Tänk vad konstigt det är. I ena stunden går man på gatorna i London, trängs i Covent Garden eller på Camden Market. I nästa ögonblick trampar man över de skånska fälten med hundarna igen, inte en dubbeldäckare i sikte.
Jag vet helt säkert att jag är hemma när jag vaknar av att Pluto sitter bredvid kudden och slickar mig på armen och i pannan med sin sträva tunga.
Vad gör det mig till? Hennes unge? Hennes jättekattbebis?
Och vad händer härnäst? En lektion i kattspråket kanske:
- Säg mau-mau ...
2 kommentarer:
Välkommen tillbaka - packet har saknat dig. Dixie har saknat sin leader, Pluto har saknat någon att "ruva" på, Gina har saknat någon att sitta i knäet på mitt under pågående måltid, Melba har mest saknat de dagliga kattmatsportionerna :-) Men nu är allt som det ska igen tycker packet!
Om nu Pluto ruvar på mig - vad är jag då? Ett gigantiskt kattägg som hon hoppas ska kläckas någon gång? Nej, jag vet inte om jag törs fullfölja den tråden ... naturen tycks helt upp och ner. Kaos är granne med packleader.
Skicka en kommentar