Gina, Dixie och Melba skuttar som ystra kalvar på söndagspromenaden.
Gina tar sikte på skogsbrynet och de mossiga stenarna, hennes favoritstråk. Alldeles i kanten av skogen är fältet täckt av bruna fjolårslöv, och Gina försvinner nästan bland dem.
Kamouflerad katt.
Längre ut är mullvadshögarna många och spännande för Dixie och Melba. Eller är det sorkhögar?
(Hemma igen googlar packleader, en oförbätterlig asfaltsblomma, och lär sig att mullvaden trycker upp jorden genom ett hål i marken så att den liknar små korvar i högen. På det viset kan man skilja mullvadshögar från sorkhögar - som är mer utspridda och med jorden mer finmyllad. Imorgon blir det närmare inspektion av jordhögarna.)
En hare far upp ur sin daglega och rusar iväg.
Vinden biter - men bär ändå med sig löfte om vår.
2 kommentarer:
Sorkar, mullvadar, det må vara vilket som. Luktar lika intressant oavsett vad!
Väntar med spänning på ytterligare rapport om Högås "jordhögsstatus" :)
Skicka en kommentar