Tro

Dixie har en plats i solen

Ding, dång, ljuder byns kyrkklockor över nejden.

Här på gården väljer vi att dyrka den gula lampan på himlen en augustisöndag som denna. En perfekt dag för att lapa solljus och fylla på de inre förråden.

Knappt har packleader tänkt tanken - Var och en blir salig på sin tro - förrän det knastrar i gruset och två välstrukna kvinnor uppenbarar sig. Hm, uppenbarar sig kanske var att ta i - men de står helt plötsligt vid häcken och blir genast utskällda av Dixie, Melba och Signe.

Packleader kommer mer motvilligt på fötter. - Vi kommer från Rikets sal, säger de och klappar hundar och ler så att mungiporna stramar. Åh, så fina hundar. Nej, nej, det är ingen fara, vi är så hundvana.

Ett samtal om Bibelns underbara budskap avböjs hur mycket de än berömmer hundarna. Sedan kan var och en fortsätta med sina saliggörande aktiviteter.

Gräva gropar i gräsmattan.

Fånga fåglar.

Slappa i solen.

Hur många härliga sommardagar återstår?

Dixie tror på att ligga skönt och äta gott. Och mycket.

Melba tror på hälsobringande lek och promenader, men kan tänka sig att softa i solen.

Signe tror på livsglädje. Och den kan finnas i en grop i gräsmattan.

Gina tror på sig själv ...

... som djungelkatt med rätt att bidra till hushållet.

- Släpp in mig! Bollens kyrka är packleaders kök. Hon tror på de välfyllda skålarna.

Puma, som lever i en egen galax, kommunicerar med det mesta i naturen och tror givetvis på The Force.