Pinnsäsongen är här

Melbas vårpinne

Japp, pinnsäsongen har börjat.
Melba springer efter kastade pinnar med stor frenesi och lägger sig sedan och tuggar på dem i solen. Dixie … springer, vet inte riktigt varför, mer än att det är härligt att springa. Och det räcker ju.
Även människor kan få spring i benen sådana här underbara dagar när våren känns inom räckhåll.

Då finns ju barfotaspringning.
En kär gammal lantlig sed och ett vårtecken så gott som något.
Kanske dags att återuppliva den?

Så här går det till: Det gäller att springa en viss sträcka, till exempel fem varv runt huset eller till samtliga gårdar i byn. Eftersom vi fortfarande befinner oss mittemellan vinter och vår kan fötterna förstås bli blåfrusna medan man springer.
Lätt fixat: spring bara upp på gödselstacken på varje gård. Det tinar upp dem.

Förr trodde man att barfotaspringning var bra mot förkylning, gav god hälsa och starka ben och fötter.
Nu tror ni förstås att det är sånt vi håller på med här på gården hela dagarna.
Vissa av oss gör det ibland. Om gödselspridaren varit fullpackad och redo att köras ut på åkern har det hänt att någon tronat högst upp på bajset och myst.
Men det är inte packleader, inte lilla G, inte bonden och inte Melbas matte, utan någon av de fyrbenta och pälsklädda med svans.
Tro vad ni vill.

Ta den då!