Brötchen

Dixie har fått ännu ett namn: Brötchen.

Häromdagen upptäckte vi nämligen en ny talang hos henne. Hon kan ta sig upp på matbordet om någon glömt att skjuta in en stol. Två gånger har det hänt när hon har varit hemma hos Melba.

Dixie har den lilla ovanan att kissa inne om hon blir lämnad ensam hemma. Ensam kan även innebära att Melba är hemma. Ensam betyder helt enkelt utan människosällskap.

Om Dixie är hemma hos sig själv väljer hon att kissa på packleaders favoritmatta, hos Melba blir det klinkergolvet i hallen eller badrummet. Lättare att rengöra ett klinkergolv än en matta - alltså får hon vara hemma hos Melba.

För en tid sedan var Dixie och Melba hemma själva en stund, och när Melbas matte kom hem låg det en smörkniv på golvet i hallen. Eftersom hon inte brukar förvara smörknivarna där blev hon konfunderad. Sedan såg hon att yoghurt- och flingtallriken som blivit kvar på köksbordet var skinande blank och ren. En av köksstolarna var utdragen. Aha.

Eftersom Melba varken skulle nedlåta sig till att kissa inne eller klättra upp på bordet var det uppenbart vem cirkushunden var. (Däremot kan man väl tänka sig att hon var med och slickade ren smörkniven - bara för att städa upp.)

För några dagar sedan upprepades denna klättringskonst. En stol var utdragen, och den här gången låg det en påse med färska frukostfrallor på bordet. Därav det nya namnet - Brötchen.

Dixie är galen i allt ätbart, det vet ju bloggens läsare redan.

Ett annat intresse som hon har är att rulla sig. Ute alltså, när vi är på promenad. Som idag när vi gick uppe på hästarnas sommarbete.

Nu har snön töat bort igen och marken har antagit ett antal nyanser av brunt och grönt.

Dixie rullar sig gärna i de bruna nyanserna. Idag med sådan framgång att Pluto mycket intensivt sniffade av henne en lååååång stund när vi kom hem igen.

Packleader är inte lika intresserad av att identifiera doft och konsistens i minst fyra nyanser av brunt. In i duschen bara.

Och sedan är det samma lilla gullebulle igen ...