Ständigt denna Puma

Stallkatten Puma Chanel

Vi har våra rutiner.
Varje kväll kvällsfodrar Signe och Melbas matte hästarna och stallkatterna. Sedan kommer hon och hämtar Gullisen för en sista kisstur före läggdags.
Puma har också sina rutiner.
Varje kväll äter hon snabbt upp sin portion och glider sedan över gårdsplanen mot packleaders trappa. Kanske ska hon hinna slinka in när dörren öppnas. In till de välfyllda skålarna och de mjuka sängarna.
Ibland lyckas hon, ibland inte.
Varje kväll är en ny chans.

Soffläge

Signe och Melba myser

Ont i halsen, snorig, febrig ...
Melba och Signes matte har intagit sjuksoffan sedan någon dag.
Det gillar hundarna.
Soffläge betyder mysläge för dem.

Doktor Signe och doktor Melba tar hand om sin matte

Dagens tofs

Apricot Dixie

Dagens tofs är en aprikosfärgad ros i organzaliknande material.
En riktig festtofs.

Gullis Gullisén

Måndagsblues

Väntans tid

Här sitter Dixie och smådeppar vid köksgrinden.
Första morgonkissen avklarad, frukosten äten.
Var är kompisarna? undrar hon nu. Min Melba och min Signe? Kommer de aldrig någon gång?
Nej, säger packleader. De kommer först när hästarna har fått mat.
Same procedure as every morning ...
Inte ens Gina dyker upp för att ta ett elegant och retsamt språng över grinden. Hon verkar ha sovmorgon.
Hur länge ska en Gullis behöva vänta?

Vart är världen på väg?

Signe och Dixie har laddat med tuggben i soffan

Medan vissa (läs Melba med matte och husse) var på släktkalas på lördagskvällen kröp packleader upp i soffan med Signe och Dixie. Gina valde fåtöljen med den sibiriska tigern.
Vi tittade på Melodifestivalen. Lite nyfikna på fenomenet Yohio.

Signe och Dixie tittar på teve

"Den lilla Manga-transan är hetero. Precis som frisörer och dansare numera. Ingen ordning på nånting. Vart är världen på väg?"
Det är Jonas Gardells facebook-status idag söndag, och den har, i skrivande stund,  12 102 personer gillat. Inlägget har fått 603 kommentarer.
- Yohio ... jaha? gäspade Gina ur fåtöljens djup igår kväll.
Vi andra gäspade i kapp med henne. Låten var inget särskilt.

Men packleader undrar ändå: Vad vill Jonas Gardell? Vara rolig? Sarkastisk? Provocerande? Rasera bilden av sig själv som "folkkär"?
Och framför allt: Är det inte deprimerande att ett sådant nonsensinlägg kan väcka ett sådant engagemang och få så många gilla och kommentarer? (Och här fick det en kommentar till ...)
Vart är världen på väg?
Det känns i alla fall positivt att den också befolkas av flickpojkar.

Bara en liten lort

Signe i full kareta

Häromkvällen hördes ett fasansfullt, gällt skri utifrån gårdsplanen.  

Packleader lyfte på huvudet, Gina for upp, Dixie började morra.

Någon var rädd därute, rentav skräckslagen.

Det visade sig vara Signe.

Man kan vara rädd för olika saker. Signe är rädd för sitt eget bajs.

Livrädd för att sjösätta en barkbåt, vettskrämd för att lägga en kabel, skakis för att göra nummer två, byxis inför att tömma tarmen, skraj för att poopa, skärrad för att plutta, ängslig för att kacka, panikslagen inför att lägga en lort. 

Eller vilket uttryck ni nu använder …

När Signe har bajsat rusar hon alltid därifrån i högsta fart. Aldrig springer hon så fort som i det ögonblicket.

Nu satt hon mitt ute på gården och skrek, därför att hon ville springa iväg men inte kunde eftersom hon inte var färdig.

Fattar ni? Eländes elände.

Till slut blev hon klar och skenade iväg med ett nytt tjut.

Därefter lägrade sig kvällslugnet på nytt.

Signe skenar från en lort

Signe med springglädje

Fredagsfilm

Idag är det fredag, och då blir det film.
Packleader presenterar:
Signe och filten.
Handlingen i korthet: Signe Lurvboll uppfostrar en filt.
I birollerna syns även Dixie och Melba.