Melba har bestämt sig för att gå i ide. Hon ligger i den teddyklädda korgen i hallen och vägrar gå ut. Det är för rått och kallt helt enkelt. Och hon vill absolut inte ha på sig det värmande röda täcket som får henne att likna en falukorv.
Deppig ligger hon i korgen och stirrar ner i hopplöshetens djupa hål.
Någonting med blicken ... och ... hållningen ... och de missmodigt hängande öronen ... påminner om ... just det - Ior förstås.
Svansen är visserligen inte fastspikad och kroppen inte fylld med sågspån, men inställningen till livet är mitt i prick.
- Eländigt, det är just vad det är. Eländigt.
Melba gillar inte tistlar, men om hon skulle ha gjort det hade hon säkert på Iors dystra vis uppmanat sin omgivning:
- Försök att inte sätta dig på tistlar, det kan ta allt liv ur dem. Förresten, det kan vara någons lunch.
2 kommentarer:
Kära...kära,kära nån då...säger nasse...
Melba återkommer med kommentar i april när hon har vaknat ur sitt ide!
Skicka en kommentar