av nysnö, isande vind.

En sån dag då man helst inte vill gå ut.

Inte ens om man är pälsklädd.

Dixie

Gina

Aha, tänker ni nu - det är en sån dag då packleader inte har nåt annat att göra än att tillverka skyltar och fota husdjur.

Störa dem, kanske?

Ser inte Gina lite irriterad ut? Som om hon tänker: Stick och brinn!

Och Signe - håller hon verkligen med?

Skulle hon inte säga: Välkommen! Stör mig gärna! Jag ä l s k a r att bli störd!

Signe

En sibirisk tiger har flyttat in

En skånsk hyena och en sibirisk tiger

Vi har fått en ny familjemedlem här på gården. En sibirisk tiger från ett barnhem i Ural.
De fyrbenta gör naturligtvis allt för att tigern ska trivas i sitt nya hem.

Och puss, puss, puss ...

... och puss, puss, puss

Tre lurviga

Bästaste Melba är också med och välkomnar förstås

I en blå zon

Packleader inleder bloggåret med att förtjust konstatera att hon lever i en blå zon.
Hörby, nordöstra Skåne, södra Småland, Öland - sexton kommuner ingår i en ganska nyupptäckt hälsozon, en s k blå zon. Här finns ovanligt många hundraplussare.
Blå zon betyder nämligen ett geografiskt avgränsat område med exceptionellt hög andel 100-åringar. Som Okinawa i Japan, Sardiniens inland, den grekiska ön Ikaria, Sunchang i Korea.
Och Hörby med omnejd.
Här finns 54 invånare över 100 år per 100 000 invånare.
En demograf på SCB säger i Svenska Dagbladet att det verkar finnas något som påverkar livslängden i de här regionerna. - Det behöver inte vara generna. Det kan vara någonting i miljön, kanske vattenkvaliteten eller något i livsstilen.
Visst är det spännande.
Man kan också notera att ingen på listan över Sveriges femton äldsta invånare genom tiderna kommer från storstan. Livet levs längst på vischan.