2009 års första blogginlägg inleds med Melbas väntan.
Fyra dagar in på det nya året blandas gårdens bloggar, åtminstone tillfälligt. Melbas matte är på 30-årsbaluns i Göteborg och lilla G ligger utslagen i sängen efter en mystisk allegireaktion med påföljande cortisonbehandling.
Packleader utses till servitris i hästarnas lunchrestaurang. Det innebär att hon fyller en skottkärra med hösilage och kastar ut lagom stora tussar i hagarna. Glamoröst ... not. Men matgästerna är nöjda.
Hösilage är hästvärldens motsvarighet till koreanernas kimchi, dvs syrade grönsaker. Syrat hö luktar gott och är nog också riktigt läckert - om man är häst alltså. Djuren äter det med välbehag till frukost, lunch och middag. Precis som koreanerna. Äter kimchi alltså.
Och kimchi är gott, den saken vet jag åtminstone.
Vad Melba väntar på? Att matte och husse ska komma hem förstås. Packleader summerar hundvaktsuppgiften så här: Melba ligger redan nu bra till som 2009 års mistlur.
3 kommentarer:
Vad vet du egentligen om hundars sångröst? Melba kanske är hundarnas motsvarighet till Pavarotti!?!!
Hon har en underbar och alldeles egen klang, du borde vara oerhört tacksam att du får tillfälle att avnjuta denna skönsång då och då!
:-)
PS. En matte ser alltid objektivt på sin lilla hund och skulle aaaaaldrig vara partisk... ;-)
Det är väl inte för inte som Melba rimmar på Gnällba???
Så sant. Och hon rimmar också på Skällba. Men man ska komma ihåg att hon framför allt rimmar på Snällba!!! Rätt ska vara rätt ;)
Skicka en kommentar