Sitter nöjd

Prrrrfekta Puma i vårsolen

Gud är också en konstnär.
Han uppfann giraffen, elefanten och katten.
Han prövade sig fram tills han blev nöjd.

Pablo Picasso påstås vara upphovet till dessa ord.

Dagsform

Och hur mår Dixie idag då?

Dagens humör: Småhungrig men ändå glad
Dagens borde: Sova på maten
Dagens frisyr: Tofs och hårspänne
Dagens klädsel: Päls
Dagens planer: Äta
Dagens vill ha: Mer mat
Dagens längtan: Efter mat och Melba
Dagens beroende: Mat, mat, mat
Dagens personer: Me, myself and Melba
Dagens dryck: Vatten
Dagens middag: Torrfoder och en skvätt kattmat till dessert
Dagens sämsta: Melba är avig
Dagens saknad: Den gamla vanliga Melba

Earth Hour på gården

Här på gården vill vi inte vara sämre än Eiffeltornet i Paris, Empire State Building i New York eller Turning Torso i Malmö - vi har firat Earth Hour med andra ord.
Klockan 20.30 släckte vi ljuset.
Friden sänkte sig över huset. Inget datasurr, inget tevebrus. Levande ljus och ett glas vin. Alla djuren kom till ro i vardagsrummet. Ja, till och med stallkatterna kom in och firade jordtimme.


Dixie myste i soffan.


Pluto myste på pallen.


Gina myste på fåtäljens ryggstöd.


Puma myste på mattan.


Guccibollen myste i matskålen.

Och resultatet? Dagens DN säger att vi i Sverige sparade motsvarande 25 eluppvärmda villors årsförbrukning. Och det som packleader var lite rädd för - överbelastning när alla tände ljuset igen klockan 21.30 - fanns det aldrig någon risk för enligt elexperterna.
Hur som helst, det tog emot att tända ljuset när det hade gått en timme. Packleader ville inte bryta den magiska friden, så det blev ingen teve och inte heller mer datapyssel den kvällen. Det kändes bra.

Spakväll med Dixie

Sötast i soffan

Bloggens läsare kanske inte förstår hur mycket jobb som ligger bakom denna bedårande, fluffiga Paris Hilton-look? Följ med på Dixies spakväll.

Det börjar med schamponering och dusch. Inte så populärt.

Sedan följer torkning. Helt okej eftersom yorken vet vad som väntar ...

... vardagsrumsrusning mellan möblerna så att även Gina får något vilt i blicken. Från pallen ...

... till soffan för att rulla lite. Men nej, vad nu ...

... tillbaka till badrummet. Usch! Kamning och klippning med Pluto som publik.

Till sist kommer ändå hundgodiset fram, och då sitter man gärna surikat. Men håll med om att det är jobbigt att vara underbar!

Yeehaa!

Melba som vårblomma

Med dödsförakt kastar vi oss mellan årstiderna här på gården.
Vinter, vår, vinter, vår, v ...
Igår kväll var det snö, i natt smattrade ett regn på fönsterrutorna som fick årstiden att mer likna "den vår de svaga kallar höst" (Karlfeldt, Höstens vår) och nu på förmiddagen skiner en försiktig vårsol.
Vissa här på gården är nöjda med ett ändlöst fält, en prärie för små doggirls och catgirls. Där kan de göra det de tycker bäst om - sniffa, spana och springa.


Den skånska prärien

In her head

Vad tänker Pluto på?

Pluto har järnkoll på Dixie. Eller rättare sagt: vad packleader gör med Dixie. Hon hör allt, ser allt.

• Öppna ett skåp i köket och hon kommer rusande från övervåningen. Ger du hundtussen en godisbit? – Men jag då?
• Plocka fram kam och borste för att få ordning på hundpälsen och hon är genast under packleaders hand. Borstar du hundtussen? – Men jag då?
• Säg några kärleksfulla ord till yorken och hon dyker omedelbart upp runt hörnet med ett Prrr. Gullar du med hundtussen? – Men jag då?
• Öppna kylskåpsdörren för att ta en macka och hon kommer sättande på nytt. Får hundtussen smaka korven? – Men jag då?
• Plocka fram ytterkläderna för att ta en promenad och hon dyker upp i hallen för att spana. Ska du gå ut med hundtussen? – Inte jag!

Här vidtar nämligen vaktavlösning och Gina anmäler sig som frivillig. – Tuppen jag! Man undrar - har de gjort upp om bevakningen?

Bloggen goes mullvadshög

The one and only famous hög

Det finns så mycket att akta sig för.
Det borde till exempel bonden ha tänkt på innan han raderade ut de där mullvadshögarna. Den som förstör mullvadshögar kan nämligen räkna med ett öde värre än … Stockholm.

Jag drar till med huvudstaden därför att många skåningar har en kluven inställning till den. För några år sedan träffade packleader en arborist på Österlen som aldrig flyttat en meter i sitt liv och som bara hade skymtat Stockholm under ett tågbyte på Centralen. Men skämta om nollåttor det kunde han.

Skåningar älskar att skämta om nollåttor – och det kan man väl förstå. Men de som knappt ens har sett vår vackra huvudstad. Världsvant ... not. Skånsk humor hittar ni förresten på http://home.swipnet.se/~w-65529

Nu ska ingen tro att gårdens bonde är sådan. Han är en bra sort. Han har sett Stockholm. Han har till och med hjälpt packleader att flytta från Stockholm. Och han bor som ensam skåning bland idel infödda eller naturaliserade stockholmare.

Det är sånt som kallas för en hård skola.

Från Sergels Torg tillbaka till mullvadshögarna. Den som vill få en bra skörd, en god hälsa och ett liv i lycka bör hålla sig väl med alla gastar, spöken, mylingar, lyktgubbar och andra som styr i den osynliga delen av tillvaron. Och det gör man inte när man välter (eller vältar) mullvadshögar.

Nu finns det bara en sak för bonden att göra. Spotta. Tvi, tvi, tvi! Den som spottar offrar nämligen lite liv åt de osynliga. Sånt hjälper.
Och en sak till: drick inte mjölk på långfredagen. Och - rör inga skatbon. För bövelen. Då är det klippt igen.

Långnäsor och andra luktorgan

Vilket väderkorn!

Man lovar berg och håller inte ens mullvadshögar. Eller vad ska man säga.

När packleader skulle inspektera jordhögarna på fältet hade bonden just farit fram med ringvälten och plattat ut dem allihop.
Långnäsa med andra ord.

Elsa har förresten en näsa som går utanpå det mesta. Hon kunde bli tryffelkatt.
Medan de andra katterna vimsar runt och väntar på kvällsmat får Elsa omedelbart vittring på det mest förbjudna: Muttis p-piller utblandat i lite Pussi .
Fatet ställs högt i väntan på servering – utom räckhåll för obehöriga kattindivider. Men Elsa lokaliserar det direkt. Ett sniff … hm, varifrån kommer den delikata lukten … aha, däruppe står det något … får väl ta mig dit då.
En gång har hon faktiskt lyckats. Den veckan körde hon med både livrem och hängslen (= kastrering och p-piller), vilket kanske inte är så dumt så länge den envise casanovan Kompis hänger kvar.

Ett fåraktigt inlägg

Lamm-wannabe

Bland bloggens läsare finns det de som har dille på får. Grannen N föder upp får - just nu har hon fullt med ulliga, gulliga lamm på gården, typ arton stycken - och hon klär kökssoffan med fårmönstrat tyg och syr matchande fårgardiner.
Packleader känner nu att hon inte kan undanhålla N internetbutiken Le Chien. Inte er andra heller förresten. Le Chien är en hundmodebutik.

(Tycks det inte som om det här med hundkläder och hundprylar fullkomligt exploderar just nu? Och är det inte märkligt, rent av beklämmande, hur cementerade könsrollerna är i hundarnas utstyrslar – rosa volanger och ryschpysch till söta tikar, tuffa dödskallar och kamouflagemönster till robusta hanhundar – om man nu bortser från behovet av dem. Packleader är fascinerad. I-landsbehoven tycks bottenlösa.)

Le Chien var det. Förutom små lammtofflor (till hunden alltså) och ett får-badlakan med öron (också till hunden) saluförs de mest osannolika varor: rosa bajspåsar med hjärtan, hundbenvärmare, cowboyboots till hunden, vit krage med fluga till hunden …

Etcetera. There´s so much we need!

Gå in på http://www.lechien.se/ – packleader lovar att sajten bjuder på många fniss och skratt. Och kanske ha-begär?

Och till N, ett engelskt talesätt som inte har någonting med blogginlägget att göra: Lata tackor tycker att ullen är tung.

I naturen

Gina syns knappt

Gina, Dixie och Melba skuttar som ystra kalvar på söndagspromenaden.

Gina tar sikte på skogsbrynet och de mossiga stenarna, hennes favoritstråk. Alldeles i kanten av skogen är fältet täckt av bruna fjolårslöv, och Gina försvinner nästan bland dem.

Kamouflerad katt.

Längre ut är mullvadshögarna många och spännande för Dixie och Melba. Eller är det sorkhögar?

(Hemma igen googlar packleader, en oförbätterlig asfaltsblomma, och lär sig att mullvaden trycker upp jorden genom ett hål i marken så att den liknar små korvar i högen. På det viset kan man skilja mullvadshögar från sorkhögar - som är mer utspridda och med jorden mer finmyllad. Imorgon blir det närmare inspektion av jordhögarna.)

En hare far upp ur sin daglega och rusar iväg.

Vinden biter - men bär ändå med sig löfte om vår.

Rapport från brunnslocket

Kompis på friarstråt

Nu har gårdens hormonstinne Casanova fått upp ögonen för Puma. Och hon är ju verkligen en puma.

Här är en serie bilder från uppvaktningen på brunnslocket.


- Här ligger jag och spanar efter brudar.


- Tjena snygging!


- Ska vi gå hem till dig eller hem till mig?
- Glöm och dröm, grabben!


- Vänta! Var inte så kall ... snälla ... snälla ...

Pinnsäsongen är här

Melbas vårpinne

Japp, pinnsäsongen har börjat.
Melba springer efter kastade pinnar med stor frenesi och lägger sig sedan och tuggar på dem i solen. Dixie … springer, vet inte riktigt varför, mer än att det är härligt att springa. Och det räcker ju.
Även människor kan få spring i benen sådana här underbara dagar när våren känns inom räckhåll.

Då finns ju barfotaspringning.
En kär gammal lantlig sed och ett vårtecken så gott som något.
Kanske dags att återuppliva den?

Så här går det till: Det gäller att springa en viss sträcka, till exempel fem varv runt huset eller till samtliga gårdar i byn. Eftersom vi fortfarande befinner oss mittemellan vinter och vår kan fötterna förstås bli blåfrusna medan man springer.
Lätt fixat: spring bara upp på gödselstacken på varje gård. Det tinar upp dem.

Förr trodde man att barfotaspringning var bra mot förkylning, gav god hälsa och starka ben och fötter.
Nu tror ni förstås att det är sånt vi håller på med här på gården hela dagarna.
Vissa av oss gör det ibland. Om gödselspridaren varit fullpackad och redo att köras ut på åkern har det hänt att någon tronat högst upp på bajset och myst.
Men det är inte packleader, inte lilla G, inte bonden och inte Melbas matte, utan någon av de fyrbenta och pälsklädda med svans.
Tro vad ni vill.

Ta den då!

Irma, Elsa, Flossa, Nikita, Hera, Jackie, My, Frank, Moose ...

Vad ska valpen heta?

Min vän G och hennes man fick den här bedårande valpen i födelsedagspresent nyligen. Men vad ska den heta? G radar upp förslag på Facebook: Irma, Elsa, Flossa, Nikita, Hera, My, Jackie ...

Ett delikat problem som hon delar med familjen Obama. Löftet om hundvalpen har ju inte infriats än. Tidigast i april sägs valpen dyka upp – en portugisisk vattenhund. Så mycket har i alla fall Michelle Obama avslöjat i en tidningsintervju.

Men namnfrågan är het, het, het. Frank och Moose har redan ratats. Topphemliga diskussioner pågår. Världen väntar.

Snälla, snälla, snälla ...

Kompis söker kärlek

- Snälla, snälla, snälla ...

För det är väl det han egentligen säger, den kärlekskranke stallkavaljeren Kompis, när han springer efter kattbrudarna i stallet och skriker.

Det är mars. Kattmånad. Kärleksmånad.

Men här hos oss är de svårflörtade, Mutti, Elsa, Puma, Gucci, Pluto och Gina. Antingen är de kastrerade eller också går de på p-piller. Så många tjejer och så liten chans.

Kompis fattar inte.

- Snälla, snälla, snälla ... tjatar han oförtrutet.

- Stick och brinn, svarar Elsa hårdhjärtat.

Mutti säger ingenting. Hon behöver bara ge honom blicken så dryper han av.

Andra stora, små saker som hänt under de dagar bloggen varit tyst är att Dixie fått nya snoddar och hårspännen i present. Generöst låter hon förstås även Melba prova.

Dixie-chic

Melba-chic

Melba låter sig tålmodigt fotograferas, men vad tänker hon egentligen? Snälla, snälla, snälla?

Fredagschic, fredagschips

Dixie - chic chick

Igår var det vår i luften och rena Bonanza när Dixie, Melba och Gina sprängde fram på den skånska prärien. Idag är det snö igen och fredag den trettonde för andra gången i år.

Dixie ligger i soffan och försöker vara chic med hårspänne och luggen på utväxt.
Shabby chic, sa grannen N om yorken. Gammal och sliten, rostig och skavd … men ändå med stil ... hon kanske tänkte på packleader?
Eller menade hon chubby chic?
Eller var hon en tjabbi´ chick som uttalade sig så där? (Tänk att packleader inte kan motstå en ordlek.)

Chubby ligger nära till hands en fredag, det ska erkännas.
Här på gården gillar alla chips – människor, hundar och katter.
Men visste ni att det var George "Speck" Crum som uppfann potatischipsen? På restaurangen där han jobbade vid mitten av 1800-talet var det en kund som klagade på för tjocka pommes frites. George blev så arg att han som hämnd skivade potatisen det tunnaste han kunde, friterade och saltade dem och skickade in dem igen. Succé. Eller också var uppfinnaren hans syster, Kate Wicks, som även hon jobbade på restaurangen och av misstag tappade en potatisskiva i den heta oljan.

Vilken version som är sann får vi aldrig veta. Men hur skulle vi klara oss utan resultatet om fredagarna?

George - hjälte varje fredag

Älskling som älskling

Det är bebisfrossa i bekantskapskretsen.

Därför kan packleader inte undanhålla er den ultimata sajten - med både barn - och hundkläder.

Tänk bara, så matchigt det kan bli. Vovven och bebben lika som ...

http://lundmyrb.jetshop.se/

Var ska svansen vara om inte i grytan?

Knappt hade vi avslutat gårdagens middag – salamigryta, för att tära på det rikliga korvförrådet – och pratat en stund, förrän Gina tog ett skutt upp i ett knä för att mysa. Hela hennes fokus var inställt på att tanka kärlek. Svansen gjorde en svepande rörelse och landade på den såsiga tallriken.
Tala om kattsvansgryta. Med droppande svans försvann Gina iväg. Och efter sprang Dixie, klart villig att stå till tjänst och slicka svansen ren igen.
Men Gina löste det själv. Hon känner till hemligheten, precis som Rosalind Welcher:

Ingen vet vad verklig tillfredsställelse
vill säga som inte jagat sin egen svans
och verkligen lyckats få tag i den.

Gina är tillfredsställd

Melba + Hobbe = sant

Idag var vi sju på promenaden.

Två människor. Gina och Puma representerade katterna. Och sedan var det Dixie, Melba och Hobbe.

Just det. Hobbe och Melba har dejtat. Han har till och med fått sova över.

Nu väntar vi med spänning.

Lördagsgodis

Surikat-wannabes igen

Packleader har hittat en sajt med recept på hemlagat hundgodis.
Vad sägs om torkat grishjärta, blodbullar, lammfärskex eller leverskorpor? Låter smaskens, eller hur? Helgpyssel för den huslige hundägaren.
Här är ett enkelt recept som sägs vara mycket uppskattat av hundar. Vissa sägs till och med rata annat godis när de väl fått smak på torkad korv.

Torkad korv

Skär upp ett eller flera paket vanliga hotdogs i tunna skivor. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Torka i ugnen på hög värme, 250-300 grader i ca 10 minuter. Ta ut dem när de börjar bli bruna och knapriga. Fettet smälter bort och bitarna blir torra och perfekta att ha i fickan på promenaden eller träningen.

Fler recept – både krångliga och enkla - hittar du på http://tassar.zoomin.se/index/441.html

Här behövs en superhjälte

Skånsk superhjälte

Skåne har fått en egen superhjälte - Mäktige Månsson, Österlens beskyddare. Han är tjock och sävlig, dricker gärna elvakaffe och stärker sig med sill och panntollår innan han rycker ut när Perssons Spiddekagebageri blir rånat.

Synd att Mäktige Månsson bara finns i tecknad form - i den nya serietidningen Edvard, som givetvis är döpt efter Edvard Persson, och som följer med som bilaga till marsnumret av gratistidningen Nya Upplagan.

Här på gården behövs en superhjälte just nu. För hur tar man annars ett urinprov på en katt, som veterinären har bett om? Packleader kliar sig i huvudet och funderar.

Ett förslag är att stänga in katten (Puman) i badrummet, låta henne kissa på golvet och suga upp kisset med en pipett ... nja.

Packleader har försökt stänga in Puman i transportburen en stund. I den kissade hon ju när vi var hos veterinären senast, och gör hon det igen kan man ju bara hälla urinprovet direkt i lämplig burk. Fiffigt, eller hur?

Men nej. I omgångar har Puman fått vara i buren, men då lägger hon sig bara ner och vilar.

Hjälp! Månsson ... någon ...

Superhjältewannabes - alltid redo

Jag vill ha en egen Ola

Dixie goes Ola Salo

Gårdens människor har varit på Malmö Opera och sett Jesus Christ Superstar. Alla tyckte om föreställningen, men det är bara packleader som har en alldeles egen Ola Salo.

Dagens Dixie: Ola Salo.
Dagens Melba: svårflörtad.
Dagens Puma: nödig. Urinvägsinfektion igen?
Dagens Gucci: blir jagad runt gården av farlig orange katt.
Dagens Gina: är farlig och jagar Gucci.
Dagens Elsa: på bild i någons mobil – mms:ad av misstag tretton gånger.
Dagens Mutti: fet och stabil. Stabilt fet. Fett stabil.
Dagens Pluto: närgången ... stalkerkatt.

Cykla i neon

Bonden och hundarna

Trenden är neon här på landet.
Bonden har en självlysande orange overall. Och närmaste grannen bär en knallgul reflexväst när han cyklar upp till postlådan.
Det är bra att han syns. Dixie ser honom alltid. Och om inte packleader är tillräckligt uppmärksam sätter yorken av efter honom som ett skott. Vilt skällande jagar hon ikapp honom, och efter springer packleader.
Vid dessa tillfällen har packleader alltid en känsla av att förflytta sig i sirap. Dixie hinner både tvinga honom att stanna och bjäbbande cirkulera runt honom flera varv som en blodtörstig indian i någon gammal västernfilm. Ni vet, varv på varv runt nybyggarnas ring av prärievagnar. I själva verket är det ju precis tvärtom, grannen har bott här i decennier och det är vi som är nybyggarna.

Gillar cyklister

- Jaja, säger grannen på skånska när packleader ber om ursäkt för femtioelfte gången. Han säger det med kort a som i hatt, inte långt som i hat. Yaya, låter det.
Grannen säger att han inte är rädd för den lilla yorken, men packleader tror honom inte. Den vinglande cykeln talar ett annat språk.

100 sätt att väcka sin packleader

”Pluto här.

Jag har tagit på mig uppdraget att väcka människan på morgnarna. Det finns de som skulle kalla detta för Mission Impossible. Men inte jag. Jag har minst hundra sätt att få liv i henne. Vi kör igång direkt:

1. Jag börjar med att trampa runt människans huvud. Det brukar ha en viss störande effekt på henne.
2. Jag sätter fram tassen och petar människan i ansiktet – med infällda klor förstås. Det får henne att dra upp täcket över huvudet och jag vet att jag är på banan.
3. Jag fäller ut klorna och börjar klösa på hyllan intill sängen där människan har mobiltelefon (vars väckningssignal hon inte vaknar av) och glasögon. Detta gör henne alltid lite orolig och hon börjar röra på sig.
4. Jag ser att människans ena ben sticker ut under täcket och börjar gå ditåt för att klösa lite. Då drar hon snabbt in benet.
5. Jag känner att jag är nära målet nu. Om hundtussen ligger i sängen satsar jag på den i det här läget. Knappt har jag lyft tassen för att peta till den innan det kommer en suck och en röst djupt ur täcket: - Nej, Pluto! Låt Dixie vara i fred…

Yes! Jag gjorde det, människan är vaken.

Tyvärr hinner jag inte längre på väckningslistan idag. En annan dag. Nu ska jag låta min packleader klappa mig en stund. ”

I korvhimlen

Ett himmelrike för en hund

På landet kommer man i kontakt med något andra institutioner än i stan. Kyrkokören vill att någon i familjen ska vara med och sjunga, den lokala Röda korsföreningen säljer lotter.
Packleader köper givetvis lotter av en aktiv granne. Och har tur - vinner en korg med två kilo rökt korv.
Röda korsgrannen kallar det antagligen snarare för otur, eftersom hon tror att Dixie är jättefarlig och säkert fasar för att knacka på och lämna över lotterivinsten.
Nåväl, korgen är här till allas förtjusning. Nu kan vi äta korv till frukost, lunch och middag. Gladast är nog bonden och hundarna.

En man för Melba

Idag har vi haft besök av en stilig herre.
Hobbe heter han.
Kan han vara nåt för Melba?
Vi får se, vi får se.
Det sniffades i alla fall fram och tillbaka.


Hobbe sniffade på Melba ...


... och Melba sniffade på Hobbe.

Om tycke inte skulle uppstå är det den första mars idag.

Melba kanske kan göra som flickor gjorde förr när de ville veta vem mannen i deras liv skulle bli. På första mars ställde de sig med ena foten i sängen och den andra utanför. Sedan sa de:

"Jag hälsar dig, mars!
Jag beder dig, mars,
kom till mig i sömnen
och vis mig i drömmen
min blivande man!
Han ska bära i sin hand
det varmed han föda mig kan."

Det fungerar även den sista mars. Den som får för sig att testa och inte blir nöjd med resultatet kan prova igen då.