Oväder

Dixie sover

Ett ljussken mitt i natten väcker packleader.
Strax därpå kommer knallen.
Åskväder.
Regnet börjar picka på takfönstret. En ny blixt lyser upp rummet.
Packleader börjar tyst räkna: ett ... två ... tre ... fyr ... fem ... sex ...
Inte alldeles ovanför huset, men väldigt nära. Om man räknar sekunderna mellan blixt och muller och dividerar med tre. Då får man avståndet i kilometer, enligt Wikipedia.

Packleader lyfter på huvudet och ser att Pluto också är vaken. Oj, då gäller det att snabbt låtsas somna om, annars ska hela nattningsproceduren upprepas.
Packleader blundar. Det verkar fungera.

Pluto sover

Ute från soffan i arbetshörnan hörs Dixie snarka. Gina ligger nere i fåtöljen. Där har hon bra utsikt över skådespelet - om hon har lust.
Packleader funderar ett ögonblick på att gå ner och göra henne sällskap, betrakta det magiska vädret från vardagrummet. Det är något speciellt med åskväder. Särskilt på en gård mitt ute på landet, där man kan känna sig extra utsatt.

Ändå - enda gången åskväder verkligen skördat liv i packleaders närvaro var mitt i Stockholm under Kulturhuvudstadsåret 98. Det stora teaterprojektet var över, och tältet på Långholmen skulle rivas. Regnet öste ner och himlen genomkorsades av blixtar. På andra sidan vattnet, i Rålambshovsparken, blev en man träffad av blixten.
Livsfarligt väder.
Packleader överväger att hämta ficklampan nere i hallen. Om inget annat kan det hända att strömmen går när det är oväder, men ficklampan ligger kvar i hallen sedan den kvällen packleader var ute och letade efter Gina ...

Och plötsligt är det morgon. En ovanligt frisk och behaglig morgon mitt i Skåne.