Här hjälper inga dödskallar

Idag har Dixie och Melba varit på kurs, eller snarare följt med när packleader och Melbas matte varit på kurs. För att det inte skulle bli kallt i bilen fick de dagen till ära prova sina nya fleecetäcken - rosa med dödskallar på.

Dixie tog det med jämnmod, men Melba var inte glad. Hon brukar bli olycklig även när det falukorvsröda vintertäcket kommer fram och försöka springa i cirklar och åttor för att liksom springa sig fri från det.

Och ... nu ... denna ... fluffiga ... rosa ... skapelse ... Den fick henne bara att hänga med huvudet. Dödskallar, ville hon säga, är det så hot? På en dog?

Dixie log. Hon var nöjd, för hon var ju 1) gullig och 2) på pricken lik Melba.

Insnörpt midja ...

Kolla på dessa hälsosamma hundar som knaprar så fridfullt på sina morötter.

Läste i tidningen att var fjärde hund är överviktig. Ett hot mot hundens hälsa förstås. Men hur vet man att ens älskling verkligen är överviktig?

Jo, man tittar på hunden uppifrån. Vid midjan ska det finnas en viss insnörpning. En hund ska varken se ut som en rulltårta, en korv eller en bulle. Hm, hm, hm ...

Ett annat trick är att göra revbenstestet. Då lägger man handen på hundens bröstkorg. Och då ska man kunna känna revbenen. Inte bara ett fettlager.

Jahaja, en av hundarna på bilden är bestämt lite i farozonen. Gissa vem?
Ett litet tips: Hon är besatt av mat. Hon smyger in till grannen och länsar hundskålen där så fort hon får chansen. Hon sväljer allt ätbart hon kan hitta utan att tugga det eller ens känna efter om det är leverpastej, rå lök eller rutten sill.

Vem kan det vara?

Vem kan motstå?

Hittade bilderna på kattungarna när inlägget om Mutti redan var publicerat.

Fyra flickor och två pojkar var det.

Mutti

En av våra katter är fortfarande opresenterad - trots att hon har bott här på gården längre än någon annan. Hon ingick i förvärvet, en namnlös stallkatt som vi trodde skulle ge sig av med tiden eftersom hon var så skygg och omöjlig att få kontakt med.

Men så blev det inte alls. Denna stallkatternas superstallkatt hade andra planer. Hon födde sex bedårande kattungar på vårt loft den första sommaren. Och när vi väl hittade dem uppe på höloftet var de så ljuvliga att man inte kunde göra annat än att ta dem till sitt hjärta.

Föll man väl för ungarna så föll man för mamman med. Hon fick ett namn: Mutti.

Kattungarna fick flytta ner i en egen vrå i stallet, så att vi hade koll på dem och de inte förvandlades till sex vildkatter. Mutti verkade nöjd med arrangemanget. Hon kom och gick i det avskärmade båset. Låter det här som ett problem, så blev det i själva verket motsatsen - ett underbart sommaräventyr med ett gäng busiga, gosiga källingar.

Efter lite bestyr lyckades vi dessutom hitta hem till dem allihop.

Men Mutti är kvar. Hon är stallets drottning, kommer alltid när det är matdags och låter sig då gärna klappas. Bäst av allt: Mutti är inte ett dugg förvirrad när det gäller identiteten. Hon tror inte en sekund att hon är innekatt. Hon är stallkatt.

Packad och klar

Packleader ska ut och resa, lämna den skånska dimman och åka till Stockholm. När resväskorna kommer fram blir det alltid lite oro i lägret.

Dixie vimsar runt. Pluto packar ner sig i bagen.

Tillbaka om en liten vecka.

Hösttecken (2)

Läste i tidningen att kor helst betar med mularna vända mot polerna. De har ett speciellt sinne som kan känna av jordklotets magnetfält.

Puma Chanelen känner av helt andra magnetfält och vänder helst nosen mot packleaders ytterdörr, ett sinne som bara tycks bli starkare ju mer hösten är över oss.

Puman är ju en mycket social katt, så när vi människor flyttar in vill hon också göra det. Istället för att vila sig i form i trädgården medan gårdens folk solar, vill hon sträcka ut sig i packleaders säng när luften blir kyligare.

Vadå stallkatt?

Sommar-Puma

Höst-Puma

Hösttecken (1)

Packleader har städat.

En meter dagstidningar i en stapel på köksgolvet har förvandlats till en hög med klipp och x antal kassar till pappersinsamlingen.

Läste i en av tidningarna att "lövskogens sprakande höstfärger är i farozonen". Det ska bero på klimatförändringarna, enligt en rapport i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology. Stigande halter av koldioxid i atmosfären förlänger växtsäsongen och betyder att bladen behåller den klorofyllgröna färgen längre.

Med andra ord kommer norra halvklotets lövskogar kanske att lysa röda, gula och orange allt senare och under en kortare period - om alls.

Vill ni se orange? Kolla då bara på Gina T som vet att välja rätt fönster att posera i.