Världens värsta hund ...

... är knappast någon av de här knäsittande sötnosarna.

Jag har precis avslutat "Marley och jag", berättelsen om just världens värsta hund, enligt undertiteln. Den är skriven av den amerikanske journalisten John Grogan och är hans egen historia om familjens labrador som gick fram som en fyrtiofem kilos ångvält genom tillvaron. Han tuggade i sig det mesta från kuddar till graviditetstest på vägen.

Grogan skriver: "Han var vild som en furie och stark som en tjur. Han plöjde glatt fram genom livet med en glöd som oftast förknippas med naturkatastrofer. Han är den enda hund jag någonsin har känt som blivit relegerad från lydnadsträningen."

Boken är skriven med stor kärlek och värme. Marley är väl värd att lära känna. En julbok kanske?

Det kan väl inte ha undgått särskilt många att vi har haft ett jordskalv i Skåne idag. Det är en sådan incident som de flesta kommer att ha sin egen historia om (ungefär som när president Kennedy blev skjuten i Dallas eller Palme i Stockholm - vad gjorde du när ...?) och här är packleaders upplevelse:

Vaknade tjugo över sex av ett förfärligt oväsen i garderoben. Fan också, nu slåss Pluto och Gina bland mina kläder, tänkte jag och for upp med ett vrål: - NEJ!

Dixie slank in under sängen och Pluto med, men garderobsdörrarna fortsatte att skallra. Fast jag höll i dem ville de inte sluta. Det mullrade dovt någonstans ifrån. Helvete, hela skorstenen rasar ner, jag visste väl det, tänkte jag yrvaket.

Men efter en snabbcheck på lilla G, som låg kvar i sängen och undrade om någon vält huset med traktorn, ringde Melbas matte: - Hörde du? Melbas husse är ute med ficklampan. Han trodde det var en lastbil som körde in i huset.

Nåväl, djuren vågade sig fram igen och teven slogs på. Där fick vi svaret.