Rabarbers

Melba, Dixie och Signe under ett rabarberparasoll.

Midsommarafton
sol och svalkande skugga
under rabarbern.


Melba


Dixie och Signe

Midsommarafton

magi, mystik, majad stång

- snart är den över

Finns det egentligen något mera kravfyllt än midsommarafton? Sommaren, sillen, skir romantik, dragspel, danslekar, lycka och vita kläder.

Men vemodet då? Och livets rabarbersura inslag?

Här krävs det allt lite rabarberdikter. Som den här av Ian McMillan, som beskriver hur allt i grund och botten handlar om historier. Och att vi alla väntar på att få berätta vår egen historia. Rhubarb, rhubarb heter den, och den slutar så här:

This is the story of a place that inspired me.
This is the tale of a spot where I cried
It could be all words, it could all be rhubarb
But we all carry stories inside...

Här är en annan vers, av okänt ursprung, som jag inte kunde låta bli att lägga rabarber på (förlåt, oemotståndligt ...):

Please be kind to rhubarb
He hasn't many chums
For people like banana split
And fancy juicy plums
They slice the sweet sweet melon
And gather pears galore
But if you mention rhubarb pie
You get the rudest stare

Skön midsommar, kompisar!