söndag 8 februari 2009

Katzenjammer?

Pluto diggar

Tänk, Pluto kom rusande när packleader tittade på den här lilla filmen på YouTube, upplagd på min nyfunne vän C:s facebooklogg. Lite inaktuell, lite passé nu, okej, men så rolig att jag ändå inte vill undanhålla er den. Klicka på länken och njut av The Jingle Cats någon månad för sent. Men vad gör det - snart är det jul igen.

fredag 6 februari 2009

Dixie är fantastisk (4)

Dixie

Packleader dröjer sig kvar i den krassa kissverkligheten.

"Wee bladders require frequent trips."

Se där ett sant gammalt kinesiskt ordspråk.
Men inte i packleaders hus.
Hur frekventa dessa tripper än är händer det nämligen att husets lilla york har vattnat bästa mattan. Alternativt hallgolvet eller badrumsgolvet hos grannen.
Och det har ingenting att göra med att hon är sjuk, inte kan hålla sig eller inte har förstått innebörden av ordet rumsren.
Hon blir nervös. Oftast om hon (visserligen för det mesta i sällskap med Melba) är ensam en stund.
Då håller inte Värmdönerverna riktigt. Och då hjälper det inte hur mycket packleader läser om yorkarnas stabila självförtroende. Yorkar är ju inte ängsliga.
Men Dixie är det ibland.
Vid sådana tillfällen rinner grand danois-övermodet ur henne i en liten pöl.

torsdag 5 februari 2009

Kiss, kiss, kiss

Puma Chanel

Tvättmaskinen går på högvarv. Det har visat sig att den pälsklädda patienten lönat oss illa för vården.
Puma har kissat ner de flesta täcken och madrasser hon kunnat hitta. Nu har hon fått gå ut igen. Packleader tvättar och undrar varför hon har djur överhuvudtaget. Åtminstone inne.

Vad är detta för kisskommunikation? Är det protest? Ingår det i sjukdomen? Eller revirmarkerar hon rentav?

Läser på nätet att också honor kan göra det. I synnerhet om de anser sig vara ranghöga och gör anspråk på ledarskapet i gruppen. Visserligen är det mindre vanligt att kastrerade katter revirmarkerar, men om alla katterna i en grupp är kastrerade blir de teoretiskt sett ranglåga allihop jämfört med okastrerade katter. Och finns det inga okastrerade katter kan det uppstå en form av hierarki. Då ska rangordningen göras upp, och i samband med det kan alltså markeringsbeteendet komma tillbaka.

Långsökt? Ja, i det här fallet är det nog det. Puma brukar ju trots allt vara inne på besök en hel del och känner både Pluto och Gina väl. Rangordningen borde vara uppgjord. Skulle förhållandet förändras bara för att hon har fått bo inne några dygn?

Packleader surfar vidare och läser om katter som plötsligt börjar kissa utanför kattlådan på mjuka underlag. Det brukar vara ett tecken på stress och/eller smärta. Katter är ju väldigt renliga djur.

”Katter kissar inte nödvändigtvis oftare för att de har urinvägsinfektion, och inte heller märker man att de har ont. De väljer mjuka underlag just för att det gör ont, och de kan förknippa sandlådan med smärta.”
Här hittade jag informationen: http://katter.ifokus.se/

onsdag 4 februari 2009

Dixie är fantastisk (3)

Uppmärksam york

En yorkie är en fantastisk liten hund som gärna vill vara sin packleader till lags. Yorkar är uppmärksamma och samarbetsvilliga. Så till den grad att de nästan står på tå för sin packleader. Dixie också.
Ibland när vi är ute och går på fälten tycker hon dock att hon får upp en spår. Då kan hon springa jättefort. Och jättelångt.
Då finns det en punkt när det osynliga gummibandet till packleader tänjs ut för långt och kontakten går förlorad. Då kan man ropa sig hes.
Dixie springer (vissa skulle nog säga rusar blint) och hör ingenting. Hon är i sin egen spårhundsbubbla. Packleader springer efter och skriker medan hon springer. Fäktar med armarna. Ibland snubblar hon också. Idag var en sådan dag då liten tuva definitivt stjälpte stor packleader.
Melbas matte skrattar och springer och skriker. Samtidigt.
Hon hörs så bra att grannskapets hundar börjar skälla flera kilometer bort. Men Dixie hör inte.
Melba och Gina tittar förundrat på. "Spring ni! Jag springer inte efter någon hund", tycks Gina säga.
Allt medan Dixie blir till en prick i fjärran. Långt borta på nästa fält.
Tack och lov uppstår det alltid en spricka i den där spårhundsbubblan till slut och kontakten kan återknytas. Eller också är det bara slumpen som gör att hon plötsligt vänder och rusar mot oss istället. Får syn på oss och vaknar upp ur sin trance: ”Ah, där är ni! Spårar ni också?”

tisdag 3 februari 2009

Kattångest

Puma

Alltid är det någon pälsklädd liten kompis att oroa sig för.

Först var det Gina som stannade ute en hel natt, en ganska kall och blåsig sådan dessutom. Packleader såg en stor räv bara några hundra meter från gården för ett par dagar sedan och blev orolig. Hade Gina råkat ut för den? Hon brukade ju aldrig vara ute på nätterna…

Men hon återfanns i lilla garaget nästa dag. Sedan sov hon en hel dag och en hel natt, och allt var som vanligt igen.

Nu är det Puma.

Puma som så tydligt visade att någonting inte var bra genom att upprepade gånger sätta sig och kissa mitt framför Melbas matte i stallet. Till slut satte hon sig demonstrativt mitt i hästarnas hö.

Vad var det hon ville säga?

Puma fick komma in för observation. Gång på gång gick hon på lådan utan att det kom mer än några droppar. Rastlöst vandrade hon omkring, gick på lådan, lade sig en stund någonstans, bytte läge, gick på lådan igen.

Hon verkade inte ha ont. Hon verkade inte må dåligt. Hon åt och drack. Hon var sitt vanliga jag – och ändå inte.

Idag har vi varit hos veterinären. Urinvägsinfektion. Tydligen vanligt. Nu ska Puma äta antibiotika i tio dagar, två gånger om dagen.

Få se hur länge vi kan hålla vår pälsklädda patient inne. För nu när hon äntligen får vara inne vill hon förstås ut.

måndag 2 februari 2009

Dixie är fantastisk (2)



Det är kändisvarning på yorkar.
Britney Spears har London, Paris Hilton har Cinderella, Mariah Carey har Ginger, Bruce Willis har Wolfie, Whitney Houston har Doogie, Hillary Duff har Jack, Anastacia har Freak, Venus Williams har Pete, Missy Elliott har Poncho, Heather Locklear har Kitty, Stevie Nicks har SaraBellaDonna …

… och packleader har Dixie.

Hajp? Nej, nej, var och en som känt en yorkie vet bättre: yorkar är fantastiska.
Du och jag, Britney …

söndag 1 februari 2009

Dixie är fantastisk


Fantastiskt stor liten hund

Yorkar är fantastiska hundar. Om ni inte redan visste det.
Själv har packleader levt nästan ett helt liv utan att känna till den saken. Men Dixie har fått mig att inse: yorkar är fantastiska.
Ingenting är omöjligt för dessa kluriga små hårbollar.
En yorkie är en grand danois i en liten hunds kropp.
Inte så konstigt då att de når upp till matbordet. Bara att lägga en mental haka på bordskanten liksom …
På det viset försvann i ett obevakat ögonblick både vitlökskryddad crème fraiche, olja (som återstod i en burk med soltorkade tomater) och pannkaka häromdagen. Skålen med hackad rödlök var orörd.
Den som vill överlista en yorkie måste komma ihåg sina måsten. Måste komma ihåg att plocka bort all mat genast. Måste komma ihåg att skjuta in alla stolar. Måste …