Mamma mia, katter som pratar!

Idag blir det söndagsfilm.

Kolla här! En vän på facebook har lagt upp detta underbart roliga klipp från youtube.

Låt dig alltså inte luras av att katter låter ... som katter.

Egentligen har de en synnerligen sofistikerad och klurig plan.

Hundkultur

Åh, den som ändå vore hund i Sydney den femte juni.

Då är det konsert för hundar. Bara för hundar. I Sydneys operahus.

Laurie Andersons "Music for dogs" framförs på samma frekvens som hundvisslor. Så det är bara hundarna som hör.

Laurie Anderson och Lou Reed arrangerar hundkonserten.

A perfect day. I en hunds liv. Men Lou Reed finns i alla fall på youtube.

Idag är ingen vanlig dag ...

... för det är Signes födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Tänk, för ett år sedan föddes hon, en solig söndagsförmiddag. Hon var näst sist i kullen och hennes matte fällde (med darr på stämman) den vid det här laget klassiska repliken:

- Åh, den här!

Minsta valpen döptes efter det stora äpplet. Signe Tillisch.

Som nyfödd såg hon ut så här:

Vem kunde väl då ana att hon skulle växa upp till detta lurvtroll? Som skulle ge oss så mycket kärlek och värme ...

Var så goda, en titt i Signes album:

Hår

Dixie

Idag är det första maj.

Om det regnar tänker packleader springa ut barhuvad och ropa: "Maj, maj måne, ge mig långt hår!"

Så gjorde man förr och det skulle vara bra för hårväxten.

Dixie har inga problem med sånt. Pälsen växer som den frodigaste trädgård.

Och katterna har täta, fina pälsar trots att de generöst delar med sig till packleaders möbler och kläder.

Men det var före furminatorns tid. Ett oumbärligt redskap för varje kattägare. En krattliknande, tät kam som tar all lös underull - och katterna gillar den. Båda två.

Alltså: Jag är inte bara packie - jag är furminator också.

Crossover

Hera och hennes matte

Valborgsmässoafton har packleader stått på åkern och stirrat in i elden, grillat korv och sippat vin medan mörkret sänkt sig.
Men dagen har också bestått av hästtävling. Läs packleaders gästblogg här:
http://www.stuteri.blogspot.com/

Ohoj!

Dixie

Ohoj, alla landkrabbor och sneseglare, kapten Doula här.

Det är jag som är den sanna befälhavaren på gårdsskutan. (Eller är det Pluto? Eller kanske Gina?)

Jag bryr mig inte så mycket om styrbord och babord. Mer om matbord faktiskt. Sjön suger, som ni säkert vet. Och kanske det bjuds på en godbit om jag poserar i mössan som packleader har sytt.

Egentligen har hon inte sytt mössan till mig. Nej, min packleader sömmar på en sjökapten. Först sydde hon sig en prins, en egen drömprins. Och nu denne havens hjälte.

Bra packleader reder sig själv, säger hon.

I väntan på ...

Melba och Signe

Så här kan det se ut när Melba och Signe är inne hos packleader medan matten är på hästtävling eller i mataffären eller någon annanstans.

Uppflugna på ryggstöden till soffor eller fåtöljer spanar de.

Väntar.

Bidar sin tid.

Avvaktar.

Ser tiden an.

Ger sig till tåls. (Nja.)

Hoppas. Snart, snart ...

Längtar.

Nu måste hon komma.

Utan tövan.

Kommer hon aldrig?