Less is more

Vissa saker luktar helt enkelt inte gott.
Dit hör kattmat på burk.
Husets hundar håller dock inte med. De älskar kattmat. Det spelar ingen roll om den kommer ur nyöppnad eller kylskåpskall burk.
Ingen av katterna är tillnärmelsevis lika besatt. Lägg upp frukost direkt från kylen och Gina Tricot vänder direkt. That don´t impress me much, säger knycken på hennes svans.
Jag undrar om inte Melba och Dixie är kattmatsknarkare.
Varje morgon är det samma visa. Melba har bara en sak i huvudet: att få komma in till packleader och få sin fix. Bara en liten klick.
Allt är förstås packleaders fel. Det som började så rart med att Melba fick en liten smakportion när Pluto fick sin frukost, har utvecklats till en rigid morgonrutin som involverar två hundar och två katter. Gärna kvällsrutin också.

Detta leder fram till några frågor: Vad innehåller egentligen kattmaten som är så beroendeframkallande - för hundar?

För något år sedan skrev Aftonbladet att katt- och hundmat var nyttigare än människomat. Av 315 godkända tillsatser för livsmedel är hela 180 förbjudna i djurfoder. Lagstiftningen för djurfoder är strängare än livsmedelslagstiftningen. (Sedan är det förstås en annan sak att kattmaten inte alltid innehåller den näring katten behöver ...)

Men om det nu inte finns några farliga kemikalier eller beroendeframkallande tillsatser i kattmaten, vad är det frågan om då? Handlar det egentligen om mängden - att det man bara får lite, lite av alltid är det mest åtråvärda? Less is more. Men medan Mies van der Rohe ville betona vikten av formens renhet, tänker i alla fall Dixie mer på formens rundhet. Vikten tänker hon inte alls på. Hon är mer en anhängare av More is more.

Slutligen, den kanske viktigaste frågan: När man startar en oskyldig tradition av något slag (ibland utan att ens vara medveten om att man startar en tradition), är man då beredd att fortsätta med den tre år senare? Tio år senare?

Jämmer och gråväder

Idag är det en riktig tråkvädersdag. Lerpölar, sjöar av smältvatten, isfläckar om vartannat. Till och med dimman som långsamt sveper in eländet är smutsgrå.

Skåneväder, som Melbas matte säger.
Det värsta med hundpromenader sådana dagar är att man måste duscha hunden så fort man kommer in. Jag vet inte varför jag tycker det är så otroligt trist.

Efter promenaden vill jag ta en kopp kaffe, försjunka i tidningen, koppla av en stund.

Men dagar som idag finns det inga andra alternativ än raka vägen in i duschen. Marsch pannkaka bara.

Packleaders humör lyfter dock alltid efter duschen. Något annat är otänkbart vid anblicken av Dixie som i galet uppsluppen livsglädje far runt i vardagsrummet och studsar mellan möblerna ... piiiiing ... piiiiiing ... piiiiiing ...

Nyduschad

Stallkatter och latin

Nulla dies sine linea.
Inte en dag utan en rad.
Passande motto för oss som jobbar med ord.
Men nu kan jag lägga till: Nulla dies sine Bollus.
Inte en dag utan en Boll.

Guccibollen vill ha mer

Varje dag så länge kylan har haft oss i sitt grepp har Guccibollen brutit sig in hos packleader och ätit upp maten för Pluto och Gina.
Gucci behöver lite mer när det är kallt, tycker hon. Om hon talade latin skulle hon säga: Non ut edam vivo, sed vivam edo.
Jag lever inte för att äta, utan äter för att leva.
Eller vänta nu ... skulle hon inte ha sagt tvärtom?
De andra grållorna håller sig mest i stallet så länge minusgraderna rular.
Finns det en strimma sol så sitter de i den.

Solen lyser på Mutti

Nihil agere delectat, anser de.
Det är angenämt att göra ingenting. Nämligen.
Och: Sol lucet omnibus. Solen lyser på alla.

Solen lyser på Elsa

Eller kanske rentav: Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit.
Ingen dansar nykter, såvida han inte är galen.
Vad vet man om vad katter tänker?

Fånga dagen

Äntligen vardag.

Det är inte var dag som vardagen börjar så gnistrande klar.

Nattens vindar har virvlat samman snön till drivor på gårdsplanen och i trädgården. Portar har fått vinterskrud och finkornig snö har yrt in på logen.

Gårdens hundar och katter lockades till lek i det vita. Några stilstudier:

Bollen i snö = snöboll

Melba
DixieMer Melba
Dixie och Elsa

Rosig om kinderna sätter sig packleader för att arbeta. Det gäller att fånga dagen, helst med ett sinne lika krispigt och fräscht som januariluften denna onsdag.

Smultronställen enligt Gina

Alla djuren har sina favoritställen för mys i packleaders hus. Det här är Ginas bästa, och hon får själv vara guide:

"Klädkorgen i mattes garderob. När jag kom hit som hittekatt för över ett år sedan var det här jag bosatte mig den första tiden. I en walk-in closet (visserligen är väl alla garderober walk-in för katter, men matte ville att jag skulle skriva det eftersom det låter coolt). I en papplåda. Nu har jag bytt upp mig till klädkorgen. Och om matte inte ville ha katthår på sina kläder får hon väl flytta dem ..."

"Köksfönstret. Här brukar jag sitta i samband med frukosten och titta ut i trädgården. Bra utsikt över fåglar och andra katter helt enkelt. I jultider är fönstret fullt av ljusstakar och tomtar som trängs med mig. Men jag tränger tillbaka. Ta ingen skit, säger jag bara."

"Vardagsrumsfönstret. Perfekt utsikt över gårdsplanen. Här gäller samma sak som i köksfönstret. Träng tillbaka bara. I mitt favoritfönster har matte ställt en stor buske och en hoper koreanska vaser. Två höga ljusstakar balanserar där också. Och jag kan bara säga: Hon lever farligt ..."

"Fåtöljen. En underbar möbel. Uppe på ryggstödet kan man ligga och spana ut genom fönstret på samma gång som man har koll över alla som kommer och går. På sitsen sover man skönt, gärna på rygg. Och som en extra bonus kan fåtöljen också användas till klösbräda. Med tillhörande ljudeffekt - varje gång man sätter klorna i den hörs det: Nej, nej, nej, nej ..."

"Packleaders knä ... (eller någon annan människas). En ledig mänsklig famn när jag behöver närhet och kärlek. Då tankar jag värme en stund. A cat´s got to do what a cat´s got to do."

Elsas eldprov

Då och då händer det att någon av stallkatterna försvinner. De är borta ett dygn eller två och kommer inte till maten. Gucci har till och med varit borta i både veckor och månader.

Men oftast handlar det om något dygn. Och oftast hittar man dem då i maskinhallen.

Ikväll klockan elva var det Elsa som återfanns där. Hon har inte varit synlig på hela dagen, och inte igår heller. Eftersom det var 13 minusgrader gick Melbas matte till maskinhallen och kollade. Låset var fruset och innanför pep Elsa ynkligt. Efter rådigt räddningsarbete (genom att elda på låset med en tändare så att det tinade) slapp Elsa ut, pilade över gårdsplanen in i stallet där matskålarna väntade.

Den katten bor här nu - inget snack om saken.

Prao i hästarnas lunchrestaurang

2009 års första blogginlägg inleds med Melbas väntan.

Fyra dagar in på det nya året blandas gårdens bloggar, åtminstone tillfälligt. Melbas matte är på 30-årsbaluns i Göteborg och lilla G ligger utslagen i sängen efter en mystisk allegireaktion med påföljande cortisonbehandling.

Packleader utses till servitris i hästarnas lunchrestaurang. Det innebär att hon fyller en skottkärra med hösilage och kastar ut lagom stora tussar i hagarna. Glamoröst ... not. Men matgästerna är nöjda.

Hösilage är hästvärldens motsvarighet till koreanernas kimchi, dvs syrade grönsaker. Syrat hö luktar gott och är nog också riktigt läckert - om man är häst alltså. Djuren äter det med välbehag till frukost, lunch och middag. Precis som koreanerna. Äter kimchi alltså.

Och kimchi är gott, den saken vet jag åtminstone.

Vad Melba väntar på? Att matte och husse ska komma hem förstås. Packleader summerar hundvaktsuppgiften så här: Melba ligger redan nu bra till som 2009 års mistlur.