lördag 16 januari 2010

Sherlock Hund löser ett fall


Sherlock Baby, Dix och Mebs.

Det är sammanträde på Sherlock Hunds detektivbyrå.

Sherlock Mebs: Hör ni, detektivkollegor, ska vi lösa fallet med Knutsgubben nu?
Sherlock Dix: Innan man löser ett fall måste man ha lite mat i magen. Man tänker bättre då.
Sherlock Baby: Jag är med på allt!
Sherlock Mebs: Lite kattmat …
Sherlock Dix: … vore gott!
Shelock Baby: Ja!!!

En stund senare på detektivbyrån.

Sherlock Mebs: Åter till fallet. Enligt mina spaningar var det fotspår i trädgården som ledde fram till Knutsgubben.
Sherlock Dix: Kä kä kära nån då … tänk om det är nån läskig som varit här och smugit omkring.
Sherlock Baby: Smygleken! Vad roligt!
Sherlock Mebs: Fotspåren var ganska små, storlek 38 skulle jag tro. Det känns inte så farligt. Och stoppningen ligger i en Betforsäck. Alltså en hästmänniska. Jag har mina misstankar …
Sherlock Dix: Jag har hört att det finns julspöken.
Sherlock Baby: Wow! Är det ett spöke vi har i trädgården? Häftigt!
Sherlock Mebs: En Knutsgubbe är inget spöke. Det är en gammal tradition att köra ut julen. Knut var egentligen en dansk prins som levde på 1100-talet …
Sherlock Dix: Hur vet vi att det är en Knutsgubbe. Tänk om det är en Felixgubbe – den heter ju det, står det på lappen. Förresten tycker jag att handstilen såg tjejig ut.
Sherlock Baby: Vad är en Felixgubbe?


Knutsgubbe eller Felixgubbe?

Här tvingas Sherlock Mebs, Dix och Baby starta den för alla hunddetektiver oumbärliga datorn.

Sherlock Mebs: Hm, jo, jag googlar lite här och ser att det faktiskt finns en Felixgubbe också. Intressant, på min ära …
Sherlock Dix: Är den farlig?
Sherlock Baby: Wow! Coolt!
Sherlock Mebs: Man sätter ut den i hemlighet på Felixdagen den 14 januari när det har blivit mörkt. Det är ett sätt att testa grannarnas vaksamhet. Om de har koll på sin gård och sina hus … Det gäller nämligen att flytta gubben till en annan granne så fort som möjligt. Sitter den kvar till nästa morgon får man skämmas hela året, till nästa Felixnatt.
Sherlock Dix: Hjälp! Jag gillar inte när det är natt och man inte ser vad som rör sig i mörkret.
Sherlock Baby: Det är ju roligt. Träffar man på nån kan man ju bara springa fram och pussa den.
Sherlock Mebs: Hm. Enligt min analys tycks Felixgubben och Knutsgubben faktiskt vara två varianter av traditionen att avsluta julen i Skåne. Knutsgubben sätter man ut på Tjugondag Knut och Felixgubben på Felixdagen. Båda i lönndom och båda försedda med något meddelande.
Sherlock Dix: Just det. Så här till exempel: "Här kommer Knut som kör julen ut. Låt´en inte stilla stå utan bort till grannen gå."
Sherlock Baby: Wow!
Sherlock Mebs: Just det. Och båda gubbarna måste man genast flytta vidare till nån annan. Men det gäller att tassa tyst. Den som blir ertappad får skämmas hela året och bli retad.
Sherlock Dix: Jag gillar inte att bli retad.
Sherlock Baby: Äsch, det är bara att pussa på dem så ordnar det sig.
Sherlock Mebs: Ni fattar vad det här betyder, eller hur? Nu kan vi inte sätta vår plan i verket. Vi kan alltså inte sätta tillbaka Felixgubben hos grannen förrän om ett år.
Sherlock Dix: Vilken granne menar du?
Sherlock Baby: Får man tugga lite på den där gubben under tiden?
Sherlock Mebs: Jag menar grannen N. Henne har jag misstänkt hela tiden och nu säger Packleader att det var hon.
Sherlock Dix: Våra misstankar var korrekta.
Sherlock Baby: Wow!
Sherlock Mebs: Ja, och nu har N dessutom erkänt. Fallet är löst.
Sherlock Dix: Elementärt.
Sherlock Baby: Wow!
Sherlock Mebs: Men vänta bara … nästa år …

2 kommentarer:

S o Ms matte sa...

Så mycket våra hundar kan om fula gubbar och sånt!

Om hundarna är så här smarta då undrar jag vad katterna pratar om?

:-)

Puma Chanel sa...

Makes you wonder, eh?