Ibland blir Melba så liten. Då gör hon sig så hjälplös och söt och blottar sin mage. Ta hand om mig, utstrålar hela hon.
Även människor kan ha behov av att göra sig små ibland. Stark och svag behöver var och en av oss få vara. Drömmen är ett förhållande med växelverkan mellan två jämspelta människor som ömsom får vara stora, ömsom små.
Sedan finns det gånger då man förminskar sig i människors sällskap. Man tror att man måste det för att de ska tycka om en. För att de inte ska tro att man vill göra sig märkvärdig.
Sådana gånger gäller det att minnas Nelson Mandelas ord:
”Att du spelar liten gör inte världen bättre. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.”
Han fortsätter: ”När vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”
Och det vi är rädda för är inte att vara otillräckliga, menar Mandela, utan att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus som skrämmer oss mest, inte vårt mörker.
3 kommentarer:
Så kloka ord att man nästan blir mållös... :-)
Håller med!
Men kan inte hjälpa att undra vad Melbsingen svarar på detta...
Wow?
Eller snarare vov kanske?
Skicka en kommentar