Här på landet är det vanligt att folk inte döper sina katter. Katter har man bara. De är Kisen eller Kattan, rovdjur som sköter sin uppgift som musjägare helt enkelt.
På gården har vi sex katter. Det skulle bli svårt om allihop gick under namnet Katten.
Eller?
Det beror naturligtvis på vilken relation man vill ha till dem. Bonden här på gården himlar emellanåt med ögonen när vi utflyttade stockholmare pratar om katterna som våra familjemedlemmar.
Hur som helst så har vi namn på dem allihop. Men det finns de som anser att djurens namn säger mest om ägaren. Jaha. Vad säger då Puma Chanel, Gucci, Elsa Schiaparelli och Gina Tricot? Shoppinggalna storstadsmänniskor … märkesfixerade trendlisor …?
Dessutom är ytterligare en (hon)katt döpt efter en (han)hund – Pluto. Och den namnlösa stallkatten som bodde här när vi kom hit och som skänkte oss sex små katter till … henne tackade vi med att säga Mutti. Ett skämt som med tiden blev hennes namn.
Namn eller inte namn - ingen är sämre än att man kan ändra sig. Författaren Suzanne Brøgger till exempel. Hon döpte sin katt till Shahbanou efter den persiska kejsarinnan. Men från början hade hon inget namn på sin katt: ”Katten har aldrig hetat annat än Katt, för lika inbilskt som det är att kalla Vår Herre för Bob eller Brian – bara för att man ber till honom – lika uppblåst är det att ge en katt namn bara för att man ger den tatarbiff.”
2 kommentarer:
what´s in a name?!?! Ja, det ryms så mycket, i alla fall hos oss ;-) I din blogg har ju inte hästarna någon direkt roll, men jag kan ju tillägga då för alla som inte har koll på oss, att även när hästarna ska döpas så läggs det ner stor energi på att hitta rätt namn.
Vi döper våra djur med kärlek och där går packleader i spetsen med de flesta (och bästa) namnförslagen!
Melba hälsar (ligger i mitt knä)!
Kan man tänka sig en hund utan namn? "Hongen" liksom ...
Skicka en kommentar