Ni kanske känner igen känslan. Man gör motstånd. Man tänker: nej, inte nu! Jag har inte plats i mitt liv. Nej, nej, nej. Jag har alldeles för mycket att göra.
Och sedan den där sköna lättnaden när man till slut ger upp. Man ger efter och låter sig svepas med, låter den obevekliga kraften fylla varenda por i kroppen. Och huden rodnar, pulsen bränner, benen viker sig…
Vad pratar jag om? Förälskelse?
Nej, influensan.
Packleader drabbades av feber, hosta, förkylning, nässelutslag etc och därmed bröts också den 21 dagar långa sviten av blogginlägg. Ja ja, nya tag bara.
Människans bästa vänner har visat sig från sin allra bästa sida under sjukdomsdagarna. Både hundar och katter har hållit packleader sällskap i sängen. Doktor Melba och doktor Dixie har erbjudit sympati och en och annan slick på handen. Doktor Pluto har bidragit med sin brösttrampsbehandling. Doktor Gina har gjort sin största insats som frisk fläkt och påminnelse om livet utanför.
4 kommentarer:
Jippi! Ni är tillbaka.
Abstinensen har varit total...
:) Tack, du kloka gamla gummiträd. Du vet hur man piggar upp en packleader.
Världens sötaste Mebsning! Mästare på att mysa under täcket!
Skicka en kommentar