Gina har en desire path

Stigfinnar-Gina

Idag var packleader och Melbas matte ute på fälten på promenad med hundarna och Gina. Dixie och Melba rusade som tokar av springglädje, Gina trippade i kanten.

Plötsligt stötte vi på en smal stig upptrampad av djur som korsar marken just där.

En desire path.

Nyss hade jag läst om detta på en designsida på nätet. Och nu var den här, mitt framför oss, mitt i verkligheten, i den skånska klövern.

Desire path är ett vackert uttryck. Så poetiskt. Den stig man har lust att trampa upp. Den önskade vägen. Det vill säga i regel den närmaste vägen. Den naturliga vägen. Den kortaste vägen mellan två punkter. Upptrampad av människor eller djur.

Uttrycket myntades av Gaston Bachelard i boken The Poetics of Space och är ett begrepp inom landskapsarkitekturen. En vanlig desire path är naturligtvis när man sneddar över gräsmattor i parker där anlagda gångvägar gör kringgående rörelser. Det är då ”fotanarkister” lämnar sina avtryck och trampar upp egna vägar i landskapet. Och när de inte används längre försvinner de igen.

Givetvis finns det grupper som ägnar sig åt att studera fenomenet på nätet. Kolla till exempel på bilderna här: http://www.flickr.com/groups/desire_paths/

Gina har förresten sin alldeles egen desire path.

När hon går med på hundpromenad vill hon helst gå på stengärdsgårdarna så långt det är möjligt. Det är inte den kortaste vägen mellan två punkter (dvs promenadens början och slut), men den mest lättnavigerade och den som resulterar i torrast tassar.