söndag 18 maj 2008

Sommarsnö


Gina på grönbete

Vi har levt sommarliv här på gården ett tag.
Djuren älskar det.
Dixie har börjat leka lite - äntligen! Hon har varit med och jagat efter Melba och tuggbenet på gräsmattan utan att vara särskilt ängslig och rädd. Det är ett stort framsteg.

Från äppelträdet i trädgården singlar äppelblommens vita blad till marken likt snöflingor och gör gräsmattan alldeles prickig.
Ett glest lager av sommarsnö.



Högst upp i äppelträdet har skatorna byggt bo. Ett klotformat bygge av grenar. Det tycker givetvis katterna är mycket intressant. Både Pluto och Gina T har varit uppe och spanat på det. Trikotten har till och med krupit in i boet och lagt sig till rätta, säkerligen drabbad av en helt egen form av pica-syndrom.

Smak på skata, jojo. Undra på att skatorna tycks ha övergett boet nu ...

17 maj på hundvis


Igår var det den 17 maj och hundparad på Hundstallet i Stockholm. Hundstallet firade nämligen 100-årsjubileum. I festligheterna ingick hundparaden med bl a de vanvårdade yorkarna som omhändertogs hösten 2006.

En av dem är Dixie. Vi deltog inte i paraden eftersom Dixie inte är så förtjust i bilåkning och det är en lång resa. Hon blir trött bara hon tänker på det ... Men läs mer om Hundstallet på http://www.hundstallet.se/.

måndag 24 mars 2008

Bek ö för ev äkt?

Gina Tricot och Buster
Vi har haft en distingerad äldre herre på besök. Buster heter han och kommer från utkanten av huvudstaden. Eftersom alla gårdens katter är damer blev han vederbörligen inspanad, här av Gina T.
Buster tyckte säkert att hon var en riktig läckerbit? Men vad tyckte Gina T?
En mörk, spännande främling? Bekantskap önskas, eller?

torsdag 14 februari 2008

GT som PT

Gina T ...














... och Pluto

Vad har Pluto gemensamt med Gert Fylking?

Huruvida Fylking har problem med hängmage låter jag vara osagt, men Pluto har sedan hon tvångsomskolades till innekatt fått en slapp och hängig mage. Och inte har det hjälpt att dörren åter står öppen och hon kan gå ut igen, så mycket hon vill. Hon är mest inne.

Men nu har det hänt något, magen har dragit upp sig och hon börjar se riktigt fin ut.

Fylking kanske siktar på Beach 2008, vad vet jag, men Plutos mål är nog mer Gård 2008. För här kommer det gemensamma: båda har en personlig tränare.

Plutos PT heter Gina Tricot och träningen består av improviserade ruscher och race.

GT som PT, m a o.

fredag 25 januari 2008

Trendspaning

Är du inte färdig snart?

Läser i Dagens Nyheter att intimsfärerna blir alltmer öppna för vem som helst. Den allmänna hälsningsgesten har gått från kindpuss till munpuss och nästa område som står i tur att avprivatiseras förutspås bli toalettbesöken. Skribenten berättar om en födelsedagsfest nyligen där en kvinna höll tal till sin kvinnliga chef, i egenskap av att vara en av de allra närmaste medarbetarna. Beviset för detta var, och jag citerar: "Jag är en av dem som du talar i din mobiltelefon med under dina toalettbesök."

Ha! säger jag bara. Har man katt har man varit trendig länge. Katter umgås mer än gärna när man sitter på toastolen. Just nu är det Gina T som får något drömmande i blicken så fort man öppnar badrumsdörren. Och mycket riktigt, knappt har man hunnit sätta sig innan hon tar ett vigt skutt upp i knäet och slår sig till ro. Hon myser och spinner och vill bli klappad.

Samtidigt sitter Dixie vid packleaders fötter, troget väntande. Och Pluto vässar klorna på badrumsbänken.

Inget privatliv här inte.

torsdag 24 januari 2008

Motion à la Puma

Vad Puman vill ...

Vi har en liten tävling här på gården. Den går ut på att få ihop flest motions-x, där ett x = en halvtimmes oavbruten motion av valfritt slag.

Egentligen är det bara en tävling för människorna. Men hundarna blir involverade på så sätt att packleaders motion i huvudsak består av hundpromenader.

Nu har Puma Chanel gått in i tävlingen.

Även hennes motion består av hundpromenader. Knappt har man hunnit ut med Dixie och Melba innan Puman på sitt vanliga diskreta sätt anslutit sig genom att gliiiida in i packet. Hon travar glatt med som en hund bland alla andra.

Puman tycks dock ha skapat en del egna regler, s k Pumaregler. De innebär att om hon har lust, och det har hon ibland, så följer hon med hela vägen. Men om hon inte har lust, så stannar hon vid någon buske eller sten eller lada och väntar där, för att sedan ansluta sig till packet igen på hemvägen.

Hemvägen är det väsentliga här.

Sista biten spurtar Puman faktiskt och ligger först när vi närmar oss trappan. Hennes mål är nära nu: att passera som hund in genom den magiska dörren, in dit där matskålarna alltid är fulla, där sängarna är mjuka och fönsterkarmarna varma.

Motionskryssen bryr hon sig inte om, det listiga stycket. Hon vilar sig ju ändå i form.

tisdag 22 januari 2008

Trixie Dixie

Dixie-Ola

Dixie-Paris

Nu ska jag berätta om min neurotiska lilla yorkie.

Dixie är en väldigt rar liten hund. Hon går under många namn: Dixiechicks, Paris (Hilton, när tofsen hänger ner i en lugg i pannan), Ola (Salo, när frisyren är vild och utsläppt), Plumpy eller Bumbi (när hon har lyckats smygäta i kompisen Melbas matskål alltför många gånger).

När hon är Bumbi har hon en egen sång som Melbas matte har hittat på. Den återges här med nådigt tillstånd:

(Melodi: En busschaufför ...)
En bumbihund, en bumbihund
det är en hund som är väldigt rund
Och är den inte väldigt rund
så är det ingen bumbihund
En bumbihund, en bumbihund
det är en hund som är väldigt rund

Dixie är en omplaceringshund. Hon har tidigare varit vanvårdad och kom till oss efter en kort period på ett hundhem. Mat var något man konkurrerade om i hennes tidigare liv, och därför har maten också blivit lite av en besatthet för henne. Hon äter fort och allt hon kommer över, om man säger så.

Den första tiden höll hon mest till i köket. Där låg hon och tryckte medan vi andra satt i vardagsrummet och pratade eller kollade på teve. Hon umgicks inte så mycket. Enda gången svansen pekade uppåt var när vi var ute på promenader.

Hon var tyst och lite anonym. Man undrade om hon alls kunde skälla. (Det kan hon!) Hon hajade till och hukade inför alla höga ljud och häftiga rörelser - även beröm och det mest försiktiga jubel. ALLT var läskigt, och hon var spänd och stel när man lyfte upp henne.

Hur skulle det någonsin kunna bli hund av henne? Spännande fortsättning följer.