Bara en liten lort

Signe i full kareta

Häromkvällen hördes ett fasansfullt, gällt skri utifrån gårdsplanen.  

Packleader lyfte på huvudet, Gina for upp, Dixie började morra.

Någon var rädd därute, rentav skräckslagen.

Det visade sig vara Signe.

Man kan vara rädd för olika saker. Signe är rädd för sitt eget bajs.

Livrädd för att sjösätta en barkbåt, vettskrämd för att lägga en kabel, skakis för att göra nummer två, byxis inför att tömma tarmen, skraj för att poopa, skärrad för att plutta, ängslig för att kacka, panikslagen inför att lägga en lort. 

Eller vilket uttryck ni nu använder …

När Signe har bajsat rusar hon alltid därifrån i högsta fart. Aldrig springer hon så fort som i det ögonblicket.

Nu satt hon mitt ute på gården och skrek, därför att hon ville springa iväg men inte kunde eftersom hon inte var färdig.

Fattar ni? Eländes elände.

Till slut blev hon klar och skenade iväg med ett nytt tjut.

Därefter lägrade sig kvällslugnet på nytt.

Signe skenar från en lort

Signe med springglädje