Stilstudie av Dixie i snö ...Läste klart söndagens DN och noterade att nummer sex på snackislistan i veckan var "bondefeber". Bland annat är det ett visst teveprogram som väcker gröna vågendrömmar. Packleader är visserligen ett oförbätterligt, asfaltsberoende stadsbarn, men betraktar bondelivet från första parkett. Närkontakt av (om inte tredje så åtminstone) andra graden. Här kommer alltså lite insidesinformation:
Bondelivet är glamoröst ... NOT.
Det närmaste bondefeber man kommer är att se bonden själv ligga i sängen och vara sjuk. Bondelivet är hårt och skitigt, och alls ingen promenad genom solkyssta rågfält eller äppelplockning i trädgården i stråhatt och långkjol. Det kan lukta illa också - om vinden ligger på från fel håll när grannbonden sprider gödsel på åkrarna. Det kan leda till isolering - de där få dagarna om året då det snöar i Skåne och det vita yr ihop till drivor över vägarna som blir helt oframkomliga (första vintern fick vi ta traktorn till affären för att kunna handla mat!) eller när det blåser storm och strömmen garanterat går.
Det är mycket långt ifrån Bonde söker fru, där de stackare som valt att delta får sitt liv utlagt på skvallertidningarnas löp och förstasidor.
Verkligheten överträffar tevesåpan. Det bästa är närheten till djuren i vardagen och möjligheten att ha många - såväl hundar, katter som hästar. Den stora, vidsträckta himlen. Hörbymasten som välkomnande blinkar hem en i natten när man sökt sig till städernas vattenhål en stund. Naturen alldeles utanför dörren.
... och på barmark.Bland det härligaste som finns är att se Dixie springa över fälten i full kareta. Vilken fröjd! Det är som Melbas matte säger: Dixie har en sådan springglädje. Hon skenar fram som en angoragris över markerna och får det att se ut som en njutning, medan Melba mer springer för att ta sig någonstans, målmedvetet som en postdiligens. Rataratarataraaa!
4 kommentarer:
Ja, vill man se spring i benen så får man nog titta på hundarna, för inte springer packleader många meter, det kan jag intyga! ;-)
Men vilket elakt förtal. Packleader springer. När Dixie plötsligt får upp ett spår (eller vad det är som händer i det lilla huvudet) och skeeeenar åt rakt motsatt håll. Då skenar packleader också. Så. Det. Så. Eller för den delen när grannen cyklar förbi. Dixie ser cyklar som lovligt villebråd.
Vilka härliiga bilder på Dixe!! Hon ser verkligen ut som en angoragris!! HAHA...Men hon är såå söt! :D
Ok... för all del, då tar du kanske några steg i en hastigare takt, men det ser allt som oftast inte jag eftersom jag då ligger ner och skrattar. Diiiiixiii (med en slags falsk opera-röst i en skorrig falsett) ekar det över bygden samtidigt som packleader högröd i ansiktet snubblar efter den löpande fetknoppen. :-)
Skicka en kommentar