Kattresor

Melba

Melba älskar att åka bil och traktor.

Häromdagen läste packleader på DN:s hemsida om en katt i Plymouth som tagit bussen varje dag i fyra år. Alltid samma buss, nr 3. Och alltid samma tid, 10.55. Sedan har han åkt en rundtur på en timme och kommit hem igen. Och hela den här tiden har hans matte varit ovetande.

Om den gulliga historien är sann, kan man verkligen börja fundera på djurens resor. Hur de tar sig fram i världen. Och vart de tar vägen när de försvinner.

Egentligen handlar ju det här inlägget om katter så klart. De inledande orden om Melba var mest för att kunna använda bilden av henne i bilen. Hundar ger sig inte iväg på det viset som katter gör.

Men ibland är våra katter borta längre eller kortare perioder. Ett par dygn eller några veckor, i vissa fall månader. Det är olika från katt till katt.

Pluto har aldrig varit borta. Mutti är också alltid här. Gina har försvunnit två-tre dygn. Puma kommer och går på sitt suveräna sätt. Bollen ... ja, Guccibollen har varit försvunnen i evighetslånga sjok, en gång så länge att vi aldrig trodde att vi skulle få träffa henne igen. Och nu har vi inte sett till Elsa på flera månader.

Dessa kattresor. Man undrar: Hur går det till när de ger sig ut på sina äventyr?

Tar de också bussen, precis som den engelska katten? Men den går ju så sällan här på landet.

Liftar de med lantbrevbäraren kanske? Postbilen kommer åtminstone en gång om dagen.

Är de fripassagerare när bonden levererar hö och tronar lojt överst på en av de trinda, blonda balarna när vagnen skramlar iväg?

Eller handlar det om att helgen närmar sig och det börja rycka i svansen för att få tassa iväg och jazza lite på någon kool kattklubb? Då har vi sopbilen som dyker upp varannan fredag.

Alltså ... man vill ju gärna veta ... något lite om katternas hemliga liv.